Anonym (förvirradtjej90) skrev 2014-07-21 17:41:00 följande:
Tyckte du inte det var jobbigt? När pappan/din man skulle träffa barnet? Ett nyfött litet barn. Den lyckan vill ju jag dela med min partner, inte att han ska dela den med någon annan. Jag vet varken ut eller in..
Jo jag tyckte det var jobbigt. Men han gjorde det klart för mig att det var mig han ville vara med och att det är slut mellan dem, genom att bjuda mig på träff med hans familj. Och då blev jag ju lite lugnare. Jag var så kär i honom. Men samtidigt finns det ju något tveksamt i mina tankar. Prata med honom även om han inte vill. Du får förklara. Lita på mig det hjälper. När han ser att du står vid hans sida uppskattar han det mer. Lyssna inte på någon. Lyssna på dig själv och vad du vill ha. Ja hörde så mycket negativa saker om honom. Men alla som pratar är antingen lite avis på dig och honom eller så vet de inte ett smack.
I slutändan visade faktiskt sig att de inte var tillsammans. Ja vet att du vill dela den glädjen med honom. Och det kommer. Tro mig. Han sa till mig att han aldrig mer ville ha barn. Och jag accepterade faktiskt det. För ja visste att han kommer ändra sig med tiden. För han hade det svårt. Kolla nu. Vi bor ihop och jag är gravid. Bättre kan det inte bli. Och idag säger han till mig varje dag att han uppskattade mitt tålamod och min förståelse för det han gick igenom innan. Ge det bara lite tid och visa att du verkligen bryr dig. Men bråka inte med honom antingen väljer du att lita på honom eller inte. Antingen är du med honom till fulla 100% och inte anklagar honom eller så är du inte med honom. Det är enkelt. Bara bestäm dig så ska du se. Om det visar sig att det inte håller
Då vet du att du gjort ditt och att du var ett stöd vilket inte kommer få dig och känna så mycket ångest. Du fanns där för en person som hade det svårt. För det är inte enkelt för män. Vi tror att de klarar allt men de har också känslor.