Mammor som blåser samhället!?

På sätt och vis är dessa kvinnor bra för samhället eftersom samhället i framtiden kommer behöva mer folk för att klara välfärden. Så dessa barnfabriker behövs ju på ett sätt. De drar sitt strå till stacken på det viset. Sedan är det nog inte så lätt att bli sjukskriven idag då FK med förtroendeläkare är rätt restriktiva med vem man sjukskriver eller ej. Kanske att man för 10-15 år sedan kunde maska sig genom nätet men idag tror jag det är svårt utan riktiga åkommor.
Att båda föräldrarna betalar för sitt barn ser jag inte som så konstigt och det finns ju klara direktiv hur det skall gå till i praktiken.
Visst en del kanske får gå under bistånd från socialen men då finns det ett skäl till att de gör så också.
Daghem är utvecklande för alla barn och även för dessa mammors barn.
Dessa kvinnor är ju hemma och sköter barn, hem och hushåll då vad jag förstår och det är ju då också en heltidssyssla. Jag vet inte om det är värst vanligt att man leker Hollywoodfru under dessa förutsättningarna.

Men som sagt i mina ögon sticker det inte så värst mycket men kan å andra sidan respektera om andra gör den bedömningen.

Det var väl lite där jag ville få tråden att gå. Du ensamstående mamma som sliter för att få det att gå ihop vs ensamstående mamma som låter samhället dra det ekonomiska lasset.

Vi har alla olika förutsättningar, såklart alla har rätten att skaffa barn det jag ifrågasätter är de som skaffar en till unge när de inte ens kan skaffa ett arbete att försörja den första.

Världen är inte svart-vit, det finns ensamstående mammor (pappor) som hamnat där pga makens (hustruns) bortfall och det finns mammor (pappor) som hamnat där för att de inte tar ansvar för sitt liv. Det sistnämnda tycker jag är störande, ja. Men det gäller inte bara ensamstående mammor utan eg alla som tycker deras liv är någon annans (ekonomiska) ansvar utan egentlig anledning mer än att de vill slippa anstränga sig. Har själv flera i släkten, föräldrarnas vänskapskrets, barn till mina föräldrars vänner etc.

Gå klart gymnasiet? "Äh, man får väl ändå inget jobb" (eller som en kusin resonerar "det linjen jag vill gå finns bara på en ort som kräver 30 minuter tågpendling på morgonen och det orkar inte jag"). Utbilda sig? Nej, vill inte ta studielån. Sen att lånen har låg ränta, fördelaktig avbetalningsplan och man får igen det i en högre lön i väldigt många yrken fattar de inte. Då är det bättre att ta ett tillfälligt jobb på den lilla bruksortens fabrik för att sen kunna stämpla. En som jag känner, arbetslös, anser sig KRÄNKT av att hon måste söka 10 jobb i månaden för att få a-kassa + att hon inte får ha "semester" utan att förlora a-kassan för hon menar att det är att likställa med ett jobb att vara tvingad att söka 10 jobb! En uppgift som jag skulle lösa på max en arbetsdag (man behöver inte ens vara seriös när man söker, räcker att skicka samma standardbrev till 10 arbetsgivare via klick på arbetsförmedlingens hemsida). Tjejer som blir gravida med första bästa ungdomskärlek, har inget jobb, bor hemma etc och är ensamstående innan ungen ens kom ut. Folk som fuskar med sjukersättning och förtidspension. Folk som åker till svindyra akuten med åkommor som hör hemma på vårdcentralen dagen efter. Ja listan kan göras lång. Ibland önskar man bara att det sociala skyddsnätet togs bort så fick folk klara sig bäst de kunde. Tyvärr skulle det ju drabba dem som tar ansvar men har råkat ut för saker de inte kunnat påverka och som man gärna vill hjälpa... 

Eller vad säger man om fäder som inte tar hand om sina barn?

Tillägger sen att jag vet inte om jag skulle kalla det "slackt" för jag vet inte om det liv dessa imbecilla människor lever är så himla slackt. Det är nog tufft som fan att leva på existensminimum, vara beroende av tusen spänn i barnbidrag för att kunna köpa vardagsprodukter, ha små möjligheter att påverka vilka jobb man kan få för att man avstått utbildning, få tälta på Ödehögs camping till rabattpris för att man hjälper till och städar hela campingen när barnens alla skolkompisar sticker till Marocko på sommarlovet... säkert inte kul alls. Frågan är väl varför folk inte fattar det (typ som min kusin som avstår gymnasiet för att han är morgontrött och tycker 30 minuters resväg på morgonen i tre år är tillräckligt jobbigt för att det ska vara värt att skippa hela gymnasiet...) och biter ihop och gör det som krävs för att få leva ett bättre liv? Javisst, det är ibland jobbigt att studera, arbeta, flytta för att få ett bättre arbete, vänta med barn tills det är läge etc. Men det är väl fan så mycket jobbigare att sitta outbildad, arbetslös och med ungar som man inte kan ge saker som alla kompisarna får??! Är DET den lätta vägen genom livet? Jag tvivlar starkt.

Jag känner mammor som aldrig gått i skolan, aldrig arbetat (tror inte de vill heller när de insett att man inte behöver för att få pengar) som får mer pengar än mig i slutändan varje månad. Och då arbetar jag heltid och har fast anställning. Tjänar 20500 före skatt. Okej att få vissa bidrag, inte mig emot. Jag är glad att det finns hjälp att få för de som verkligen behöver men att bara slappa för att det är skönt och få mer pengar än oss som arbetar. DET är stört. 

Hahaha låt dom vara hemma. en mamma som inte jobbar får soc bidrag underhållstöd barnbidrag bostadsbidrag men det är så otroligt lite pengar så dom kan inte unna sig något! pengarna går till mat och barn och det räcker nog knappt... dom vill nog inte leva så det lovar jag

"Verkar" ha det rätt gott ställt. Du vet ju egentligen inte hur det är med den saken.
Vill du själv ha ett sånt liv? Se till att skaffa dig det då. Det går ju för alla. Bara att föda massa barn med olika pappor och fejka till sig lite sjukdom. Varsågod.

det kommer en dag, när det inte finns pengar till bidrag.. söte bröds dagarna rinner mot sitt slut...