Så fort ämnet övervikt kommer upp haglar ursäkterna. Allt från att man har kraftig benstomme till dålig ämnesomsättning och att det finns många smala som minsann inte äter nyttigt men ändå inte går upp i vikt. Det sista är en så konstigt kommentar. Gör det saken bättre på något sätt?
Att benstommen skulle spela någon roll i sammanhanget är en myt. Hos en vuxen människa står benmassan för ca 14-17 % av kroppsvikten. För en 80 kgs person innebär detta 11-13 kg. För en person som väger 100 kg handlar det om 14-17 kg. Dvs trots betydligt högre vikt skiljer det inte mer än några kg. Skillnaden mellan olika personers benstomme har marginell påverkan på vikten och för barn är det totalt betydelslöst. Dessutom får man inte valkar av en kraftig benstomme.
Ämnesomsättningsproblem är också något folk använder sig av som ursäkt, men även om ämnesomsättningen kan skilja sig från person till person är det ytterst få personer som har så stora problem att de inte kan gå ner i vikt. Jag har själv låg ämnesomsättning, men har gått ner 20 kg senaste året och det utan att svälta mig det minsta. När en person med normal ämnesomsättning går ner 1 kg i veckan, går en med låg ner 0,5 kg förklarade min läkare. Det kan vara svårare och ta längre tid, men det går. I slutänden handlar det ändå om plus och minus, energi in och energi ut. Äter du mer än kroppen gör av med går du upp i vikt.
Sen till det här med skräpmat. Tyvärr tror jag det är alldeles för stort fokus på det. Många överviktiga tycker sig inte äta dålig mat. Jag var en av dem. Åt aldrig pizza, godis, McD el. dyl.. Undvek halvfabrikat så gott det gick och lagade den mesta maten hemma. Det handlar om okunskap om portionsstorlekar, om hur mycket kroppen behöver och om vilken mat som man går upp i vikt av. En vanlig anledning är att man inte känner efter om man är mätt eller inte, utan äter av vana och för att det är gott. En annan att man äter alldeles för mycket kolhydrater.
Det är tragiskt hur många unga som är överviktiga redan i unga år och det är föräldrarna som bär det stora ansvaret för det. Det handlar inte om att inte få äta på McD någon gång ibland. Det handlar om att man inte lär barnen en sund inställning till mat generellt. Många gånger för att man själv inte har kunskapen, andra gånger för att man inte har orken. Oavsett gör man sina barn en stor otjänst och att komma med massa ursäkter istället för att ta tag i det förvärrar bara.