Hur mycket behöver yngre barn upplysas om sex och samlevnad av sina föräldrar och andra för att inte känna sig åsidosatta?

Förstår inte riktigt frågan. Åsidosatta? Åsidosatta jämfört med vad? Vetgirighet gå i första hand, framför vadå?

Rent generellt så tycker jag att man förklarar så gott man kan. Man behöver inte gå in på detaljer men kommer det följdfrågor svarar man på dem. Om man kan. Man hittar inte på massa blaha som är rent fel för att det känns obekvämt att prata om.

Aha, åsidosatt betyder nog inte riktigt det du tror att det betyder tyvärr.

Men ja, jag tycker att man svarar så gott man kan, varför ska man undanhålla barn kunskap om den egna kroppen? Kroppsdelar är ju kroppsdelar, tex.
Känner man obehag att prata om det så har man hämningar. Och det är för att man sammankopplar vissa saker med något annat. Dessa hämningar är fel att överföra till barn, tycker jag.

Vad tycker du själv?

Vid en fråga, vad är det här? ( Pekar på pungen )

Du svarar något, vad?

Varför har jag en sådan? ( vanligt svar är , för att du är pojke...du svarar? )

Vad gör den då?

Vad tycker du själv är ok att svara?

Men vad menar du med belysa frågan?

Barn är vetgiriga. Snappar de upp något frågar de hemma. Är svaret inte tillfredställande frågar de igen. Eller så frågar de på dagis/skola. Eller så frågar de kompisar.
Barn frågar, det handlar om vad man svarar.

Finns väl inte många som rakt upp ner oombedda skulle sätta sig med ett litet barn och förklara vad äggledare och spermier är. Tex.

Ja? Det är väl ingen som säger att de prackar på barn massa kunskap, utan om vad man svarar när barn faktiskt vill veta. Jag har jobbat på förskola i många år och nu på skola och det är inte alls ovanligt med 4-5 åringar som frågar. Mer vanligt än ovanligt skulle jag vilja påstå.
Men de barn som inte frågar säger man naturligtvis inget til om sådana saker. Lika lite som jag skulle förklara varför människor dör om inte frågan kommer upp. Om det inte ingår i skolplanen såklart, någon gång måste man ju få veta hur världen ser ut

Jag har två pojkar som idag är 8 och 6 år. Jag tror ingen av dem vet vad spermie är men båda vet hyfsat väl ändå hur barn blir till.

Första frågan om underlivet kom när de var 2-3 år gamla ca och kom in när jag duschade ( ja, jag duschar naken ) och förskräckt utbrister, "Men mamma, var har du snoppen? Har du tappat den?".
Ganska exakt likadant gick det till i båda fallen när jag för första gången fick förklara snopp och snippa. Att ett barn 5 år senare kan ordet spermie är inte helt märkligt eftersom frågorna ofta blir fler.

Hahaha ja tom jag tycker att den är väldigt too much http://kulturarbete.blogspot.com/2008/04/proggiga-barnbcker-del-19-knullskola-fr.html

Jag vet att du inte frågar mig men jag svarar iaf.

Ja, jag är medveten om att inte alla föräldrar känner sig bekväma i att berätta hur den egna kroppen fungerar. Och jag anser att föräldrarna i så fall har ett problem. Ett problem som inte ska belastas barnet genom att undanhålla kunskap om ens egna fysik.  

Fast det gör man ju inte.
Ett barn som blivit till av insemination får förmodligen samma fysiska redogörelse för hur kroppen fungerar, som av föräldrar som knullat sig gravida.

Visserligen får man väl tycka vad man vill men jag förstår verkligen inte rädslan för benämningarna av det "där nere". Vi lever på 2000-talet och vet att en cell är en cell, att bortbytingar inte finns och att en flickas framstjärt numera heter snippa. Har man barn har man ju ( i de flesta fall ) knullat, det fattar ju tom kassörskan på ICA.
Men att vara så rädd för att låta barn veta något som ens berör det "där nere" är ju helt absurt.