Jag känner mig så dum när mina vänner talar om sina barns pappor

Vi har inte tagit 50/50 , ibland klagar jag och jag skäms inte en sekund för det. Det är mycket bättre nu när barnen är större. Jag skulle aldrig någonsin ha separerat för att jag inte "fått tillräckligt med egentid". Det tycker jag är höjden av svek mot barnen. Man får göra det bästa av de situationer man hamnar i och det är vi vuxna som får försöka parera för att alla ska få det de behöver. Att leva i en relation och att ha barn, jobb, fritidsintressen o.s.v är ett jobb i sig och inte alltid enkelt att få ihop. För mig är det liksom det som är jobbet som ska göras. Självklart är det enklare när man är separerade. Är man i ett förhållande måste allas behov och viljor vägas mot varandra.