Nyförlöst, ligger på sjukhus och rumskompisens kille är här hela natten?!?

Mamman kunde föralldel välja att sova med sitt barn. Jag hade exakt samma val och jag skulle aldrig i livet ha sovit någon annanstans än vid mitt barn, den andra sängen jag hade tillgänglig fick stå orörd.

Mamman kunde föralldel välja att sova med sitt barn. Jag hade exakt samma val och jag skulle aldrig i livet ha sovit någon annanstans än vid mitt barn, den andra sängen jag hade tillgänglig fick stå orörd.

TS har sagt till sköterskorna. Hur det sedan gick med det vet jag inte. Men pappan åkte i alla fall hem samma kväll så mamman hade blivit utskriven från BB.

Enligt vad jag har förstått så har pappan gått omkring i rummet hela tiden då TS har försökt amma eller pumpa.
Av vilken anledning framgår inte. Men hämta vatten och papper gör man väl inte hela tiden.

Om jag minns rätt så har TS berättat att de kunde prata i telefonen efter kl 23 på kvällarna.
Inte ok,tycker jag. Framförallt inte om det tydligt står att man inte får prata i telefon på avdelningen.

Mamman kunde föralldel välja att sova med sitt barn. Jag hade exakt samma val och jag skulle aldrig i livet ha sovit någon annanstans än vid mitt barn, den andra sängen jag hade tillgänglig fick stå orörd.

I detta inlägget beskriver hon varför.

"Nu måste jag bara klargöra att min rumsgranne och hennes kille är gulliga och trevliga och de pratar inte HÖGT men det är inte tyst nästan någon gång. Framför allt är det inte stilla, då killen hela tiden måste hämta papper (???) till mamman, gå på toa, hämta vatten, jag vet inte allt. (Och nej, personen som skrev här är inte min rumsgranne. Men jag anade att sådana inlägg skulle komma, det är alltid någon lam människa som försöker skapa lite låtsasdrama i såna här trådar.) 

Kort sagt: jag hyser ingen som helst avsky mot dessa människor, men jag är utmattad och osäker och rädd att inte få igång amning så att vi blir kvar här längre än nödvändigt. Och jag tror inte att de begriper situationen sett från mitt håll.

För övrigt: visst är jag ledsen över att min man hellre håller på och fixar hemma och bestämmer träff med kompisar än att vara här hos oss en längre stund. Men det har inget att göra med att jag känner mig begränsad beträffande amning osv. Och ni som framhåller att pappor har rätt att vara här: ja det har de. Det vet jag. Men jag skull önska att han inte vore här nästan hela dygnet (åh, lite lugn och ro!!!) och att han inte sprang runt så mycket.

Btw har jag aldrig skrivit att telefoner och datorer inte är tillåtna på avdelningen. Jag skrev att man inte får prata i telefon på rummet! (Med andra ord ljuger den som utger sig för att vara min rumskompis i tråden för de pratar fortfarande i telefon då och då - hade det varit hon så hade hon ju lagt av med det efter att ha läst tråden...)"

Det var väl ungefär det jag skrev.
Men det framgår ingenstans om mamman hade något problem som gjorde att hon var tvungen att vara fortsatt inskriven på den andra avdelningen eller om hon hade så jobbigt att hon behövde hjälp hela tiden.

Inte riktigt för du tyckte inte det framgick varför han gick runt i rummet vilket det gjorde.
Det framgår däremot inte men det är ju inget man diskuterar med andra kanske. Men en del tyder ju på det eftersom hon behövde så mycket hjälp.

Jag tycker inte att det låter som en riktig förklaring till varför han gick omkring hela tiden. Mamman kan väl inte hela tiden behöva hjälp med något.

Sen måste man ju också ha i åtanke att vi alla är olika och att det är olika hur mycket vi tål.

En del behöver lugn och ro (kanske rentav de flesta) för att komma igång med amningen medans andra fixar det ändå.

En del klarar av att ha ljud och rörelse omkring sig,medans andra inte fixar det alls.

Så att försöka visa hänsyn när man delar rum med någon annan,på t ex ett sjukhus,är inte för mycket begärt.

Du har så rätt. Egentligen är jag inte ljudkänslig alls, tror egentligen hellre att det var att det ständigt var någon i rörelse som störde mig mest. Det var det som gjorde att det inte blev "lugn och ro", det och det faktum att en främmande man traskade runt i den sal där jag satt och skulle lära känna mitt nya barn, lära mig att amma och dessutom pumpa ur brösten var tredje timma dygnet runt (efter varje sondning).

Den andra mamman var inte sjukare än jag, alla nyförlösta får per automatik en bädd på kk, vare sig de ämnar övernatta där eller någon annanstans. Hade hon behövt vård hade hon inte blivit utskriven efter 24 h (liksom jag själv).

Hon var inte utskriven om hon sov på kvinnokliniken...

Jag tycker inte att det låter som en riktig förklaring till varför han gick omkring hela tiden. Mamman kan väl inte hela tiden behöva hjälp med något.

Sen måste man ju också ha i åtanke att vi alla är olika och att det är olika hur mycket vi tål.
En del behöver lugn och ro (kanske rentav de flesta) för att komma igång med amningen medans andra fixar det ändå.
En del klarar av att ha ljud och rörelse omkring sig,medans andra inte fixar det alls.
Så att försöka visa hänsyn när man delar rum med någon annan,på t ex ett sjukhus,är inte för mycket begärt.

Du har så rätt. Egentligen är jag inte ljudkänslig alls, tror egentligen hellre att det var att det ständigt var någon i rörelse som störde mig mest. Det var det som gjorde att det inte blev "lugn och ro", det och det faktum att en främmande man traskade runt i den sal där jag satt och skulle lära känna mitt nya barn, lära mig att amma och dessutom pumpa ur brösten var tredje timma dygnet runt (efter varje sondning).

Den andra mamman var inte sjukare än jag, alla nyförlösta får per automatik en bädd på kk, vare sig de ämnar övernatta där eller någon annanstans. Hade hon behövt vård hade hon inte blivit utskriven efter 24 h (liksom jag själv).

Jag vet inte vad du mer begär för förklaring än det ts skrivit. Han verkade inte vandra runt bara för att han kände för det i alla fall.

Ja, alla är olika och man ska absolut visa hänsyn men det går åt båda hållen. Det är inte bara dom som ska visa hänsyn och förståelse till ts utan hon ska ju göra det samma.Fast uppenbarligen behövde hon mer hjälp än dig och hur hon känt sig efter har du ingen aning om.

Du har så rätt. Egentligen är jag inte ljudkänslig alls, tror egentligen hellre att det var att det ständigt var någon i rörelse som störde mig mest. Det var det som gjorde att det inte blev "lugn och ro", det och det faktum att en främmande man traskade runt i den sal där jag satt och skulle lära känna mitt nya barn, lära mig att amma och dessutom pumpa ur brösten var tredje timma dygnet runt (efter varje sondning).

Den andra mamman var inte sjukare än jag, alla nyförlösta får per automatik en bädd på kk, vare sig de ämnar övernatta där eller någon annanstans. Hade hon behövt vård hade hon inte blivit utskriven efter 24 h (liksom jag själv).

Om hon behövde ständig hjälp hade hon inget på den avdelningen att göra: sängplatserna där är till för föräldrar som kan ta hand om sina barn utan annan hjälp än rent medicinsk, och då medicinsk hjälp för barnet, inte föräldern.

Nu har hon och killen flyttat in i rummet bredvid oss i alla fall. Och vi skrivs ut i morgon, yihooo!!! ????????????

Jag vet inte vad du mer begär för förklaring än det ts skrivit. Han verkade inte vandra runt bara för att han kände för det i alla fall.

Ja, alla är olika och man ska absolut visa hänsyn men det går åt båda hållen. Det är inte bara dom som ska visa hänsyn och förståelse till ts utan hon ska ju göra det samma.Fast uppenbarligen behövde hon mer hjälp än dig och hur hon känt sig efter har du ingen aning om.

???

Hon skrevs automatiskt in i och med förlossning men fick inte stanna utan skrevs automatiskt ut efter 24 h då hon inte hade några skador eller andra problem som motiverade sjukhusvård. Precis som alla andra kvinnor som inte behöver mer långvarig vård efter förlossningen. Är det något du inte förstått? Jag försöker inte vara snorkig med den frågan, jag vill bara veta om jag varit oklar på något sätt.

Jag var i bra form efter förlossningen, hon likaså. Jag hade trots detta en plats på kk i 24 h, hon likaså. Jag valde att bo med mitt barn på neo samvård, hon valde att bo på kk för att mannen skulle kunna bo kvar på sjukhuset (de bor uppskattningsvis 15 min härifrån). De sitter och surrar inne på vårt delade rum på neo från tidig morgon till sen kväll (om kvinnan vore så sjuk så skulle hon väl ha varit på sin avdelning, inte sant?) OCH mannen är konstant i rörelse i rummet. Jag finner deras beteende egoistiskt.

Jag var sjuk och var inlagd på en annan avdelning som jag skrev innan. Och min man var på neo. Men jag var ändå där helatiden, så mycket jag kunde, tills jag skulle lägga mig. För som du skrev, ingenting kunde hålla mig därifrån, de fick nästan släpa tillbaka mig till min avdelning.

Vi kanske var som paret du skriver om, det var ingenting jag tänkte på då och om jag ska vara ärlig så hade jag uppskattat om rumskamraten hade sagt till oss om vi störde. För att andra människor ens fanns var ingenting jag noterade just då. Deras beteende är/var som du skriver egoistiskt, men vad förväntar du dig av nyblivna föräldrar? Man tänker ju bara på sig själv och sitt barn och allt är, eller var i mitt fall, ganska jobbigt och överväldigande.

Vet inte riktigt var jag vill komma, jag håller med dig om att det var egoistiskt men om jag var den som störde dig hade jag faktiskt uppskattat om du sa till. För man är i sin bubbla.

Min tanke när jag läser tråden är; "Varför är du ute å skriver på nätet istället för att socialisera med din rumskamrat?"
Hade jag hamnat i samma rum som en annan förälder hade jag pratat med den och försökt ha sällskap av varandra...

Det känns lite som att du inte vill ha kontakt med den andra mamman(eller pappan för den delen) utan sitter hellre å spyr galla över dem på nätet..

Och du kan ju alltid se amningen inför den andra pappan som träning inför framtida amningar ute bland folk? :) och försöka se det positiva i det hela! Rumsgrannen har en pappa till sitt barn som verkligen engagerar sig och VILL vara där! Det är så få som har det så idag att det är inte klokt! En kompis kille ville knappt åka från jobbet när hon skulle föda och du klagar på att det är en engagerad far i samma rum som du..!

Jag förstår hela grejen med att dem är högljudda men prata med dem om det eller starta en konversation och var högljudda tillsammans! :) <3