Är det bara vi som inte har släktingar som kommer med pengar och saker?

Det låter så lyxigt att ha hjälp med barnen, inte för att vi inte klarar av dem utan för att det ger barnen så mycket att få bra relationer med fler än sina föräldrar.

Bortskämd är väl fel ord. Hittade inget annat ord.

För mig låter det lyxigt att ha personer som hjälper till.

Vi har under våra 16 år som föräldrar aldrig blivit erbjudna barnvakt. De gånger vi varit tvungna att ha barnvakt så har vi köpt tjänsten från någon eller trixat med barnens kompisars föräldrar.

Min man har inte sina föräldrar kvar i livet, och innan de gick bort så var de inte så intresserade. Mina föräldrar har alltid favoriserat min systers barn. De träffas så sällan så de skulle inte känna igen mina barn. Andra släktingar som vi umgås med är inte heller så intresserade av våra barn.

Vi är så vana att det är så här, så vi kan inte tänka oss att det skulle kunna vara annorlunda. Därför vi alltid blir så förvånade när andra berättar om deras liv.

Jag hoppas att jag får möjlighet att vara en närvarande mormor och/eller farmor när den dagen kommer.

Jag fick tom frågan från personalen på dagis om hur vi har det med barnens nätverk, för de pratar aldrig om mor- och farföräldrar och de har aldrig varit på dagis och hälsat på. Då fick jag ångest, fick ju säga som det var.

Många verkar ta det för givet. Att det är självklart att kunna åka på en helg tillsammans för då är barnen hos mormor och morfar. Det är självklart att kunna gå på fest bara vuxna.

Minns att vi blev bjudna på barnfritt bröllop, fick tacka nej för vi hade ingen barnvakt och det tyckte alla var så konstigt.

Lika självklart verkar det vara att kunna ringa och få hjälp om pengar tryter.