Skaka liv i tråkigt förhållande
På en konferens i höstas träffade jag en ganska mycket yngre kille som genast visade intresse för mig. Jag var inte alls intresserad då, han är inte min typ så jag avvisade honom då. När jag kom hem började han uppvakta mig intensivt på fb. Till en början skrattade jag lite åt det kände mig lite bekräftad men inte mer än så. I vanliga fall brukar jag avsluta flirtiga killar fort då jag alltid varit nöjd med min man. Inte lycklig alla dagar men det har varit bra. Pga ålderskillnaden och att han bor i en annan stad tyckte jag det var lite kul att skriva lite, kändes harmlöst.
Efter ett tag eskalerade det och jag kände att jag behövde smyga med skrivandet, jag brukar alltid visa allt för min man annars. Kram blev till avancerade sexfantasier. Allt mer av min vakna tid upptogs av honom. Har han skickat? Och glädjen när han hade det, oron när han inte hade det. Vi har säkert skickat 10 000 sms under denna tid. Jag har inte varit helt försiktig heller, skickat bilder och filmer. Jag har legat i sängen och skrivit till honom när min man legat bredvid. Vi har tre barn. Jag har hela tiden tänkt att det här kan inte sluta bra, jag borde sluta, vi har ingen framtid ihop, jag riskerar hela min familj för ingenting. Och ändå har jag inte kunnat sluta. Vi har inte träffats sedan vi började smsa och vi har aldrig rört varandra. Lite har jag tänkt att när jag träffar honom kan det nog rinna av eftersom jag inte var så intresserad den gången vi träffades innan smskontakten.
Under sommaren gled vi ifrån varandra pga semestrar och att singellivet är roligare då. Han sa upp kontakten och jag blev helt knäckt. När jag tänker klart på situationen är det bra att han gjort det. Jag vill ha min familj kvar och är glad att jag inte blivit upptäckt. MEN hela min vakna tid går åt att fundera på HONOM. Vad gör han? Kollar hans fb hela tiden beter mig som en tonåring.
Jag saknar uppmärksamheten och att någon ser mig. Min man är bra på det flesta sätt men han är engagerad i olika föreningar där han är mycket omtyckt och får uppmärksamhet och bekräftelse där (fast på ett annat sätt ). Jag har inget sånt och han är nog inte så bra på att se mig. Många hade nog undrat om frun skickade 10 000 sms vad hon gör. Han har inte ens märkt det. Aldrig kommenterat "vad mycket du sitter med mobilen" eller liknande. Han tycker att allt är bra och jag tror han har tyckt det varit skönt att få vara ifred med sina grejor.
Sexuellt funkar det, fast det är alltid jag som tar initiativ. När barnen var små var det ganska skönt, inga konflikter kring det liksom. Men nu känner jag allt mer att det blir jobbigt att det alltid hänger på mig. Känner mig inte så attraktiv fast jag vet att han tycker det egentligen. När jag tar upp det med honom tycker han att jag är löjlig.
Jag vill också att jag ska känna att allt är bra. Just nu önskar jag att detta inte hänt. På sikt hoppas jag att det kommer något bra ur det. Det var ju väldigt dumt att blanda in någon annan och nu sitter jag här och mår dåligt över alltihop. Jag har inte berättat något för min man. Han har vid något tillfälle sagt att det är okej om jag skaffar en älskare bara jag inte blir kär och han inte får reda på det.
Hur ska jag göra för att skaka liv i mitt äktenskap? Och hur ska jag fixa det när mina tankar är hos någon annan även om det förmodligen bara är en dröm?