Tänker du jobba ändå fram till förlossningen?

Jag tänkte som du med första, men jag fick så fruktansvärt ont i kroppen av mitt stillasittande jobb, foglossning och havandeskapsförgiftning. Därmed kan man lugnt också säga att ett "lugnt" arbete inte är det bästa för en gravid kvinna.

När barnet väl föddes var jag fullständigt slutkörd, vilket ju inte var så fantastiskt med tanke på hur slitigt det blev att hänga med i svängarna med allt det innebär att bli förälder. Det blev inte bättre heller: Dottern hade kolik, så de första tre månaderna sov jag max 6h per dygn, fördelat på små intervall om 15 minuter till 2h. Mellan varje sovstund var jag vaken minst en timme, ofta tre, för att trösta, byta, mata och söva. Jag roade mig med att räkna ut hur lång tid det tog mig att få 6h sömn och landade på 17h från första gången jag lade mig vid kl 20, tills att jag gav upp och gick upp kring lunch. När jag vaknade fanns det ett sätt att hålla dottern lugn: promenader. Således var jag ute och gick flera timmar om dagen. 

Den här gången går jag hem fyra veckor innan BF och de fyra veckorna dessförinnan går jag ner till 75%. Det gör jag för att jag ska orka med att vara en vettig förälder den första, slitiga tiden och så får jag helt enkelt ta ut färre dagar per vecka under mina nio månader hemma. Jag stjäl inte det minsta från mitt kommande barn barn. Tvärtom! Jag är rationell, vis av tidigare erfarenheter och vill kunna räcka till för det barn vi redan har också. För även om barnens pappa och jag delar jämnt på arbetet, så kommer jag att vara ensam under vardagarna med två barn med varierande behov under 11h efter att pappadagarna är slut. Jag vet att han tar över när han kommer hem, men det hjälper föga under de där timmarna om jag inte fått sova. Man kan ju inte gärna be en 4-åring sköta småsyskonet så att man själv får sova.