sambon vill inte jobba?

Här blev det dött i diskussionen. Att döma av tråden för nån dag sen skriven av en kvinna som inte ville jobba och som fick mycket medhåll får mig att tro att en stor del av FLs medlemmar lever på sina respektive eller möjligen skattebetalarna. Eller hyser en dröm om att göra så.

Men det var nog det TS ville komma fram till med tanke på den könsneutrala trådstarten följt av tystnad.

Tack för alla svar. Vi har en lgh som vi skaffade beräknat på att båda jobbar heltid så om vi skulle ha separat ekonomi och betala hälften var av räkningarna som det är nu skulle jag lägga 25% av min lön och sambon runt 70% av sin, så mkt skiljer det tyvärr. Jag känner mig illa till mods av att tänka på det för jag vet att jag har helt andra förutsättningar , jag har de senaste två åren fått två väldigt bra löneförhöjningar och jag har inte svårt att få jobb. Jag har alltid vetat att jag kommer tjäna mest och det är helt okej med mig att lägga 25% mer. Men jag vill inte slita för att sambon ska kunna lata sig!
När vi pratar om framtiden så är det alltid sambon som har stora planer, vi ska resa till massa fantastiska ställen , flytta till ett flådigt hus köpa fina möbler och allt möjligt, tjäna stora pengar, och det är även sambon som gärna unnar sig saker - sånt som jag inte känner att jag har råd med trots att jag tjänar långt mer än dubbelt så mkt. Och när vi pratar om jobb så är det alltid så att massa saker SKA hända det är ju bara det att inget faktiskt händer..

Sen är det även så att sambon vill göra väldigt mycket - det vill jag oxå egentligen men jag prioriterar att betala skulderna, fram till denna månaden har jag lagt 3-4000 i månaden men nu när jag fick löneförhöjning har jag lagt 6000 på att betala av så det känns rätt bra - men sambon tycks ju inte göra kopplingen mellan att tjäna pengar och spendera pengar. Eller kanske tänker som så att "jag vill väldigt gärna göra massa saker och åka på semester men det krävs så mycket jobb så det är inte värt det". Jag försöker ju dra in på allt jag kan och lägga så mkt som möjligt på att betala av skulden för att jag vet att när det är avbetalt och klart kommer jag känna mig ett ton lättare 

Är det någon som känner igen det tankesättet, att man liksom vill ha och göra saker men inte pallar uppoffringen det är att jobba för att få det?