Utredning Hösten 2014, följas åt?

Hej!
Jag såg att du hade gjort en spolning, och att du hade tyckt att det gjorde ont. <exakt hur gick det till när de gjorde det på dig och vad var det som gjorde ont? Jag ska ev. göra en och har läst om det men det skulle vara intressant och höra hur det går till från en som har varit med om det!
Tacksamt för svar =)!

Ursäkta sent svar! Hmm ja du.. Vad gjorde de. Kommer knappt ihåg ;)

De satte in en kateter i livmoderhalsen sen blåste de typ upp som en liten ballong runt där så att vätskan inte rinner ut det hållet, kändes som krafrig mengsvärk. Sen sprutar de in koksaltlösning i katetern en kändes sju ml åt gången. Det var det som gjorde mest ont på mig. De kollar med ultraljud samtidigt.

Oj vad fel det blev. Var supertrött när jag skrev. Somnade mellan orden! :)

Har för mig att de sprutade upp EN ml åt gången. Inte sju :)

Det var det som stundtals gjorde ont. Jag kanske tänkte att de gjorde det sju gånger eller vet jag inte var jag fick det ifrån ;)

Hej allesammans!
Jag klämmer mig in här jag också. Har suttit och läst tusentals trådar om kampen för graviditet här på FL, men jag har aldrig tidigare skrivit själv! Men nu känner jag att jag nog faktiskt har behov av att skriva av mig lite...även om jag egentligen är lite för blyg för att göra det! :) Min sambo får ta hela lasset och jag tror att han börjar bli ganska less på att höra mitt klagande hela tiden...

Jag och min sambo har försökt få barn i 16 månader sedan ett missfall i v 12. Den graviditeten skedde mest av en slump och vi behövde inte alls kämpa. Dum som jag var trodde jag därför att det skulle gå lätt att bli gravid igen efter missfallet. Men så blev det alltså inte. Missfallet har tagit väldigt hårt på mig - jag ältar det om och om igen trots att så lång tid har gått. Vänner och familjemedlemmar får barn på löpande band utan att ens behöva försöka speciellt mycket, och hur självisk jag än känner mig när jag skriver det, så blir jag faktiskt mer ledsen än glad när jag får höra att en vän/bekant har blivit gravid... När blir det vår tur liksom?
Jag måste erkänna att jag har blivit ganska negativt inställd efter alla fruktlösa försök, och innerst inne går jag nog och tror att jag aldrig någonsin kommer att bli gravid - och om jag mot förmodan blir det så får jag säkert missfall! Hur mycket jag än försöker tänka positivt så går det liksom inte... Blir så arg på mig själv! Hur gör ni för att tänka positivt?

Vi går nu hos en fertilitetsexpert som tidigare kollade så att jag inte har PCO och sedan har han gett mig Letrozol. Första omgången fick jag ett positivt ägglossningstest på dag 15 (första positiva testet jag fått efter två månaders ihärdiga försök). Dock ledde det inte till någon graviditet. Har ätit Letrozol även denna månad, men nu är jag på dag 18 utan att ha fått positivt utslag på ÄL-stickor. Hade svaga, svaga streck kring dag 12-13, men sen försvann det helt. Kan det betyda att jag hade en tidig ägglossning, eller hur ska man tolka dessa svaga streck som plötsligt blev inga streck alls?

Skulle kännas skönt att få lite svar/stöd från likasinnade! :)

Kolan! Välkommen hit, jag könner igen mig sjukt mycket i det du skriver!

Fick utomkvedshavandeskap och var i v10.. Opererades och min ena äggledare togs bort. Det var precis som för er en spontan graviditet. Detta är 14 månader sedan och sen dess har det inte blivit något. Ska äta pergotime första gången nästa cykel, får se om det kan hjälpa oss.

Det enda som har lindrat för mig är att sysselsätta mig med annat men vissa dagar mår jag skit igen. Särskilt runt mens och ägglossning om man inte har fått till det.

Utredning 11 november.
Enligt gynbesök före sommaren så såg allt bra ut, misstänkte tidigare PCOS
VC tog prover för att kolla om något i kroppen kunde ha förhindrat att jag ej blir med barn, även dessa tagna före sommaren, även de bra.

Så om inget har förändrats så borde värderna iallafall vara OK.
Regelbunden mens.
Kanske är det stopp i äggledarna som jag hört är rätt vanligt.

vetinte men det känns hopplöst:(

Idag ska min man lämna sitt prov. Han är naturligtvis nervös men jag är ganska säker på att det är hos mig felet ligger eftersom jag inte fått ordning på mens efter ha haft p-spruta i 7 år.
Det har varit en mörk period med mycket ångest ett bra tag nu. Det känns skönt att bollen är i rullning. Mina blodprover visade inget konstigt och nästa steg är en gynundersökning. 
Men en sak kan jag säga, jag kommer aldrig mer använda mig av något preventivmedel! Förutom kondom då. Jag känner ingen (jag själv inkluderad) som inte har upplevt biverkningar och haft problem och fått byta flera gånger för att få det att funka. Å sen när man slutar är det NORMALT att det tar 18 månader innan man är återställd! Det är ju helt vansinnigt! Vad är det vi stoppar i våra kroppar egentligen? Fler och fler av mina väninnor väljer bort p-medel och skulle jag få en dotter skulle jag förespråka kondom framför alla andra alternativ. 

Pusheen:
Egentligen är ju varken 14 eller 16 månader sådär jättelång tid. Man har ju läst att det är normalt att det tar 1-2 år för vissa par.Men det är liksom ingen tröst eftersom man inte VET!
Hoppas att ni blir hjälpta av Pergotime! Annars kan jag tipsa om att många har lyckats med hjälp av Letrozol. Tydligen ska livmoderslemhinnan inte påverkas negativt av L, vilket ibland är fallet med vissa andra mediciner. Men det verkar vara väldigt individuellt vad som fungerar eller inte.

Det är verkligen en känslomässig bergochdalbana, det här. Jag kan också koppla bort tankarna på graviditet periodvis, men kring ägglossning och bim är det ju helt omöjligt! Känner mig helt besatt ibland och blir less på mina egna tankar som bara maler och maler... Irriterande! Vet inte om det blir bättre eller sämre av att skriva här på forumet, men det är väl värt att testa!

Jag ska i alla fall ta blodprov 5 november och kolla om jag haft ägglossning eller inte. Och i nästa cykel är det tänkt att äggledarna ska spolas, någonstans mellan dag 12-16. Är lite nervös för det faktiskt! Inte så mycket för eventuell smärta, utan snarare för att jag är rädd att de ska spola bort ett bra ägg - eller kanske ett befruktat ägg!  Man är ju bra dum...

Hej.

Nu har vi varit där.. Allt visade sig vara normalt. Kunde inte se ngt konstigt med provsvaren eller vid min gynyndersökning. Jag ska spola äggledarna efter nästa mens.

Om inget händer till efter sommaren så ska vi kontakta dom igen för vidare hjälp :(

Förstår att de inte kan höra så mkt om de inte hittar felet ? Men känns ändå tråkigt att inga åtgärder gjordes.

Hur länge har ni försökt?

Ev av mina stora rädslor är att de inte ska hitta något fel och så blir man bara hemskickad utan någon plan eller behandling.

Håller tummarna att det tar sig efter spolningen för vad jag förstått så brukar en del bli gravida efter en spolning. Jag kommer eventuellt få göra en spolning jag med på mitt tredje besök. Ska på mitt andra på onsdag. Å varför kan det inte bara vara enkelt. Här har man växt upp med orden "akta dig så du inte blir gravid" , "var försiktig, det är så enkelt att bli med barn", "ha inte så bråttom". Jo tjena..