Utredning Hösten 2014, följas åt?

Jag hoppar med här, mina erfarenheter såhär långt av vår utredning är långt ifrån positiva....

Jag och min sambo hade i april (2014) försökt bli gravida i ett år och sökte hjälp och begärde en utredning på fertilitetsmottagningen i Gävle. Jag är 25 år och har aldrig varit gravid, regelbunden mens och har ÄL på dag 13 vid prov med ÄL-stickor och min sambo 35 och har två aborter från tidigare förhållanden, men inga barn. Från att jag sökte hjälp via mina vårdkontakter till att vi faktiskt fick komma på undersökning tog det fem månader. FEM JÄVLA MÅNADER! Är inte det lite länge? Vi hade tagit prover innan, mina prover såg jättebra ut, sambons var lite ojämna (fler antal levande spermier än normalt, men lite färre snabba än normalt), men på det hela taget så tyckte de inte att man på provern kunde hitta nån självklar anledning till varför vi inte blir gravida.

På utredningen, som bestod av ett vul av mig, sambon pratade vi knappt om och nån undersökning av honom gjordes inte, konstaterades det att jag hade ägglossning och att slemhinnan var 7 mm. Läkaren sa att med tanke på min unga ålder så kan man vänta lite till, nån spolning var omotiverad då jag ej var opererad i magen och pregotime meningslöst eftersom jag hade ägglossning. Anledningen till att vi inte blev gravida beror nog på att jag tänkte på det för mycket. Så jag uppmanades att kartlägga min ägglossning men att inte tänka på att bli gravid.

Okej skönt, allt är normalt tänkte jag först, men rätt svårt att hålla stenkoll utan att tänka på det. Vi provade lite till på egen hand. Men när mensen fortsätter komma blir man bara så knäckt. Jag sökte igen och bad om att få göra den där spolningen ändå, utfall att, bara för att för ha kollat allt. Jag skriver, enligt vad jag själv tycker, rätt utlämnande om hur dåligt jag mår och hur det uteblivna pluset påverkar mig. Dagen efter får jag ett svar från en barnmorska som skriver att hon läst min journal och där står det att man ska avvakta. Mailet går inte att svara på. Gråtande ringer jag kliniken och ber dem omprova beslutet men får av nästa barnmorska samma svar, i min journal står det att man inte gör nått mer nu. Får iaf en tid men min läkare som ringer upp veckan efter. Han upprepar vad han sa vid vår undersökning, ingen magoperation, ingen spolning. Så avslutar han med att säga typ " ja, ni måste ju ha samlag om det ska bli nått". Jag börjar skratta, för vad ska jag göra egentligen..? Jag har en läkare som tror att jag går hemma och väntat på en jungfrubefruktning...

Min fundering, går det till såhär? Just nu så känns det minst lika jobbigt att behöva ta kontakt med mottagningen igen som de faktum att vi inte blir gravida. Funderar på privata alternativ, gärna Uppsala, någon med erfarenheter som kan rekommendera?

Hallå tjejer!

Hoppas det är ok att jag hoppar in här. Jag och min man har försök i 1 år och 4 månader och har en tid för utredning i nästa vecka i Örebro. Dock har vi fått vänta nästa 5 månader för en tid. Först var det sommaruppehåll, sedan hade de ingen tid men när jag ändå ringde för nästan en månad sedan kunde de ge oss en tid (helt plötsligt).

Vi är 33 år gamla och har fått 2 missfall under detta dryga året. Första i v 9, men vi fick veta det i V 13 vid ett ultraljud(inte så roligt när vi trodde att vi skulle gå därifrån med en liten bild =(). Den andra alldeles nyligen men då märkte vi det inte ens för jag hade mens som vanligt. Sen blödde jag ytterligare ett par veckor då jag gick och kollade mig. Och de kunde konstatera att jag hade fått ett missfall.

Hur som helst är det skönt att äntligen få komma på utredning. Vi har lämnat blod och spermaprov och är redo för att utredas. Vi är rätt inställda på IVF och hoppas att det inte dröjer allt för lång tid innan vi kan påbörja en sådan behandling. 

Någon annan i Örebro som ska/håller på utredas eller har utretts på USÖ i Örebro?

 

Ni som har gått igenom en utredning och även minst ett IVF-försök, hur lång tid tog allt så att säga =)? så man vilken tidsaspekt man kan räkna med, (på ett ungefär, det är ju så klart olika).

//Jessie881

Hej, ny i tråden här. 

Jag och min sambo har tid bokad i Uppsala (Carl von linne Kliniken i Uppsala. 
 privat klinik) i början av november för utredning. Har vänt mig dit för att snabbt få en utredningstid för att konstatera om allt ser bra ut eller om det är något som är fel. OM det skulle visa sig att det skulle vara något "fel" kan dem då skiva remiss till fertilitetskliniken på min hemort för IVF om de anser att det är vad vi behöver? Någon som vet? (vi har ju rätt att få IVF utan att bekosta det själva då jag inte har några barn sen innan).

Vi har inte bott ihop i ett år, som man måste enligt fertilitetskliniken här där jag bor :(, men vi har försökt ett år, men bott särbos pga att vi inte kunnat bo ihop på heltid av olika omständigheter i arbetslivet (vi har dock alltid prickat in att ses över äl givetvis! ) (Så därför kändes det enklast att boka en utredningstid på privat klinik har inte ens kontaktat fertilitetskliniken här i rädsla för krångel, inte det jag orkar ta nu :( ) Vi är båda 30 + o han 40 + kan tilläggas. Jag har inga barn innan. 

Oj.. Vad tråkigt att bli bemött så! Det är just till Gävle vi ska..

Har jag fattat d rätt om ni träffa läkaren i augusti? Och att ni då försökt i 17 månader?

Vi fick också till oss att vi skulle försöka lite till med tanke på att vi va så unga. (26), träffa läkaren i april och skulle återkomma efter sommaren.. De jag gjorde va att tvinga dit min man på spermaprov till att börja med, dessa för man med ett par månaders mellanrum om de första skulle vara dåligt. När de sedan visade sig att de va dåligt så gick ändå hela sommaren utan att vi kunde göra något åt väntan. Nu har de konstaterats att vi troligen inte kommer bli gravida utan ivf, jag har pco och han lågt antal spermier, så jag är glad att han fick gjort sin del såpass tidigt.

Nu har vi fått vår andra kallelse till fertilitetskliniken för att få träffa läkare och få beskedet om vad våra provsvar visade. 6 november!

Tyckte första besöket var nervöst, detta är banne mig värre! Undra vad provsvaren visade...är det något fel på mig? På min sambo? Oss båda? Hur kommer jag isf reagera? Hur kommer min sambo reagera om han får höra om det är han som är "felet"?!

Så mycket som snurrar nu. Men ändå samtidigt känner man -ÄNTLIGEN! Vi har ju i november försökt i prick 4 år. På tiden att få svar och hjälp :)

Hej! Jag hoppar gärna in här, även om jag halkar efter lite. Vi har fått tid den 26e nov och då ska jag vi träffa läkare, undersökas och ta vissa prover. Men det känns som att det är annorlunda hos andra mottagningar där prover tas först om jag fattat det rätt? Hur har/ska ni göra hos era mottagningar

Vi kommer få göra 3-4 besök, första är båda med, sen ska jag dit själv 1-2 gånger och göra olika undersökningar och sen ska vi dit tillsammans igen för att prata om provresultaten och sen får vi se vad det blir efter det. Dit vi ska (privat men på uppdrag av landstinget) kan de erjuda en komplett utredning med ev kirurgisk åtgärd/annan behandling som IVF där de har samarbete med IVF-klinik.

Vi fick en tid redan efter 6 veckor vilket kändes skönt. Får hoppas utredningen går relativt snabbt den med. Är ju 36 nu så känner att tiden börjar rinna iväg.

Jaha men då låter det som liknande upplägg som oss. När börjar ni ?

Vad skönt att det gick så snabbt att få tid, jag fick en tid med drygt 2 månaders väntetid men det är överkomligt det med :) När man hållt på i nästan 1,5 år kan man gott vänta några månader till.