Äggen gick till fel par, vad tycker ni?

Jag kommer osökt att tänka på berättelsen om kung Salomo, och de två kvinnorna som kom till honom med ett spädbarn. De hade haft varsitt spädbarn, men det ena barnet hade dött, och nu hävdade båda att barnet som levde var hennes. Då befallde Salomo att barnet skulle huggas itu, så att kvinnorna skulle få halva var. "Nej, hugg inte barnet itu, ge det hellre till henne!" sa den ena kvinnan. "Hugg barnet itu, ingen av oss ska ha det" sa den andra. Varpå Salomo dömde att kvinnan som kände tillräckligt stor kärlek till barnet för att hellre ge upp det för den andras skull, än att se det dö, skulle ha barnet.

Det här är ett problem som inte har någon lösning. Eftersom det hade skett en sammanblandning av befruktade embryon, och processen bara gäller ett tvillingpar, får man anta att inplanteringen av det andra embryot misslyckades, så att de som är biologiska föräldrar till tvillingparet inte har någon annan bebis, som biologiskt tillhör kvinnan som burit barnen och hennes man, att byta med. Det finns ingenting i berättelsen som garanterar att dessa barn hade kunnat utvecklas till ett foster ifall rätt embryo hade planterats in i rätt livmoder. Kanske hade båda befruktningar misslyckats, vem vet? Det är ju inte bara tvillingarnas biologiska föräldrar som har förlorat sina barn här, utan också de andra, som inte fick sitt eget embryo. Alla förlorar.

Nu finns ju ingen återvändo och inget sätt att göra gjort ogjort, men om jag hade varit den som råkade upptäcka att barnen inte var parets biologiska, hade jag nog hållit tyst om det hellre än att göra så många olyckliga.

Varför skulle det vara värre? Det man inte vet har man inte ont av - en sliten klyscha men alldeles sant i det här fallet. Den här processen måste vara oerhört uppslitande för alla, och resultatet kan bara bli att någon förlorar sina barn.

Jag skulle möjligen kunna tänka mig att man gav tvillingarna till de biologiska föräldrarna vid födseln, och att kliniken lovade att ta fullständigt ansvar för det som hänt och behandlade dem som burit fram barnen gratis till dess att de hade två egna barn. Och lite ekonomisk ersättning också som plåster på såren och för att kvinnan tvingades vara ofrivillig surrogatmamma, med allt vad det innebär av graviditetsrelaterade hälsorisker och påfrestningar på kroppen. Men nu har de haft barnen ett tag redan och processen kommer att dra ut på tiden, föräldrarna och barnen knyter an till varandra och alla är olyckliga. Det är en mardröm helt enkelt.

Skillnaden torde vara att medan en mamma kan vara antingen genetisk eller biologisk mamma, eller både och, är den biologiska pappan alltid också genetisk pappa.

Stark poäng där, med njurdonationen. Då ändrar jag mig. Inte för rätten till sitt ursprung, utan för möjligheten till en njurdonation. Men katastrofen är fortfarande lika stor, så jag vet inte heller vem som har större rätt till barnen. Ingen vet om de ens hade fäst i sin genetiska mammas livmoder.

Stark poäng där, med njurdonationen. Då ändrar jag mig. Inte för rätten till sitt ursprung, utan för möjligheten till en njurdonation. Men katastrofen är fortfarande lika stor, så jag vet inte heller vem som har större rätt till barnen. Ingen vet om de ens hade fäst i sin genetiska mammas livmoder.

Ursäkta spamen, uppkopplingen bröts.

Som sagt, eftersom män och kvinnor blir föräldrar på rätt olika villkor kan det inte bli allmängiltigt och lika för könen. Definitionen av "biologisk" är bara att det avser biologi. Barnet har varit en del av kvinnans kropp i nio månader, det är klart att det är hennes biologiska barn även om det inte är hennes genetiska.

Det är nog viktigt att försöka leva sig in i hela situationen här, eftersom båda par gissningsvis var barnlösa och genomgick behandling, och det nio månader senare bara är det ena paret som har barn, tvillingar dessutom... är det antagligen en ofattbar sorg och bitterhet som det andra paret känner. Jag är inte säker på att någon av oss vet hur vi skulle reagera om vi plötsligt befann oss i den situationen. Men jag håller med dig om att det verkar omänskligt. Det gör varje alternativ.

...den genetiska mamman...

Det var inte vad jag menade, jag ville bara rätta dig, med tanke på trådens utveckling. Här krävs en distinktion mellan den biologiska och den genetiska mamman.

Den här situationen är inte jämförbar det allra minsta. När ett vuxet par har sex med varandra borde båda två vara medvetna om att det föreligger risk för graviditet ifall inte kondomen dras på. I det här fallet har ju inte de inblandade paren begått något eget misstag, misstaget som begåtts ligger bortom all kontroll för dem. Hur kan du jämföra situationerna??

Uppenbarligen har det skett ett misstag här, situationerna är ändå inte jämförbara. Jag förstår att du argumenterar utifrån åsikten att män inte har tillräckligt mycket att säga till om vid oönskade graviditeter, men eftersom situationerna nu inte är jämförbara går det inte att applicera samma argument i det här fallet. Observera att jag INTE säger att barnet tveklöst ska tillfalla den genetiska mamman och pappan, jag ser helt enkelt inte hur den här situationen kan lösas på ett bra eller självklart sätt.

Däremot tycker jag att det är betydligt enklare att se vad som gäller kring "vanliga" graviditeter, eftersom det faktiskt bara är två personer inblandade i att de uppstår, som var och en kan skydda sig mot graviditeten om de vill.