Biomamman kommer på besök, till vårt hem! Hon vill se barnens rum.
Och jag tycker det hela bara är obehagligt att ha henne i mitt hem.
Har känslan av att jag kommer känna mig utanför och bli sårad av att se dom ihop, som om de lekte lyckliga familjen.
Barnen vill att hon kommer säger min sambo.
Jag vill inte det, gillar inte att hans ex kommer och kollar på vårt hem.
Hur ska jag se på saken! ? Känner mig besviken. Hon kommer ikväll :(
Och NEJ, TS behöver inte ha denna kvinna i sitt eget hem om hon inte vill. Där går hennes vilja före. Hur gick det igår förresten?
Likväl finns det ingen orsak att hon ska behöva ha personer hon inte vill ha i sitt hem. Och då får de andra respektera det, så enkelt är det.
Biomamman kanske inte ens vill komma in i ert hem, men gör det för barnens skull, eftersom de vill att hon ska se deras rum?
Min dotter är jättebesviken att hennes pappa aldrig varit hemma i vårt nya hem, han vägrar att hämta/lämna på hemadressen, trots att vi bjudit in honom flera ggr för att se hur hans (vår) dotter bor.
Om det vore jag som hindrade honom skulle nog dottern vara besviken på mig. Nu är hon besviken på honom.
Men, TS, förstår att du inte vill ha in kvinnan över din tröskel, jag känner likadant för min mans X, men är tvungen då de har gemensamma barn som bor med oss vv.
Visar aldrig henne eller barnen en min av vad jag känner, men verkligen avskyr att ha henne här, avskyr att se henne stå på vår tomt. Brukar hälsa, byta något ord och sen återgå till vad jag höll på med så får min man ta över.
Förstår helt din känsla, många som känner som du även om det oftast bara är "präktiga" personer som yttrar sig i sådana här trådar, som gärna vill trycka till trådstartarna.
Dessa känslor känns förbjudna, som kvinna till en man med barn sedan tidigare har man ju valt att leva på detta sätt. Man har valt barnen, tycker förhoppningsvis mycket om dom och allt fungerar väl. Självklart vet man att de har en mamma som man kommer behöva träffa ibland, men vetskapen om detta leder inte till att man tycker om barnens mamma eller ens vill acceptera henne.
Men försök hålla god min, inför henne och barnen. Prata med din man om du kan och förklara hur du känner.
Låt henne komma hem till ert hem.
Du behöver inte vara hemma, du kan göra något annat.
Själv hade jag städat i två dagar och bakat fika ! Piffat till mig och sagt vill du ha kaffe?
För ett år sedan skiljde jag mig från min dotters pappa.
Det var en sorglig skilsmässa, inget bråk eller så... bara sorglig. Han drack för mycket.
Nu ett år senare har han ny sambo med ett barn yngre än vårt och jag råkade bli illamående med hans barndomsvän.
Idag är allt accepterat. Det finns inga hard feelings alls mot någon av allas ex
Vi är vänner jag och mitt ex.
Hans nya accepterar mig och jag har till och med haft den nya tjejens son sovande hos mig när dom behövde barnvakt åt båda barnen (Hans vecka med vår dotter)
Jag tänker att du kommer att må så mycket bättre om du försöker acceptera hans ex
Hon finns där hela tiden i och med barnen.
Försök tänka som jag!
Ju fler vuxna (där i bland exet, pappa, dig och ev ny partner illa exet) som bryr sig om barnen och kan samarbeta snarare gagnar barnen och stärker tryggheten runt dom.
Försök jobba med din självkänsla. Hon är ett ex av en anledning :) ?
Tack till er i denna tråd som gett mig stöd och kommit med bra argument.
Gick bra igår trots allt.
Jag gjorde det klart för henne "diskret" att det va mitt hem. Genom att visa henne runt och säga saker som barnen gjort i vårt hem tex tavlor teckningar osv.
Bjöd inte på något.
Sedan gick hon!!! Tack o lov för det!
Var jobbigt ändå med tanke på hur hon behandlat sina barn förut och nu lova hon att hon skulle få hjälp med sitt alkoholberoende. Vi får väl se?!
Tack och hej för mig på denna tråd! :)