Galet att låta 2 åringen sova ensam på annat våningsplan?

Mm då är det kanske bättre att ha lilla hos oss till man har någorlunda rutiner och sen ev. att de kan dela rum. Får väl se hur lättväckt storasyster är, är ju ett tag sen hon blev "störd" av oss om nätterna. För är hon fortsatt lättväckt sätter vi dem inte att dela rum, då får lilla sova i vårt rum.

Fast det där att dom ska kunna gå i trappen själva innan man flyttar upp dem vet jag inte. Känns som att det är bra många år kvar innan jag vill att något av barnen går nyvakna mitt i natten i trappen. Skulle det vara något hör man ju dem, antar att de ropar ganska friskt vid grinden om det skulle vara något. Och då är det ju väldigt många år innan man alls kan nyttja övervåningen som sovrum. Känns dumt att ha dem att dela rum så lång tid bara för det när rum finns.

Bra många år? Det tror jag att du kanske kommer att känna annorlunda inför så småningom.

Själv hade jag inte velat ha min tvååring ensam på annan våning. Vi samsov med våra ungar tills de inte längre ville göra det. 

Vi köpte hus när äldre syskon var 2 och 4 år, de fick då varsitt rum på övervåningen och vi och bebis varsitt nere, det var inga problem med trappen, vi hade dock grind uppe i början.

Mm därav är det säkert ett mycket större steg för dig som samsovit så länge era barn velat, än det är för oss som inte har samsovit alls. Jag trodde att jag skulle vilja samsova men när flickan väl var här kändes det säkrare att ha henne i spjälsängen nattetid. Du skulle som sagt inte ens tänka tanken men alla är vi ju olika och har olika erfarenheter.

Ja visst, kan säkert ändras. Svårt att föreställa sig de olika åldrarna och hur ens eget barn kommer vara då. Men svårt att tro att jag vill ha en yrvaken treåring till exempel i trappen om nätterna.

Du kan ju ha ett rum som lekrum och ett som sovrum om du känner att du vill utnyttja alla rum.

Du gör som du vill och jag säger inte att det är fel, men jag skulle inte själv vilja att mina barn måste ropa om de vaknar. De kanske inte ens är ledsna, kanske bara måste gå på toa. Eller bara en sådan sak som att kunna komma på morgonen och krypa ner hos mamma och pappa i sängen och gosa - hur ska ett barn kunna göra det om det finns både spjälsäng, grind och trappa ivägen?

Nu var det inte ett problem för oss eftersom vi samsov ganska länge.

Ja nu är det ju så för vår stackars lilla dotter att hon får ropa om hon vill något. Blir ju som så när man inte praktiserar samsovning. Nu är samsovning inte ett alternativ för oss, om inte nästa barn skulle behöva det förstås. Men nu handlade det ju inte om samsovning så jag bortser från det. Att grinden är i vägen för att lillan ska kunna gå fritt är ju i sig inget ytterligare problem då hon redan är begränsad i och med spjälsängen hon sover i. Får väl vänta och se när det börjar bli aktuellt vad som blir bäst för våra barn.

Jag bara undrar, var är ni på dagarna? Är ni mycket i dotterns rum och leker då? För det kan ju bli ganska meckigt att springa upp och ner med en tvååring och bebis, för att inte tala om något drygt halvår senare när ni måste börja ha grind för trappan för bebisen.

Vi gjorde så att vi gjorde i ordning det rummet på andra våningen åt vår stora som då var 3,5 år. Där nere hade (har) han ett rum med säng som stod bäddad redan då och alla småleksaker som inte passade ett mindre syskon.
Rummet bredvid vårt gjorde vi också i ordning med våningsäng och alla leksaker som passade både stora och små. Han hade en säng bäddad även där. Han har fått välja. Han valde att flytta ner när han blev fem och lillasyster valde då själv att sova i våningssängen. Hans överslaf står fortfarande bäddad och redo :)
Vi har lämnat alla alternativ öppna och så har barnen löst det där själva. Huvudsaken för oss var att storebror aldrig skulle känna sej bortkörd från sitt rum.

Nu är det ju så att du själv startade tråden för att fråga, så du behöver ju inte ta andras åsikter som kritik. Jag har aldrig sagt att dina planer är fel, snarare tvärtom att det inte är fel, eller att det på något sätt är synd om din dotter. Men du frågade själv efter alternativ.

Ja det är ju också en sak att tänka på! Flickan vill ju nu vara i både sitt rum och vardagsrummet. Och hon kommer säkert vilja vara mer och mer i sitt rum antar jag. Vilket blir besvärligt om hon ska ha sitt där uppe.. :S Grind lär ju dessutom vara hela tiden i så fall, då hon bara kommer bara 1,5.. Hmm..

Jag tycker det låter helt vansinnigt att ha ett så litet barn själv på en annan våning. Men det baserar jag på att jag själv var mörkrädd som liten och att mina egna barn ofta kommer gående till oss från sina rum på natten.

Vi har haft sovrum på olika våningar sedan sonen började sova i eget rum runt halvåret.

Vi använde babylarm vilket fungerade fint.

Jag tror inte på att flytta en 2-åring för att ge plats åt en bäbis. Däremot på att de kan dela rum och att man kan komplettera med en extra-säng dit en förälder kan flytta om/när "helvetes"- nätter inträffar.

Vi har haft barn på annan våning sen de var ca 6-8 mån o började sova bättre nattetid. Inga problem alls. De har ropat om de velat något på natten. Inred rummet därnere till kombinerat sovrum till bebis o lekrum så slipper du leksaker i kök o vardagsrum.

Vet flera som låter barnen dela sovrum och har rummet bredvid som sitt sovrum, alltså alla sover på samma plan. Sen har man lekrum på våningen där man mest håller till dagtid, dvs där kök och vardagsrum ligger.
Ett litet tips bara:)

Ja det tycker jag.. Blir Lillan rädd så kan hon inte komma ner till er om det är nått. Så låt hon ha kvar sitt rum och låt bebisen sova inne hos er.

Tack för alla era tips! Summa summarum; bebis sover i vårt rum iallafall ett par månader så att vi får ordning på rutinerna. Funkar det sedan jättebra och bebis sover bra om nätterna och inte riskerar att störa sin syster så mycket kanske barnen får dela rum så småningom. Vi får se vad våra barn säger helt enkelt, nu har vi lite koll på vad vi ska tänka på iallafall, tex att stackars storasyster inte ska få ge upp sitt rum till nya syskonet, det hade kunnat bli fel!  Men jag skulle ändå gissa att de får dela rum ett par år, det är helt enkelt enklast att ha deras rum (och därmed leksakerna...) på samma våning som vi mest är i om dagarna.