Jag vill bara ha ett barn!!!
Jag tycker det är bra att ni inte skaffar fler barn än ni önskar.
Inlägg från: Penida
|
-
-
Jag har samma erfarenhet som barn men det är 10 och 14 år mellan mig och mina syskon. Jag kände mig som ett endabarn utan tvekan. Hade många kompisar i området som jag bodde i men var avundsjuk på dem med syskon i nära ålder som kunde leka vidare och vara tillsammans när de kom hem. Däremot har vi jättefin kontakt idag, jag och mellansyrran har dessutom barn i nästan exakt samma ålder vilket är roligt många gånger.Nyfiken gul skrev 2014-08-20 19:33:38 följande:det är 8 år mellan mig och min bror men jag har i princip upplevt min barndom ensam just för att han är storebror. Han gifte sig och flyttade hemifrån när jag fortfarande var "liten" så när jag väl var i behov av ett syskons stöd och support så hade han sin egen familj.
Vi har ingen vidare kontakt idag just för att han är så mycket äldre än mig. Vi har aldrig haft något naturligt umgänge och vi har haft varsina kompisar.
Väl värt att tänka på när man har åldersskillnad på barnen som det skulle kunna bli här nu då TS barn redan är 5 år och dom inte har bestämt sig.
Ett barn till skulle i praktiken kunna innebära ännu ett ensambarn... -
Vad tråkigt att du möter sådana kommentarer. Jag skulle aldrig välja att "bara" skaffa ett barn men jag fattar väl att alla är olika och ser positivt och negativt på olika saker, är färgade på olika sätt. Det viktigaste är att föräldrarna önskar ytterligare ett barn, syskonskap är som jag ser det en bonus om så sker.äppelskruttet skrev 2014-08-20 21:49:29 följande:Det jag blir så konfunderad över är att folk tar sig friheten att pika och kommentera vårt val att inte skaffa fler barn. Jag skulle aldrig ifrågasätta någon som väljer att skaffa fler. Sen blir samma personer stötta när jag svarar att vi inte vill skaffa fler barn för att vårt barn nu ska slippa känna sig ensam
-
Sedan tänker och tycker människor om allt, du vill inte skaffa ytterligare ett barn delvis för att hen nu ska slippa känna sig ensam om jag förstod dig rätt? Andra tror istället att barnet är ensamt om det ej har ett syskon. Ofta utgår man nog från sin egen situation och egna upplevelser.äppelskruttet skrev 2014-08-20 21:49:29 följande:Det jag blir så konfunderad över är att folk tar sig friheten att pika och kommentera vårt val att inte skaffa fler barn. Jag skulle aldrig ifrågasätta någon som väljer att skaffa fler. Sen blir samma personer stötta när jag svarar att vi inte vill skaffa fler barn för att vårt barn nu ska slippa känna sig ensam
Vi har fått frågan om vi inte ska skaffa en trea många gånger. Att vi inte väljer att försöka göra så är främst för att vi inte önskar ytterligare ett barn vilket för mig är givet att man bör om man planerar för barn. Det andra är att jag inte vill ha alltför stor åldersskillnad mellan mina barn, det beror säkerligen på min egen upplevelse som barn. -
Det kan man givetvis inte men man kan önska, planera för, hoppas..Natulcien skrev 2014-08-20 22:24:21 följande:Men jag förundras över människor som saknar ödmjukhet inför livet och som tror att livet går att planera fullt ut. Att man ska ha si och så många barn, med si och så många år mellan,
-
Det håller jag absolut med om.Natulcien skrev 2014-08-21 09:36:07 följande:Det kan man...
Jag menar bara att det är befängt att gå runt och tro att det är "synd om" någon som har ett barn när det kanske är livets lycka att ha ett barn för den personen, istället för noll barn... -
Det låter mycket klokt!äppelskruttet skrev 2014-08-21 07:45:57 följande:Tyvär så finns det sådana puckon
det gör ont att ifrågasättas. Det är ett stort beslut att skaffa barn (håller med om att ordet skaffa låter absurt i sammanhanget) vi älskar vårt barn och vill ge vårt barn en trygg och kärleksfull uppväxt. Vi känner att vi kan ge hen det. Varför vi inte vill "skaffa " ett till? För att vi känner våra begränsningar, för att vi vill fe vårt barn två föräldrar som inte fattar beslut som inte känns hundra. -
Det du ser som fantastiskt och njutbart tycker något annan är rena motsatsen. Försök att tänka på det och lägg inte energi på att tycka synd om där det inte finns någon anledning.Alexi skrev 2014-08-21 08:18:37 följande:Jag vet att det låter konstigt men det är så jag känner, det är min känsla, oavsett om den är rätt eller inte. Min upplevelse av att ha syskon är densamma som Flickan & Kråkan skrev, det är så fantastiskt att jag vill att alla ska få uppleva det.
Lite som att jag tycker synd om alla barnfamiljer som bor i lägenhet, jag tycker hus är så fantastiskt att jag unnar alla den njutningen. Även om de valt lägenhet helt frivilligt. -
Okej, jag är också en känslomänniska som tänker mycket så det kan jag sätta mig in i. Jag kan däremot inte förstå hur du tänker kring detta, att du gör ditt liv till någon slags mall för hur man bör leva för att vara lycklig. Att lycka innebär villa och inte lägenhet, flera barn istället för ett. Kanske är det så att du skulle tycka synd om dig själv och ditt barn om du var i den situation du säger dig känna medlidande för (troligtvis många gånger utan anledning) och det är ju en annan sak. Jag vet inte, bara funderar..Tänker att du troligtvis ser själv att du inte ligger inne på svaret för alla andra.Alexi skrev 2014-08-21 13:49:37 följande:Det tar ingen energi, det är bara tankar och känslor som kommer och går, positiva som negativa.
De barn som mina barn leker med mest är endabarn och jag kan för en sekund inte se hur det är synd om dessa underbara ungar eller deras föräldrar som, så vitt jag vet, har gjort ett medvetet val. Detta trots att jag önskade ett syskon i nära ålder när jag var liten och önskade detsamma för mina barn.
-
Även om det var självvalt? Om mina barn valde frivillig barnlöshet skulle jag inte tycka synd om dem för det. Jag skulle faktiskt glädjas med dem då det är vad de önskar för sig själva.Alexi skrev 2014-08-21 15:28:05 följande:. Men det kan jag säga att skulle mina barn inte få egna barn skulle jag tycka det var sorligt, både för deras skull och min. Men den uppfattningen tror jag inte jag är ensam om, det hör man ju ständigt om hur viktigt barnbarn är osv. Mina föräldrar kunde knappt prata med sina bästa vänner om sina barnbarn en period då vännerna inte hade några barnbarn och sörjde detta.
Min bästa väninna har inga barn, vill kanske aldrig ha barn. Hon har ett rikt liv trots detta. Bor i en underbar lägenhet
, studerar intressanta ämnen, reser mycket, har en jättefin partner, flera intressen och vänner och en härlig familj. Vill hon "låna" ett barn är alltid våra intresserade, de älskar moster x.
Jag har en äldre väninna, 55 år, som har valt bort barn. Hon är en stor inspiration för mig, väldigt beläst och ser verkligen lyckan i små saker. Hon reser galet mycket och upplever kulturer på nära håll jag inte visste existerade (vi träffades när jag backpackade) och det är rikedom för henne.
Vad jag vill ha sagt är att bara för att man väljer bort barn frivilligt finns det inget som säger att man inte kan ha ett rikt liv, ett rikt liv är väl var man trivs och gärna är. Jag hade ett mycket rikt liv även innan barnen och jag ser inte varför mina barn inte skulle ha det om de väljer bort egna barn i sitt liv.