Ja, jag vill bara ha ett barn. Har ett barn på snart fem år. Jag och maken diskuterar syskon men vi vill väntat tag till att ta ett definitivt beslut. Just nu vill vi inte ha ett till och jag tror att jag är klar. Men.... Wattafuck. Alla dessa kommentarer om vårt stackars ensamma barn. Känns som att folk tycker att man är knäpp, ego och missunnansam mot vårt barn. Så vad tycker ni? Helt ärligt, vad tycker ni om oss som väljer att skaffa ett barn?
det gör ont att ifrågasättas. Det är ett stort beslut att skaffa barn (håller med om att ordet skaffa låter absurt i sammanhanget) vi älskar vårt barn och vill ge vårt barn en trygg och kärleksfull uppväxt. Vi känner att vi kan ge hen det. Varför vi inte vill "skaffa " ett till? För att vi känner våra begränsningar, för att vi vill fe vårt barn två föräldrar som inte fattar beslut som inte känns hundra.
Hmm...okej. Jag kan inte ens sätta mig in i det där du beskriver...att går runt och tycka synd om alla som inte har det som man själv..? Med all respekt, men i mina öron låter det hemskt konstigt.
Det är just detta.... Känns som att många tycker synd om vårt barn som inte har syskon. Och att vi är missunnansama som inte tänker "ge" barnet ett syskon. Men men våra liv, våra beslut. Skulle vara intressant att höra fleras åsikter och funderingar kring det hela.