Vågar man chansa?
Har aldrig haft ett fast jobb och är 26 år.
Har troligast ADD. Min läkare tror det efter en snabb bedömning (ska dock gå en längre utredning också)
Har återkommande deprissioner (varje höst minst). Även självmordstankar (dock inte senaste 2 åren)
Orkar inte leva i vårat "perfekta liv" nå mer. Jag har tappat känslorna för min mann.
Barnen är ganska krävande, hyper, o jätte trotsiga,
Undrar hur dom skulle ta en skilsmässa (2 ½ o 4 ½ år)
Har ingen egen bil.
Har inget fast jobb som sagt, bara vikarierar när jag orkar och när det finns (har stora problem med att motivera mig att gå till jobbet ibland)jobb
Ingen anhörig att bo hos tills jag får lägenhet
dessutom finns de knappt några lediga treor eller fyror och de som finns e skit dyra.... Tycker även de billiga är dyra. Vad finns de för "enkla" jobb, måste hitta något omgående, måste få en fast tjänst annars verkar det ju helt omöjligt att kunna separera?
Vågar man chansa?? Är bara rädd att jag inte ska orka med ett fast jobb och gå in i en djup deprission igen. Skulle bli tufft när jag dessutom skulle bli ensamstående......
Är dessutom dålig rent socialt att ta kontakt med folk, så är ju livrädd för att ja ska bli en riktig enstörning om ja flyttar ifrån min karl.. Vem ska man då prata med??Nya vänner har ja jätte svårt för, jag blir tyst även om jag försöker prata, kommer dokc inte på något.....:(
Givetvis finns de många bra saker att säga om mig själv också. Har skitdålig humor (väldigt lätt till skratt), försöker bli en optimist istället för pessimist, försöker hitta olika stategier för att vardagen ska funka bra, tänker väldigt mycket på hur jag ska göra saker på ett bättre sätt (hjärnan min är dock inte sams med mig), älskar djur, är en sann vänn, empatisk, stark mode och inrednings känsla osv....
Snälla, hjälp mig... Har inga föräldrar att be om goda kloka råd, så nu ber jag dig där ute om kloka goda råd.....