Han bara lämnade mig.

Ja, jag ska göra det. En ursäkt är han värld helt klart. Jag skall berätta allt, och blir det inte vi hoppas jag iaf att han förlåter mig i slutändan. Jag vill inte att han ska hata. 

jo mamma säger alltid jag ska prata med någon, pga pappa lämnade mig när jag var liten, bröt all kontakt. kanske är något sådant som gnager. jag vet inte. jag får ta reda på det, för såhär vill jag inte vara längre. 

det skall jag absolut, tack för riktigt bra skrivet, ett riktigt wake up call, exakt vad jag behöver. Verkligheten som knackar på och inte bara att folk tkr synd om mig och säger det de tror jag vill höra. 

kram!

ja, naturligtvis. nej jag är nog inte tuff o hård, bara en elak idiot med en hård, envis och tjockskallig sida som jag hatar. den krigar mot min mjuka romantiker, varje dag. eller nått ;p

nej han byter till nytt jobb imorgon bara, han var trött på gamla. : ) 

åh ja, det är nog en idé ;p så får du ta dig ut och småhångla lite kanske ;) 

Vad bra att du blottar dig, och att du förstår skillnaden mellan att vara tuff/hård och att vara starkt på riktigt.

Slänga käft är ingen konst, men att vara genuin och öppen gör dig stark på rktigt.

När du ber om hjälp, en kurator eller liknande, så kom ihåg att du får precis det du själv ger.. (precis som du nu fått med din pojkvän, det känslokapital du satte in i förhållandet har han ju nu betalat ut med ränta till dig)

För mig var familjerådgivingen vi gick på jättebra - för jag lämnade ut mig utan skydd, och det jag fick tillbaks förändrade mig tillräckligt mycket för att jag skulle kunna ta mig och barnen ur en fruktansvärd situation. Psykologen jag sedan gick till i 9 månader var en ovärderlig hjälp.

Mitt ex blottade inget, precis som vanligt, och hon fick inget tillbaks. Ingen förändring eller insikt.

Ja det känns skönt på ett sätt att blotta sig, det känns skönt att förstå. Att inte vilja, att vilja vara mer ödmjuk. Detta gäller naturligtvis för vänner också, som jag behöver bättra mig. 

Absolut, det skall jag komma ihåg. Det skall jag verkligen komma ihåg, Tack! Och tur att det hjälpte dig : )

Jag spekulerar bara nu, men ...

När du var liten och lämnad var det kanske hårdheten och tuffheten som fick dig att klara av dagarna då smärtan var för stor. Det försvar du då hade har du tagit med dig, men det hjälper dig inte längre.

Det var inte ditt fel att din pappa övergav dig, du står bara med konsekvenserna  av det kvar. Du har säkert gjort så gott du kunnat, och det som en gång hjälpte dig ä inte det bästa du kan göra nu för att hjälpa dig.

Det är många gånger jag tänkt att jag inte orkar med exets konflikter som hon har med mig för att hon inte mår bra av andra orsaker - men jag har varje gång (utom en ) kommit ihåg att det finns oskyldiga barn som mer än någonsin behöver en fungerande förälder för att livet inte ska bli hårt och kallt.

Och mitt barn vet och känner att hennes pappa alltid finns och alltid ställer upp, alltid lyssnar och respekterar hennes känslor. Hon är en trygg tjej som går mot tonåren i stormsteg men inte visar några tecken på att dras med samma problem som sin mamma.

Du vet, du var oskyldig till det dina föräldrar hade och inte klarade av - du kan ta dig vidare och din mamma verkar förstå att du fortfarande lider av det som varit.

Kram

Ja, du har så rätt så rätt. :( 
Det stämmer så bra.

Din dotter kan skatta sig lycklig som har en trygg pappa som du :) Pappor är viktiga! 

Kram!

Så nu är det dags att be om hjälp på riktigt - du kan ringa din vårdcentral för att be om att få prata med någon och du kan be din pojkvän om ursäkt.

Vårdcentralen ringer tillbaks för att kolla att det inte är akut livshotande och sedan får du förhoppningsvis en tid om någon vecka för ett första samtal.

Ursäkten till din pojkvän behöver säkert en tid för att mogna och tas emot av honom. Du får visa att du är trovärdig och pålitlig i det du säger och gör.

Oavsett hur det går kommer du att gå stärkt, klokare och helare ur det om du sätter hjulen i rullning.

Jag tittar till tråden senare i veckan för att se hur det går för dig.

/a

Absolut. Tack så mycket :) 

Men en fråga bara, hur skall jag be om ursäkt? Vad blir bäst? Hur ska jag te mig? Ska jag avvakta någon dag? Ska jag ringa? Ska jag messa? Ska jag ta det när han kommer hit och hämtar sina saker om någon dag? Öga mot öga är ju absolut bäst. Men vill inte att det ska gå "för lång tid" om det nu kan göra det.

Tack igen!

Kram!

Han sa det finns inget du och jag Altså har hon ingen pojkvän mer ...

Om någon gjort dig så illa att du bara lämnar platsen - när skulle du vilja ha ursäkten?

Du kan skicka ett mess och be om ursäkt med förklaringen att du förstått hur  illa du gjort honom och att du tycker att du borde be om ursäkt öga mot öga men att du inte vill tvinga dig på eftersom du förstår hur fel du gjort och respekterar hans avståndstagande.

Blanda inte ihop en ursäkt med en orsak.

Uppriktigt och utan förklaringar och orsaker för varför du gjort honom illa. Erkänn utan omsvep att du behandlat honom illa och att det var fel. Att du har gjort fel och inte förstod det tidigare. punkt.
l
Skälen till att du gjort det får du ta en annan gång om han inte själv frågar om det. Men inget av det som ligger bakom är hans fel och han ska inte lida för det. På precis samma sätt som det inte var ditt fel att din pappa/dina föräldrar skadade dig när du var liten.

Exet hade alltid en orsak och en förklaring och en vändning på allt. På familjerådgivningens 6e tillfälle sa rådgivaren till henne att hon skulle vara tyst och lyssna på vad jag kände istället för att tjafsa emot och komma med 'ursäkter' till sin brist på respekt för mina känslor.

Du får helt enkelt lägga dig platt och stå där med skam och skuld - för det du gjort är ditt fel nu. Trots att du gjorts illa som barn ger det dig inte rätt att utan ursäkt behandla honom illa. Inte med ursäkt heller .. ja du förstår.

Kanske får du lov att acceptera och tyst ta emot lite av din egen behandling för att han ska återfå makten och rätten till sina egna känslor, se det som bot för det du gjort.

Var ni två hamnar ligger i hans makt nu, du kan bara ta ansvar för det du gjort honom.

/a