Har suttit och läst i den här tråden en bra stund nu och gråtit över mitt ex och känt igen mig. Han lämnade mig för ett tag sedan efter ett bråk (vi hade varit ihop i fyra år och jag var fortfarande som nyförälskad) men vi har försökt vara vänner. Jag har dock haft kvar hopp för han har inte träffat någon ny, sagt gulliga saker till mig och varit väldigt kramig men allt drogs till sin spets när jag frågade honom för tre dagar sedan vad han egentligen kände för mig. Fick "Du är min bästa vän men jag har tappat alla kärlekskänslor för dig" till svar. Och hela världen rasade samman 
Så nu har jag brutit all kontakt med honom vilket gjorde honom väldigt ledsen för han tyckte ju att vi hade haft det så himla bra på senaste tiden. Men jag står inte ut, han betyder så sjukt mycket för mig, jag måste komma över honom. Åh vad det gör ont... Jag har paniksmsat en kompis hela kvällen nu för att försöka låta bli att smsa honom, har lyckats hittills men åh vad jag är nära att bara ta tillbaka allting och gå med på att vara vänner även fast jag vet att jag kommer må skit av det. Usch usch... 
Trodde verkligen att han var mannen i mitt liv. Det värsta är att det fortfarande känns som att han är det.
Bra! Heja heja. :)
Men åhh fyy vad lågt av honom! Snacka om att han försöker bevisa något haha.
Tycker så synd om dig! Förstår att det känns sjukt läskigt att släppa taget, det är ju jättekonstigt att någon som har varit en så stor del av ens liv plötsligt inte alls ska finnas kvar. :( Du kommer ta dig upp från botten igen och den gången inte falla tillbaka eftersom du gjort dig av med det dåliga i ditt liv, hur hårt det än låter...
Nää inget. Är inte lika nervös över ett svar längre utan känner mig mer arg över hur någon kan vara så iskall, jag betydde ju bara för ett litet tag sen allt för honom. :p
Ush lider verkligen med er, vet exakt hur ni känner. Det var inte längesedan jag var där själv. :(
Det är svårt att acceptera att någon man älskar och som älskade en tillbaka inte vill vara med en längre, speciellt när man själv vill.
Men det blir bättre, det kommer verkligen bli bättre ta det från någon som äntligen känner det och kommit ur de värsta nyligen. :) Det är en klen tröst nrä man är där men det är sanningen.
Ja, hela vårt gförhålladnde ochvår vänskap som han så gärna ville ha avslutades med ett "vet inte ens vad jag skall säga." känns kul, känner mig rätt pissed men ändå lättad över att jag tog steget att inte ha någon kontakt.
Idag hittade jag hans skor hemma hos mig, inkastade i ett skåp när jag rensade, helt nya, dyra reebooks. Ibland tror jag universum driver med mig. 