Han bara lämnade mig.

Ush, jag lider verkligen med dig. Jag kan inte ens föreställa mig hur du måste må när du går isär med en person du varit med i 20 år. Jag förstår att känslan måste vara fruktansvärd. Det är bra att ha mål, inte stressa på processen utan bara låta den ta sin tid. 
Styrkekramar till dig Åh stackare :( Lider med dig alltså, två månader här och jag har äntligen börjat göra saker, se framemot saker. Träffat kompisar, gått på fest hos våra gemensamma vänner, promenader är verkligen guld värda skall jag säga dig, så försök orka dig ut på en promenad i ljuset någon dag, det känns faktiskt lättare.
Något jag gjorde var att göra mig av med kläder och sånt som påminde om oss (låter sjukt löjligt) men de betydde mycket för mig, typ kasta de där stora pyjamasbyxorna han älskade att se mig i, de fina underkläderna som jag hade på hans födelsedag och han blev helt lycklig, födelsedagen han sa var den bästa någonsin, bara att kasta ;p. Sen sprang jag runt här i Stockgolm och köpte nytt, sprättade typ 10.000 kr på kläder förra månaden (ja jag är sjuk). :p
Men ja, städa är bra och Bridget Jones dagbok är också jätte bra att se på. Sjunga med i All by myself och sätta sig in i hennes situation och inse att man är lite lika får en typ att skratta ;p
Nu planerar jag en tatuering och en weekend, är lite sugen på en Spa-dag också. Funderar på om man skall våga ensam, Viking Line har  en jätte fin båt med superfint spa över en dag :) Det är sjukt tung, men det gäller nog att försöka hitta små ljusglimtar i vardagen, jag mår alltid mkt bättre efter att ha umgåtts med någon trots att jag från början inte orkade.

Nu skrev jag en bibel igen :) opss

Ja, det känns verkligen skönt. I två dagar har jag mått förfärligt bra och inte spenderat honom många tankar alls, det är en lättnad och jag hoppas det får hålla i sig nu. Vill inte falla ner igen och kvävas av saknad mer. :) 

Ja jag hoppas du snart orkar ta dig ut på fler promenader :) 
Ja men precis, känna sig lite ny i nya kläder är väl aldrig fel tänker jag, men kontot ekar ganska tomt ;p aa, jag har taruering sen tidigare 

Åh stackare, styrkekramar. Vet hur det känns när man tänker sådär, "aldrig mer" det är då det gör som ondast och sjukt svårt att slå bort de tankarna också tyvärr :( 

Eller hur. Man får försöka ta hand om sig själv så mkt man kan ändå :) 

Bor du ensam eller med familj?

Tack så mycket :) 

Ja men precis. Det försvinner med tiden, det säger alla ;) Så man får väl tro dem. 

Åh vad skönt. :)
Jag bor ensam, 20 mil från mamma med ett husdjur jag inte kan resa med eller lämna till någon så jag har haft ett riktigt elände, saknar henne jätte mkt och det hade varit sjukt lätt om jag bara fått åka hem. Menmen ;p

Åh vad gullig du är  bara att göra det gör mig glad !

Förhoppningsvis får jag någon som kan ta husdjuret snart så jag kan pysa iväg : )

Ja :) Men vi har pratat mycket i telefon och så, men det är ju inte samma sak som att gosa upp sig i trygga mammafamnen som är varm och go :) 
Samma här, ingen närvarande pappa alls. Så mamma är min enda stöttepelare och mitt lilla husdjur : )

Hihi förstår det. De hade jag också gjort.

Nä nu pratar vi ingenting tror jag, mindre och mindre. :( Men det är väl så det är.
Ni då?

Ja, mammor är verkligen bäst! :) 

Nja, det känns helt okej faktiskt. Slippa bli besviken när han inteh ör av sig och lovar saker. Vilket har hänt nu så jag la ner, slutade höra av mig själv. Förväntar mig ingenting, det är firhet :) 

Aha, har han inte svarat? :o

Ja men precis :) det känns faktiskt skönt att ha kommit en bit på vägen. 

Haha ojoj, ja det är konstigt hur folk förändras över ett uppbrott. Killar är väl lite tröga ibland ;p Hoppas han svarar

Förstår det :( Förstår hur du känner, men ta det från någon som precis var där och var det i två månader men som äntligen mår bättre *peppa pepp* det blir bättre, det får ta den tid det tar :) 

Det har jag också hört :)

Jag känner samma, men har gett upp hoppet om att få mitt prat ;p