Anonym (ensamstående pappa) skrev 2014-08-24 16:20:50 följande:
Anonym (hjälp.) skrev 2014-08-24 12:09:37 följande:
min vän köpte inte kläder åt mig, jag köpte kläderna åt mig själv.man får väl lära sig läxan att jag förmodligen sårade honom och får väl tänka mig för i framtiden. stanna upp en extra gång och tänka "är de värt att diskutera?"
Hej - förstår hur jobbigt du har det och jag förstår också hur jobbigt din pojkvän har haft det.
Ett ex jag hade var stolt som fan över hur hård och bitter hon kunde vara - hin tyckte att jag var den enda som kunde se igenom hennes hårda yta. Hon insåg också att hon var för hård mot mig, men hon insåg inte hur mycket det skadade mig - hur åren med hennes gjorde mig trasig och hur jag inte längre litar på andra - eller egentligen har sättet hon skadade mig på gjort att jag inte längre litar på att jag är OK.
Jag som faktiskt såg igenom hennes tuffa yta trodde att jag skulle klara av det hon gjorde - alla ord och allt annat som hon trappade upp sina verbala övergrepp med för att få mig ur balans vartefter åren gick.
Hon skrämdes av att jag såg igenom henne. Hon använde ilska och sarkasmer, hån men aldrig hot. På slutet skrämdes jag rent fysiska av hennes agerande och jag led i många år av PTSD som nära nog gjorde att jag tog mitt liv.
När hon inte oemotsagd kunde säga vad som helst till mig hånade hon mig för att jag var för känslig. Hon hade svårt att prata, svårt att diskutera, kunde inte lyssna - hon debatterade och hon vann alltid.
För hur kan man över huvud taget lyckas få till ett samtal med någon som inte vill veta vad den andra känner och tänker utan som vill ha sista ordet, vill vinna och aldrig kan erkänna att de haft fel eller aldrig ber om ursäkt för någonting.
Det var till och med mitt fel att hon plågade mig.
Ett par reflektioner jag gör när jag läser det du skriver är att du har en väldigt hård ton i det du skriver - om du pratar med din pojkvän på samma sätt så förstår jag att han inte pallar vara med dig.
Ett samtal består till största del av att lyssna på den andra, hur denne person känner och sedan berätta vad man själv känner. Hur gör ni då ni diskuterar, lyssnar ni och berättar?
Utifrån din position är det som du säger, att han lämnade dig skedde plötsligt, Men jag är säker på att han på egen hand under en längre tid först haft känslan och sedan tanken på att det inte funkar.
Hur kan det vara så olika för er två, jo om man inte lyssnar och berättar utan diskuterar och debatterar så blir det lätt så.
Min erfarenhet är att varje gång någon vinner en diskussion så finns det minst en förlorare. Vinnare kanske var du, men förlorarna var din pojkvän och erat förhållande.
Har man barn så finns det ännu fler förlorare varje gång någon vinner en debatt eller diskussion.
Jag tror att du behöver jobba på din attityd gentemot din pojkvän och allt runt omkring för att ni ska kunna lyckas tillsammans.
Jag hoppas ni löser det och att ni går stärkta ur det. Du kan ju alltid visa honom tråden här som en start på ett samtal, där ni lyssnar och berättar.
Kram
Åh vad sorgligt att läsa det här. Fy din stackare, jag lider med dig och jag känner igen mig. Och det går upp för mig att läsa det här, har jag gjort så mot honom också? Förmodligen ja.
Jag menade aldrig att göra så, och när du förmodligen sätter ord exakt på hur han har känt och känner så går det upp för mig. Jag ville aldrig ha en dålig attityd. Aldrig.
Kan man någonsin förlåta något sådant?
Jag tror inte det om han mått så, men jag hoppas fortfarande. Men jag vet inte hur jag ska lösa det, hur jag ska få honom att lita på mig att jag inte kommer krossa honom eller vara för hård. Det är svårt.
Och vilken stark människa du är som gått igenom allt detta !!
Kram på dig.
