Hur gör ni när det verkligen INTE funkar med farmor/mormor etc
Jag har ett stort problem som jag börjar tröttna på, behöver andras åsikter och input nu.
Det har aldrig funkat med min mans föräldrar, de är inte min typ av människor. De kränker mig och har gjort så så länge jag kan minnas. Jag och min man har varit ett par i 15 år nu så det har pågått LÄNGE. Vi träffades som väldigt unga och har således nu en son som är 2 år gammal. Farmor och farfar har varit på sonen som plåster ända sedan han föddes och jag har hela tiden fått bromsa, bromsa och markera att sonen är VÅR, vi bestämmer. Nej ni får inte träffa honom varje dag, nej jag vill inte att ni har sonen över natten etc. De respekterar inte mig som mamma alls, har vid ett flertal tillfällen sagt elaka saker om hur jag borde göra etc, tagit sonen ifrån min famn osv.
Nu orkar jag inte längre, jag skulle helst vilja klippa helt, nej ni får inte träffa sonen mer! Men, det är inte bara jag som bestämmer, min man bestämmer också. Min man har en jättenära relation till sina föräldrar och vill absolut inte det såklart. Jag har så mycket agg just nu att jag inte vet vad jag ska göra. Många föreslår för mig att jag ska låta mannen åka själv med sonen och så gör jag ngt annat, tar mig lite ledigt. Men det lockar mig inte särskilt, jag vill faktiskt kunna följa med och inte missa dyrbar tid med min son. Jag jobbar mån-fre och värderar all tid med honom jag kan få. Att då missa tid och ge tid till farmor/farfar som jag för övrigt avskyr, nej tack. Min man har försökt prata med dom flera ggr hur de beter sig fel, hjälper inte. Jag har vid några svaga tillfällen bett honom välja, de eller mig, vilket han inte gör. Han vill att sonen ska ha en relation till dom, vilket jag förstår ju, men det är med mig det inte fungerar alls. Mannen blir ledsen, jag blir ledsen. Sonen hamnar i kläm. Om jag prompt följer med uppstår bara så otroligt dålig stämning eftersom jag inte tål dom... Och försöker jag säga ifrån till dom uppstår, om möjligt, ännu sämre stämning.
Vad ska jag göra??
Det kunde varit jag själv som skrev denna tråden, exakt så har jag haft det. Fördelen är att min minsta är 8 år och kan säga ifrån själv. Vilket han gör, han vill inte åka till dom för han tycker dom bestämmer och behandlar han som en liten kille.