• Anonym (mamman02)

    2-åring som inte pratar?

    Hejsan.
    Jag har ett barn som är två år. Ingen av oss har barn sedan tidigare och har därför ingen direkt erfarenhet av barns utveckling.
    Så till vårt orosmoment. Han pratar inte! Det enda ord han säger på eget initiativ är "titta" vilket han lärde sig för ca 2 månader sen. Han säger sällan mamma och pappa. Han kan upprepa ett fåtal ord till när vi sagt dom, men annars pratar han ingenting. Bara sitt eget språk.
    Någon som har erfarenhet av detta och att talet kom igång senare?
    Vi har varit i kontakt med BVC om detta och ska till dom om 2 månader, jag ville att hon skulle skicka remiss till en logoped men hon sa att det är många månaders väntetid så då ska vi träffa en barnläkare på BVC istället.
    Överallt tippsas det om att läsa mycket för barnet, men hur mycket och ofta? Och är det till någon nytta när han inte vill sitta och lyssna? Och prata mycket säger dom, vilket jag gör hela dagarna. Har ni några konkreta tips?
    Han går inte på dagis, men ibland på öppna förskolan för att få träffa andra barn. Tror ni det kan spela in?
    Åhh jag är så orolig att han aldrig kommer prata! :(

  • Svar på tråden 2-åring som inte pratar?
  • Anonym (elakt)
    FuckGoggleAskMe skrev 2014-08-25 19:45:04 följande:

    Låter tråkigt för honom om ni nöter in ord. Testa i så fall med användbara ord som glass. Ge alternativ till de andra som ätit middag, glass eller gurka. Alla som säger glass får en sådan. Själv sade jag tydligen knappt något när jag var 2. Sedan började jag prata rent med flerordsmeningar en vacker dag, när jag lyssnat färdigt och ville prata.


    Vad elakt. Hoppas du skämtar.

    Vår dotter har dyspraxi och det betyder helt enkelt att hon inte kan prata även om hon skulle vilja. Som att säga till en med båda benen amputerade eller till en förlamad "alla som hoppar får löneökning".
  • Anonym (babbel)
    BlueberryMum skrev 2014-08-25 19:38:15 följande:

    Jag tänker att jag själv hade tyckt att det vore jättetråkigt om någon försökte lära mig ett nytt språk genom att tjata på mig tills jag sa ett visst ord. Så det kanske gäller våra barn också? Det är i alla fall så det verkat här hemma. Min son har totalvägrat säga något om jag tjatat.

    Prova att visa och prata, kanske nämna ordet flera gånger, men att släppa att lirka det ur din son? T.ex. "Har du sett vilken fin blå boll? Nu rullar jag bollen till dig. Här kommer bollen! Kan du rulla bollen till mig?" Då blir det ett upprepande och "nötande" utan att nöta på honom. Det är kanske värt att prova det en vecka och vad det får för effekt? Annars är det ju bara att gå tillbaka till hur ni gjort. Ser hur han reagerar.  Lycka till!


    Ja, precis så har jag lärt mitt barn att prata. Passat på med ett nytt ord när det faller sig naturligt. Om man ser en snigel ute pratar man om det. Om man leker med bilar pratar man om det. Och upprepar det nya ordet fast på lite olika sätt varje gång. 'Titta en vovve' 'Vilken lurvig vovve' 'Oj, säger vovven voff voff (om hunden typ skäller)' 'Vill du klappa vovven' 'Ååh vilken fin liten vovve'
  • Anonym (Skojjar!)
    Anonym skrev 2014-08-25 21:11:48 följande:
    Nej jag menar allvar, men jag tycker att gälf, bhulp el.dyl. kan tolkas som "glass".
    Ja men min pojk kan inte säga nåt alls, har i princip bara ett läte. Ibland öppnar han munnen men det kommer inget ljud. Det är verkligen elakt för min pojk skulle aldrig få glass då :)) hoppas du inte hamnar i samma sits. Eller att du får en stum unge då svälter nog den, säg mat annars får du ingen :))
  • Anonym (Teckna)

    Börja använda teckenstöd. Det ska vara bra för språkutvecklingen. Googla och se om du kan hitta nån kurs eller en bra instruktionsbok.

  • Lucius Vorenus

    Min dotter är lite över två år och kan bara säga några ord. Övrigt har hon ett läte och tecken som gör att vi i familjen förstår henne.

    Jag har läst andra trådar där barnen knappt talat vid två, men att det lossnat ett halvår senare. Jag hoppas att det blir samma för min dotter.

  • Anonym (babbel)

    Såg en pappa med sin son (kanske 1-1,5 år gammal) på restaurang tidigare idag. Vi åt vid bordet bredvid. Under hela tiden där sa pappan inte ETT ENDASTE ord till sitt barn. Efter deras halva måltid fick satte han på nån film på sin mobil åt barnet. Vet att man som förälder inte alltid är på topp men det var bara så himla extremt. Undrade för mig själv hur det går med barns känslomässiga och språkliga utveckling när föräldrarna är så avstängda och avskärmade.

    Ts, har svårt att tänka mig att ni är så extrema som den pappan men man kan ju ha liknande problem fast i mindre mängd. Stressigt vardagsliv exempelvis där man inte hinner och interagera med sitt barn tillräckligt. Eller nedstämdhet så att orken tryter. Vet inte om det alls stämmer på er. Men om det gör det så känns det viktigt att ta tag i det och kolla om man kan göra något åt det.

  • vampyria2
    Anonym (mamman02) skrev 2014-08-25 19:27:22 följande:

    alla har olika åsikter: vad bra att din son har börjat prata på. Vilket bra tips du gav också, har precis införskaffat en ny pekbok och ska börja göra på samma sätt som dig :)

    Tack ni andra för era åsikter och erfarenheter också. Jag ringde BVC idag och sa igen att jag verkligen vill träffa en logoped så nu skickade hon en remiss men sa att det kommer dröja flera månader innan dom har tid.Men då är det på g iaf!

    Men jag har tänkt på en sak, som vi kanske gör "fel". Vi försöker få honom att säga nya ord genom att upprepa dom och nöta. Så ibland lär han sig säga ordet men han förstår inte innebörden. Han kan härma ordet "klocka" t.ex. men han har ingen aning om vad det betyder. Det kanske kan få motsatt effekt, att han tycker det är tråkigt att säga massa saker (härma) men inte veta vad det är? Är det bättre att hålla upp föremål, en boll t.ex. och säga "boll" och nöta det så tills han säger det själv? Eller är det bättre att säga det en gång och sen inte tjata och försöka lirka ur honom det? Hoppas ni förstår vad jag menar och att ni har bra tips.


    Hm jag tror faktiskt inte på att överösa honom på ett sätt som blir jobbigt för honom utan försök att göra det i vardagen och inte så uppenbart, fortsätta att prata med honom så mycket du kan.
    Sätt på olika ramsor och sånger på datorn eller vart ni får er musik i från och ha på i bakgrunden, sjung med själv och försök att få honom att intressera sig för dem, det är sånt barn brukar gilla.
    Mora träsk är kanon, dra på dem på you tube tex, gör du som de gör och sjung med troligtvis så kommer din son tycka att det är super kul och vill vara med.

    Jag har en dotter som var som din son, hon sa inte ett ord och jag var jätte nervös över det, när hon var närmare tre år så kom hon bara hem en dag efter dagis och pratade för fullt, jag höll på att trilla av stolen kan jag lova
    En varning bara, när hon väl började prata så slutade hon aldrig och nu är hon 20 år och ingen av mina ungar babblar så mycket som hon gör, vi brukar skoja om att hon vilade rösten de först åren för att sen orka prata så mycket som hon gör...sen tänk på att det är väldigt extremt ovanligt att barn aldrig lär sig prata, jag har nog aldrig hört talas om det faktiskt, om det är något fel med stämband m.m så brukar de vara helt tysta i från början, vad jag förstod så kan din son säga vissa ord och låter, då kan du räkna med att han kommer att kunna prata förr eller senare
  • alla har olika åsikter
    Anonym (mamman02) skrev 2014-08-25 19:27:22 följande:

    alla har olika åsikter: vad bra att din son har börjat prata på. Vilket bra tips du gav också, har precis införskaffat en ny pekbok och ska börja göra på samma sätt som dig :)

    Tack ni andra för era åsikter och erfarenheter också. Jag ringde BVC idag och sa igen att jag verkligen vill träffa en logoped så nu skickade hon en remiss men sa att det kommer dröja flera månader innan dom har tid.Men då är det på g iaf!

    Men jag har tänkt på en sak, som vi kanske gör "fel". Vi försöker få honom att säga nya ord genom att upprepa dom och nöta. Så ibland lär han sig säga ordet men han förstår inte innebörden. Han kan härma ordet "klocka" t.ex. men han har ingen aning om vad det betyder. Det kanske kan få motsatt effekt, att han tycker det är tråkigt att säga massa saker (härma) men inte veta vad det är? Är det bättre att hålla upp föremål, en boll t.ex. och säga "boll" och nöta det så tills han säger det själv? Eller är det bättre att säga det en gång och sen inte tjata och försöka lirka ur honom det? Hoppas ni förstår vad jag menar och att ni har bra tips.


    Ja, jag tror att det är bra att ha saker också att visa. Annars är det nog svårt att veta vad det betyder. I början när vi tränade kunde jag peka i boken och säga "Pippi" (fågel) och sen visa olika saker med fåglar, exempelvis en badanka han hade. Efter ett tag la jag fram tre leksaker o h frågade "vart är Pippin" så fick han visa.

    Det folk skriver om sånger och så kanske funkar men jag är tveksam till det. Förstår man i princip ingenting är det nog bara en massa svammel til. En melodi utan betydelse.
  • vampyria2

    Troligtvis så förstår två åringen vad man säger speciellt om man vet att barnet hör, förstår inte barnet så är det nog andra fel än bara att den inte kan prata faktiskt.
    En två åring som inte har fått igång talet behöver uppmuntras till att härma talet inte Tragla in en massa ord.

  • BlueberryMum

    TS: Om det är vanligt eller normalt vet jag inte, men min son gjorde precis som din när det kommer till att använda ett ord och sedan helt överge det. Han sa till exempel "lampa" och använde det ett tag (1-3 veckor) och sedan försvann det helt och hållet. Även om man försökte locka fram ordet. När jag frågade om han kunde säga lampa så svarade han kort och gott "ja" (fast med sitt eget ja-ljud). Han visste att han kunde säga det men hade ingen lust att säga det. Likadant vart det med många fler ord. Ganska frustrerande... Men som jag skrev i ett tidigare inlägg så pratar han nuförtiden så mycket att jag ibland tror att mina öron ska falla av.

  • lärarstudenten

    När min pappa var liten så pratade han inte. Han hummade i olika tonlägen och hans storebror översatte. Alla var på min farmor om att det var något fel och att hon borde söka hjälp. Men hon stod på sig och sa att han var lika normal som alla andra. Hon visade sig ha rätt. Pappa började prata när han var 4(!) år. Alla individer är olika och då din son visar tecken på ordförståelse anser inte jag att du borde vara överdrivet orolig ;)


    världen är rätt liten tills du lär dig se den ur ett barns perspektiv
Svar på tråden 2-åring som inte pratar?