igångsättning vid förlossningsrädsla!

Hej! Jag känner så igen mig i det du skriver! Jag var helt livrädd för en vaginal förlossning och det pratades tom om att jag skulle få göra snitt pga min rädsla. Dock gick jag då ist panik över att snittas också..! Till slut kändes det som att det inte fanns ett enda sätt för den dör bebisen att ta sig ut på, det var helt omöjligt oavsett hur.

Att sätta igång en förlossning när kroppen inte ens har börjat förbereda sig är svårt, går det ens tar det ofta jättelång tid och i många fall slutar det med akut snitt.

Mig hjälpte det att sätta ord på vad jag var rädd för och att få prata med en Aurora-bm som skrev in allt i journalen så jag visste att när det väl var dags skulle förlossnings-BM kunna läsa allt och veta det också. Dessutom hjälpte det mig att veta att det faktiskt närmade sig och därför fick jag den sista tiden innan min fl tid på den obstretiska mottagningen för samtal och kontroll av cervix (för att se om saker och ting "jobbade på" en gång i veckan). Dessutom fick jag två hinnsvepningar. När jag väl fick en tid för igångsättning "av humanitära skäl pga depressionstecken" startade allt av dig själv på beräknat datum!

Mitt tips till dig är att ligga på BM om Aurora-tid, alternativt ringa direkt till Auroramottagningen!

Dessutom tycker jag att du ska skriva ett förlossningsbrev, skriv ner vad det är du är rädd för och skriv uttryckligen att du är rädd och behöver stöd och vägledning av en trygg och förstående barnmorska. När du väl kommer in på förlossningen ser du eller den du är där med till att BM läser det. Prata också med din partner, eller den du ska ha med dig på fl om din rädsla så att hen vet hur hen bäst kan stötta dig.

Boken 'Att föda' av Gudrun Abascal hjälpte också både mig och min man.

Som tur är fick jag en helt fantastiskt förlossning, 7 timmar från första värken var min lilla tjej ute <3 Väldigt oväntat längtar jag redan efter nästa gång!

LYCKA TILL!!