Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi :(

Om du är så pass sjuk att du inte kan ha ett vanligt jobb borde du kunna bli sjukskriven och få ersättning för det. Förstår att det kan vara tufft att ge upp drömmar om att arbeta med något eget, men ibland måste man vara realistisk och anpassa sig till verkligheten. 

Han verkar ha tröttnat på att försörja dig och ditt barn och jag kan faktiskt förstå honom även om jag egentligen är för gemensam ekonomi (som är tvärtemot det som beskrivs i TS). För gemensam ekonomi krävs gemensamma beslut och gemensamt ansvarstagande även för att inkomster ska komma in.

Jag förstår mig faktiskt inte på de som lever i förhållanden och som kallar sig för ett par med gemensam ekonomi, och som i slutändan egentligen inte har det?

Vad betyder gemensam ekonomi då isåfall? Är det att om man tjänar olika, ändå delar lika på de utgifter man gemensamt har eller blir det mer att man klappar in alla pengar resp tjänar in på ett gemensamt konto?

Nog hajar jag att det kan se annorlunda ut för många och att man sonika väljer hur man vill ha det, men jag kan då man läser inläggen inte riktigt förstå allas resonemang.

Gemensam ekonomi för mig betyder att även om man tjänar olika så hjälper man ju varandra. Ett boende har kostnader som måste betalas...är det viktigt då att de kostnaderna procentuellt delas lika, fast inkomsterna i många fall kan skilja tusentals kronor?? Om man nu väljer detta och där en part tjänar lite, och där kostnaderna gör att kontot nästintill tar slut lika fort, ska man då som någon nämnt måsta låna av släktingar?? Absurt om ni frågar mig.

Jag tjänar ganska mkt mer än min fru, men det betyder inte att hon måste dela lika på våra kostnader, snarare att jag har mer utrymme för att kunna betala mer. Orättvist eller inte så skiter jag i det. Vi har ju valt varandra och valt att skaffa familj, hus, bil, ja allt. Vi valde att hon stannat hemma med våra barn, alltså har hon fått stå tillbaka vad gäller jobbkarriär osv. Jag har ett jobb som betalar bra och som jag trivs kanon med. Hon ett som betalar mindre men som hon inte skulle lämna för ngt!

Nä, gemensam ekonomi är att man betalar för sig, det som enligt inkomst är relevant. Sen om den ena har slut så står parten bredvid och stöttar upp. Helt förkastligt skulle det vara om min hustru måste låna pengar av andra släktingar bara för att man skall betala exakt lika på alla utgifter? då jag själv skulle sitta på pengar.

Det är en risk med allt i livet...till och med relationer! Skulle man hålla koll på varenda krona men betalat i ett förhållande och man har olik inkomst under alla år. Har ni då skulder till varandra då efter alla år??

Det är just det sistnämnda som du skrev som gör att man funderar? Klart att man då och då skall (om man kan och att ekonomin inte i övrigt brakar ihop) unna sig ngt. Det gäller båda två. Varför se ekonomin som min eller din då man valt att leva ihop och vad jag förstår hos Er...skaffa barn tillsammans.

Vad säger att du måste ordna med mediciner till barnet och därefter måste låna pengar för att betala en räkning på 150kr med lånade pengar, för att mannen inte hjälper till bara för att det av vad jag förstår, råkar vara "din räkning"??

Min fru både kan och får unna sig saker, även om det är av mina pengar! Däremot så förväntar jag mig som ovan nämnt att resterande ekonomi inte drabbas av ett så kallade klumpigt beslut av något inköp som tömmer kassan! Men samma förstånd och förväntning väntas av mig även om jag tjänar mera.

Sen kan jag tycka att ekonomi är något som man lätt kan börja gnabbas över och i en relation så finns så många och mycket mera viktiga saker att diskutera, än just pengar eller hur?

Det är lätt att hålla sams när krubban är full. I det här fallet är nog krubban väldigt tom när allt nödvändigt är betalt. TS, har du någon som helst koll på hur mycket sambon har att röra sig med? Du har trist nog noll och intet, men om du menar att han har 30.000 kr i bruttolön, netto typ 22-23, kan det inte bli mycket kvar. Det låter som han har ledsnat på det. Har ni pratat om vad han vill och tror om framtiden? Att försörja någon annan under en period är en sak, men finns tillräckliga planer och ideer om framtiden som han tror på? Och hur länge har det pågått? Du säger att han har "jättemycket" pengar in men hur mycket går ut?

Ditt inlägg är väldigt jag-centrerat. Han börjar ställa krav på att du bidrar mer och det är obekvämt. Det är oerhört svårt att få hela bilden baserat på ditt inlägg. Är din sjukdomsbild så komplicerad att du inte kan ta någon form av jobb? Är du en driftig person som haft otur och hamnat punschigt på det är det synd om dig men du kommer säkert reda ut det. Har du däremot dragit offerkoftan över huvudet och bara accepterar din situation utan att agera mer, då finns det risk att sambon ruttnar ur. Jag hoppas på det förstnämnda. Tråden kanske borde handla mer om hur du kan utveckla ditt företag istället för att din sambo ska ge dig mer pengar?

Jag tror det kommer gå bra för dig TS, du verkar ha drivet som krävs och kan du börja plocka ut 10-11.000 kr netto ur firman redan om ett par månader är det en himmmelsvid skillnad mot 2500 kr. Kör hårt och lycka till!

Såg att du dras med en sjukdom, då är det såklart bättre att driva småskaligt än att vara sjukskriven. Åandrasidan är det inte fel att använda den sjukförsäkring du har rätt till ..

Gör det du! Det hade varit min absolut första och mycket förvånade kommentar om han inte velat hjälpa mig i gengäld. Speciellt om han var med på att du skulle satsa på företaget. Det enda småaktiga med det här är att han har blivit försörjd i flera år men sedan vill ha sina pengar ifred när det är dags att betala tillbaka.

Så mycket fickpengar som du unnade dig själv när du försörjde honom - så mycket kan han möjligen undanhålla dig nu när du behöver hans stöd istället.

Procentuell betalning kanske är ett första steg - men om han inte körde med procentuell betalning när han behövde dig så är det faktiskt inte rättvist att börja med det när det är din tur att få.

Har inte läst alla svar du fick, men reagerar på din partners sätt att se på rättvisa. För det finns ju inte ett svar på vad som är rättvist, kanske börja där, se det ur olika perspektiv och diskutera era förutsättningar och vilka värderingar ni tycker ska styra olika aspekter av relationen. Jag delar med mig av hur jag och min sambo gör: Vi tycker det är mest rättvist och mest jämställt att båda har lika mycket kvar för privat ändamål, kläder, egna privata räkningar etc oavsett inkomst. Vi har alltså valt att ha både gemensam ekonomi och en del privat som en bestämmer helt själv över, förutom storleken på då. Efter lön betalas alla gemensamma räkningar från ett gemensamt konto. Vi behåller lika mycket för privata ändamål och resten sätter vi in på sparkonto för sparande, semester, när pengarna inte räcker till etc.