Jag tittar på dokumentären om Estoniakatastrofen. Det är 20 år sen i september och jag var 17 år gammal då. Vad minns du från katastrofen? Var var du? Blev du drabbad själv?
Jag kände ingen på färjan men många runt omkring mig gjorde det efter som över 30 personer från min lilla stad omkom.
det var många i skolan som miste sina syskon och/eller föräldrar/andra anhöriga.
Min bror klarade sig med ett nödrop , han skulle varit ombord på Estonia på en facklig konferens med sitt jobb. I sista sekund avbokade han och erbjöd sig istället att skjutsa sina kollegor till och från terminalen. Det kom inga kollegor hem.... Alla dog.
jag själv var 17 år och minns allt så tydligt just pga min bror som undslapp med en hårsmån..
Jag länner ingen som var drabbad av denna katastrof.
Men satt som förstend framför teven och läste nog allt som skrevs.
Några dagar senare fick jag ett brev av min pappa med kopior på orderbekräftelse, hans jobb skulle haft konferans ombord på Estonia det datumet. Men cheferna hade helt plötsligt bestämt att det såg illa ut, det var bättre de åkte till Göteborg ( det blev iofs några tusen kr dyrare per person. Men det var i alla fall inom Sverige) Pappa och hans kollegor var inte glada till en början.
Vi är många som är tacksamma för det beslutet av pappas chefer.
Jag minns det alltför väl. Jag var 17år och min bästa vän skulle komma till mig på helgen. Jag hade flyttat hemifrån till en skola 25mil bort. Jag ringde min vän på kvällen och en man svarade. Det visade sig vara hennes farbror, han sa att han inte visste om hon orkade prata. När hon tog telefonen så grät hon. Då fick jag rysningar i hela kroppen. Hon sa bara -Mamma var med på båten.
Då brast det för mig också och vi satt och grät. 1år tidigare hade min pappa hastigt dött och på något sätt så gjorde detta hemska att vi kom varandra ännu närmare. Hennes mammas kropp hittades aldrig.....
Jag såg dokumentären och hörde något jag inte visste sen tidigare. En av de överlevande berättade att bland de som tagit sig upp på däck fanns flera män i mjukisbyxor och skinnjackor, stora killar, som aggressivt och hotfullt slet åt sig folks saker, slet guldkedjor av folk och liknande. Tydligen blev det rätt kaotiskt på däck innan färjan var på väg att sjunka och bråk utbröt till och med mellan de här stjälande männen. Undrar vilka de var? Vad är det för sjuka människor som i en sådan situation genast ger sig på att stjäla andras saker? Hoppas de fick med sig sina stulna guldkedjor ner i djupet...
Bodde i USA då och blev helt chockad när jag såg nyheterna på tv. Ingen jag kände omkom. Däremot har jag åkt själva båten många gånger då den hette Viking Sally. Känns så overkligt. Och jag mår dåligt än idag när jag inser hur hemskt det måste ha vart för de som var med ombord. Läste om ett vittne som berättat hur en desperat mamma med sin lilla son hade sagt till sonen att "nu ska du hoppa, sen ska du simma", fast han var antagligen alldeles för liten för att kunna simma än, speciellt i det kalla vattnet. Och mamman visste väl att de båda skulle dö. Det sitter stenhårt fast i skallen än idag och ger mig ångest och sorgkänslor de gånger jag tänker på det.
Ni som säger att ni inte brydde er eller inte påverkades, brukar ni vara känslokalla inför stora katastrofer, ex tsunamin 2004 eller Breiviks massmord?
"Känslokall". Ännu ett sånt där ord man aldrig ser så ofta någonstans som på FL.
Hursom. Klart man berörs när katastrofer inträffar. Men påverkade de mitt liv i någon betydande omfattning? Nej.
Det är mycket hemska saker som händer i världen varje sekund, går du och är rörd över allt hela tiden?
Det är väldigt enkelt, det är fruktansvärt och nu alla varianter man kan säga på detta.
Och det ändrar sig inte nått speciellt.
Man kan inte bli paralyserad på det sätt som om man har en anhörig eller närstående som går bort.
Det måste väl även du inse.
Sen är det rätt enkelt, ska jag gräva ner mig i sorg varje gång folk dör tragiskt.
Ja, då hade jag inte haft tid och leva mitt eget liv eller fungera då jag är i konstant sorg.
Men du ser detta som likgiltighet känns det som, varför?
Breiviks massmord är ju något helt annat. Där har en människa gått in för att mörda så många andra människor han kan.
Det andra var inte medvetet, från människors sida.