Carnitas skrev 2014-09-03 10:26:45 följande:
Det är väldigt enkelt, det är fruktansvärt och nu alla varianter man kan säga på detta.
Och det ändrar sig inte nått speciellt.
Man kan inte bli paralyserad på det sätt som om man har en anhörig eller närstående som går bort.
Det måste väl även du inse.
Sen är det rätt enkelt, ska jag gräva ner mig i sorg varje gång folk dör tragiskt.
Ja, då hade jag inte haft tid och leva mitt eget liv eller fungera då jag är i konstant sorg.
Men du ser detta som likgiltighet känns det som, varför?
Men du förstår väl att det finns många steg mellan reaktionen man har har när en nära anhörig går bort och total likgiltighet? Folk säger "det drabbade inte mig så jag brydde mig inte". Det tolkar jag som likgiltighet. Jag förväntar mig inte att de ska vara paralyserade av sorg heller. Men om någon morgonen efter Estonia sitter vid fikabordet på jobbet och säger "nej, jag bryr mig inte" så tycker jag det låter konstigt. Jag skulle förvänta mig att de allra flesta känner någon sorg eller nedstämdhet över att så många dött och att ännu fler förlorat anhöriga, kollegor och vänner även om man inte själv är drabbad. Man kanske till och med känner extra tacksamhet över att man har sina nära och kära i livet.