Hur mycket hjälper era tonåringar till hemma vid växelvis boende

Du menar alltså att jag som ensamstående förälder till tre tonåringar först ska jobba heltid (och lite till) för att försörja barnen trots att jag har fibromyalgi. Och sen ska jag göra ALLA hushållsysslor ensam plus skjutsa barnen till deras aktiviteter?

Som tur är så har jag uppfostrat mina barn till solidaritet, för de drar sitt strå till stacken utan att knota. Och om du tycker synd om dem så behöver du inte göra det för de har fortfarande tid att sitta framför datorn ett par timmar om dagen.

Nja nu syftade jag på familjer där alla är friska och tillhör medelklassen, alltså vanliga familjer som lever vanliga medelklassliv. Inte dom som är utsatta.

Jag är frisk och tillhör medelklassen. Mina barn hjälper till hemma. Helt vanliga barn som klarar skolan, läxor, fritidsintressen och kompisar också.
Men visst - det finns säkert många tonåringar som inte klarar av fler krav än skola och fritidsintressen. Vilket är synd - eftersom de i vuxen ålder ska klara av mer än arbete och fritidsintressen...

Okej där är vi olika, jag tycker att barn ska satsa allt på utvecklas och bygga upp en bra framtid. Inte bara klara skolan utan klara den med högsta betyg. Det är betydligt mer värt för mig att mina barn får en bra utbildning och kan starta en bra karriär och har en bra hälsa än att de dammsuger hemma.
Hushållsarbete är enkelt, det kan alla lära sig på några minuter. Det är inget man behöver träna på.

Och en ensamstående mamma kan inte tillhöra medelklassen? Med välbetalt jobb, villa i Stockholm och ny bil så räknar jag mig definitivt till medelklass. Barnen har dessutom höga betyg i skolan, äldsta går läkarlinjen, plus att de är aktiva inom sina fritidsintressen, detta trots att de gör sin del av hushållsarbetet.

Är det inte bättre att du står för att du inte vill att dina barn ska behöva lyfta ett finger för familjen istället för att skylla på att de inte skulle orka med skolan? För om de inte orkar med något annat än skola och fritidsintressen så kommer det bli väldigt jobbigt för dem när de blir vuxna och måste orka jobba plus ta hand om hela hemmet.

Huvudet på spiken :) även mina har klarat skolan med högsta betyg OCH klarat att sätta igång en tvättmaskin då och då... Enastående ungar tydligen...

Oj det skulle kunnat vara min mans dotter du beskrev. 18 år, gör absolut ingenting hemma vilket dessvärre INTE går att skylla på att hon satsar på bra betyg eller idrottar. Hon har kasst betyg, inga krav på sig, orkar inte jobba, festar och röker och tittar på tv-serier på datorn. Hon är så fullt upptagen med att CHILLA så hon hinner i te hjälpa till, kanske det som ovan beskrivs som någon slags återhämtning och rekreation för det jobbiga livet som tonåring.
Hey, prova livet som vuxen säger jagð???. Heltidsjobb, hämtningar, lämningar, aktiviteter, vab, sjukdomar etc etc etc.

Men jag tycker på riktigt det är synd att hon inte får förståelse för hur det är att ta ansvar för ett hem och för att hon blir utanför familjegemenskapen. De andra barnen får ta ansvar och t.o.m. 6-åringen gör mycket mer hemma! Medan 18-åringen leker hotelliv och slipper undan allt ansvar, alla krav och alla former av konsekvenser.

Men min man och hans ex får köra klart racet de startade med sin curlinguppfostran, jag deltar inte mer än som åskådare.
Det krävs ett par yogatimmar i veckan för att klara det men det är det värt att slippa ta del i den här cirkusenð??.

Jag håller med dig, jag ser samma problem hos den äldre tonåringen hos oss. Hon hamnar utanför familjegemenskapen när de andra yngre tonåringarna hjälper till och deltar men inte hon. Och hon missar lärdomar (både praktiska och så medvetenheten om vad som behövs för att sköta ett hem).

Som sagt, vi jobbar på långsiktigt för att justera den tidigare curlinguppfostran från min man och hans ex men det är frustrerande ibland, tycker ditt tips om yoga låter bra där :)

Wow.
Den inställningen som många verkar ha till att barn/ungdomar INTE behöver hjälpa till hemma är chockerande. Fattar ni inte att de har nytta av det i arbetslivet??
Nej, det är ingen "raketforskning" att lära sig städa eller diska men det handlar om att hjälpa till! Och det handlar om inställningen till att hjälpa till! Och som flera skrivit, medvetenheten om vad som krävs i ett hushåll och vad som krävs när de blir vuxna.
I mitt jobb har vi mycket gymnasieelever som praktiserar hos oss och de flesta av dem har en väldigt lat och bortskämd attityd. Vilket företag vill anställa såna människor??

Kan tillägga att jag arbetat med personalledning i ett företag med en majoritet yngre personer, 18-25-åringarna utgjorde ca 80% av personalen. Jag träffade många, många sådana här unga vuxna och det var inte alltid det gick att få in dem i normala rutiner som att komma i tid eller höra av sig om de var sjuka etc.
Oerhört frustrerande!
Jag har också haft föräldrar till vuxna på 20+ år som ringt och sjukanmält sina "barn". Det slutade ju vanligtvis med att jag avbröt deras provanställningar.

Nu säger jag inte att det är ett likhetstecken mellan det som beskrivs i tråden med bristande ansvar och det jag beskriver här, men det jag såg där den här typen av världsfrånvänd syn på krav, följa rutiner och regler etc förekom var att föräldraskapet var bristfälligt och "barnen" var de som bestämde. Precis som hemma hos oss där ett "barn" (18 år) inte har några regler, krav på sig eller får några konsekvenser.

Kommer hon 6 timmar försent till en utsatt tid (verkligt exempel) så säger pappa på sin höjd "hoppsan då". Snor hon sprit ur barskåpet låter det "nämen oj, det var ju tokigt". Missar hon lillasysters födelsedagskalas med tre timmar och ramlar in bakfull som en gris utan en ursäkt och går direkt och låser in sig på toa i en timme säger han ingenting.

Så ja, jag kommer kunna ta anställning på cirkus som världens mest utstretchade människa snart ;).