Angående terapeuter så är de utspridda på en period över 12 år, och jag flyttade mycket när jag var yngre, därför har de blivit så att jag varit tvungen att byta. (även om jag bytt två gånger för de inte alls funkade att prata med).
Jag skulle absolut klara ett eget boende och ta hand om ekonomi och dylikt, om jag någon gång skulle vara tvungen att ta emot ekonomiskt bistånd en period om jag inte lyckas hitta ett jobb på en gång, är ju inte direkt lätt att hitta jobb nuförtiden. Dock har jag en fördel, jag är berättigad trygghetsanställning (pga av min diagnos och att jag har en skada på mitt närminne så att jag glömmer saker fort och blandar ihop saker), dvs att arbetsgivaren får tillbaka en viss procent av lönen arbetsgivaren betalar ut. I mitt fall är jag berättigad till hela 75% så det är ju ett plus hos småföretagare. Men då måste de ta i beaktning att jag vissa dagar inte alls är särskilt produktiv.
I valet av jobb är det lite svårt... Jag förlorar intresset för saker väldigt fort, jag har jobbat i helt olika branscher de gånger jag har haft jobb, men efter ett par månader tappar jag intresset helt och går in i depression för att jag hatar jobbet, trots att jag i början tyckt att jobbet var skitkul (oavsett om det varit jobb på äldreboende, telefonkundtjänst eller trädgårdsskötsel). Så jag vette fan vad för jobb som skulle kunna upprätthålla mitt intresse... nåt där man får byta arbetsuppgifter ofta kanske? men vad fasen är det för jobb då? Och eftersom mitt minne är så dåligt och att jag hela tiden analyserar, värderar och lätt tappar fokus så tar det så enormt mycket energi att jag inte orkar jobba 8 timmar om dagen för att det känns som att hjärnan smälter ihop till en degboll. Det som är extra jobbigt är att folk har fördomar och tror att jag inte vill jobba och bara är lat. Jag skulle verkligen vilja ha ett jobb som jag kan fungera på!
Men något positiv: jag och sambon var i veckan hos en familjeterapeut, och vi ska försöka lösa våra problem. Tack vare era svar så känns det mycket bättre än tidigare! :)
Jag måste försöka tänka efter lite mer och inte bara agera och reagera efter mina känslor (som kan löpa amok, som brukligt när man har borderline...)
