Jag älskar min svärson och vill inte förlora honom

Funderar lite på det här du skrev att du lämnade över ansvaret på honom, men du är ju inte heller ansvarig för henne längre eftersom hon är 23 år! Myndig alltså. Hon bodde hemma fram tills hon träffade honom? Eftersom hon har en massa diagnoser kanske hon har rätt till LSS eller andra insatser, vet inte om du kollat upp det. Gör det isåfall!

Vad är det i hennes vård som inte hjälper?

Provat att ställa henne i bostadskö o sen låta henne sköta sig själv m h a LSS o stödperson? Om jag vore du skulle jag diskutera detta med psyk o soc.

Så då har hon alltså inga diagnoser utan är bara allmänt jobbig? Exakt VAD är det som inte hjälper ang psyk, medicin, vårdcentral etc?

Du verkar inte vara medveten om att det är hon som styr, inte du som mamma så som det borde va. Hör du inte själv hur det låter att hon får bo kvar hemma eftersom hon inte VILL flytta hemifrån? Hon skulle inte acceptera att flytta ut, alltså får hon bo kvar. Du låter alltså styra dig. O så gömmer du dig bakom att hon säkert skulle komma i konflikt med folk, jaha men det är så man blir vuxen. Pengar har hon ju så det är ju inte problemet.

Tror att du egentligen vill ha henne hemma hos dig, eftersom du inte ens kollat upp om LSS boenden, vårdinsatser el bostadskön. Eller vad hon nu kan ha lurat i dig. Försök förstå att det är just för såna som henne som stödboenden o sånt finns, tänk om alla psykiskt sjuka skulle bo kvar hos sina föräldrar?!

Tänkte också på det att du accepterar att hon sparkar i dörrar o kastar porslin, men den flickan verkar veta precis hur hon ska tas med mamsen. Hon behöver bara hota lite med att ta livet av sig så får hon sin vilja igenom. Du sätter inte gränser eller söker en råd el samtalskontakt på egen hand ens, hur fan ska det då bli nån förändring?

Men visst fortsätt dalta med henne, säger bara stackars den andra dottern som säkerligen förtjänar mer uppmärksamhet från en mamma som hela tiden dansar efter den andra dotterns pipa.