Möjlighet till tidig kontakt med donatorn - osäker

Vi ser nog lite olika på saken. Har du också barn från ÄD?

Jag tror till att börja med att många barn har flest frågor om sitt ursprung i tonåren och då kan det vara frustrerande att vänta tills man fyller 18 år för att få svar.

Risken att donatorn dör eller försvinner utan att lämna nya kontaktuppgifter under de här 16 åren finns också. Har vi då haft lite kontakt så kan vårt barn få reda på mer om vem hon var även om möjligheten att fråga direkt inte finns.

Jag tänker även att om kontakt har funnits under åren så behöver det inte vara ett stort och skrämmande steg att kontakta donatorn och ev även träffa henne när man har åldern inne.

Jag har ju inte direkt tänkt att våra familjer ska bli någon slags familj som ska ses och umgås utan det handlar nog om att skicka några mejl och foton och om vårt barn vill när hon blir betydligt äldre så kan vi boka in ett besök i samband med en semesterresa till landet. 

Jag förstår inte alls din kommentar om att donatorn inte är barnets mamma. Det är väl helt självklart att hon inte är. Men det gör henne inte till en helt oviktig person för barnet.

Vinterprinsessa:

Eftersom ÄD blev tillåtet i Sverige först 2003 så är det ju inte så konstigt om det inte är så många som kontaktat donatorn ännu. Det skedde förmodligen inte så många behandlingar per år i början och de första barnen har väl precis fyllt 20 år. Det är nog inte helt lätt att ta beslutet att kontakta en helt främmande människa som man kanske har målat upp en bild av under sin uppväxt så en del väntar nog ett par år till även om intresset finns. Vet adopterade som blev intresserade först när de själva fick barn t ex.

Enligt den lilla forskning som finns i USA så var de barn som hade möjlighet att ta kontakt med donatorn samt växt upp med en stor öppenhet inför donationen minst behov att träffa sin donator. Det är ju det vi har byggt regeln om öppna donationer på i Sverige.

Men jag förstår verkligen inte varför du ser det som att det skulle ha något med att vara en familj att göra? Jag ser verkligen inte donatorn som min familj utan som en snäll person som har hjälpt mig med lite byggmaterial i form av ägg och gener för att skapa mitt barn. Att få veta mer om vem hon är ser jag inte som att vi blir en familj, möjligtvis blir vi brevvänner men troligen bara bekanta som växlar lite information om våra liv vid några tillfällen. Jag mejlar t ex fortfarande med min kontaktperson på kliniken som hjälpte oss.

Brioche: Jag har nog faktiskt redan bestämt mig för att ha just någon form av lättare kontakt nu när det har sjunkit in. Jag vill gärna veta lite mer om henne som jag kan lägga till i berättelsen om donationen när vi berättar om alla snälla människor som hjälpte oss att få vårt älskade barn.

Det blir också en trygghet efter vad som hände med vårt första kontrakt och kontaktväg.