Singel..., igen!

För att göra en lång historia kort...

Jag och min pojkvän var tillsammans i 2 år. 2 år fyllda av höga berg och djupa dalar. Jag älskar honom mer än livet, det gör jag än idag. Vi kom tillslut fram till att vi inte skulle vara tillsammans längre, vi bråkade och svamlade för mycket..., det var inte någon hälsosam relation.

I 3,5 månader var vi ifrån varandra, men han fortsatte att skriva till mig nästan dagligen. Han krigade för att få tillbaka mig, och tillslut gav jag efter. Han lovade att bli bättre och blabla...

Vi försökte igen, i ca 6 veckor, men idag har jag mer eller mindre gjort slut. Denna gång pga han, eller egentligen pga oss. Ibland räcker det inte med kärlek, för jag vet att den finns där... Nu sitter jag här med världens hjärtesorg och utan livslust. Jag orkar inte gå igenom det här en gång till... Det är inte möjligt.

Jag hade nästan tagit mig ur det efter 3,5 månader, NÄSTAN. Jag var gladare och kunde iallafall leva någorlunda normalt, men nu är jag tillbaka på ruta ett - om inte ännu lägre.

Jag orkar inte den här smärtan, jag orkar inte drömma om honom varje natt för att sedan vakna krossad och inse att vi inte är varandras längre.

Jag är så fruktansvärt kär i den här människan, och han är kär i mig.

Det hemskaste som finns är att älska varandra men att inte kunna vara tillsammans, för det går verkligen inte. Hur ska jag överleva? Allt jag vill är att dö.