miluh skrev 2014-09-20 00:39:30 följande:
Jo jag vet om att jag har min lagliga rätt men samtidigt så känns det dumt att börja dra in lagar i det hela innan det är absolut nödvändigt. Vi bor i samma stad så varannan helg borde inte vara något problem.
Tänkte mer om det kanske fanns någon undersökning eller något så hon ser att bara för jag inte älskar honom nu betyder det inte att det aldrig kommer hända, någonting helt enkelt för att hon ska ändra sig utan att behöva försämra relationen mera.
Fast alltså jag tror att du älskar honom.
Jag tror exempelvis att du skulle reagera starkare på om en annan unge knuffade omkull din unge i lekparken, än om en random unge blev omkullknuffad.
Skulle ditt barn ramla och slå sig så skulle du förmodligen få den där stickiga känslan i fingrar och tår, och vara framme för att trösta barnet snabbare än du hinner tänka.
Detta skulle förmodligen inte ske om det var en, för dig, helt främmande unge som ramlade och slog sig.
Jag tror att ditt problem är att du tror att kärleken du "ska" känna, ska vara något alldeles extra - något oförklarligt och nästan övernaturligt.
Jag kan berätta en hemlis; sådan är inte kärleken - inte till vardags iaf. Den där superultramega-övernaturliga kärleken kommer du att känna den dagen barnet säger pappa, tar din hand, spontankramar dig, säger att han älskar dig, när han slår sig, när han börjar skolan, när han får sin första tjej, vinner sin första medalj, osv, osv, osv.
Jag tror att du förväntar dig för mycket.
Som sagt; ta det med ro.