Inlägg från: Honungsblomman |Visa alla inlägg
  • Honungsblomman

    Älskar inte min son

    Alltså det är inte så konstigt att du inte känner någon extrem kärlek.
    Ta det med ro. Se till att spendera tid med honom regelbundet, så ska du se att kärleken kommer att växa fram.
    Faktum är att kärleken oftast är starkare om den fått växa fram, än då den tagits för given från början.

  • Honungsblomman
    FIame skrev 2014-09-20 00:28:35 följande:

    Vilken idiot till dumskallemamma du råkat få till din son. Först knullar hon runt, sen får du hux flux en bebis i famnen att tvingad att älska, så blir hon sur om du inte älskar honom på studs. Soc kanske borde ta en koll.


    Men shit! Va folk gapar om soc stup i kvarten!?
    Hon kanske är en fantastisk mamma. My gosh! Förvånad
  • Honungsblomman
    miluh skrev 2014-09-20 00:28:39 följande:

    Tack för det snabba svaret!


    Måste bara lägga till en till fråga, Hur får jag mamman att acceptera att jag behöver spendera tid med honom för att kärleken ska kunna växa fram?


    Du har ju din lagliga rätt.
    Bor ni nära varandra?

    Börja med varannan helg.
    När barnet är över tre år, och OM ni bor nära varandra, så kanske ni kan börja ha barnet varannan vecka?
    Dock bör du läsa på om vad det innebär bör barnet. Personligen förespråkar jag INTE varannan vecka.
  • Honungsblomman
    miluh skrev 2014-09-20 00:39:30 följande:

    Jo jag vet om att jag har min lagliga rätt men samtidigt så känns det dumt att börja dra in lagar i det hela innan det är absolut nödvändigt. Vi bor i samma stad så varannan helg borde inte vara något problem.
    Tänkte mer om det kanske fanns någon undersökning eller något så hon ser att bara för jag inte älskar honom nu betyder det inte att det aldrig kommer hända, någonting helt enkelt för att hon ska ändra sig utan att behöva försämra relationen mera.


    Fast alltså jag tror att du älskar honom.
    Jag tror exempelvis att du skulle reagera starkare på om en annan unge knuffade omkull din unge i lekparken, än om en random unge blev omkullknuffad.

    Skulle ditt barn ramla och slå sig så skulle du förmodligen få den där stickiga känslan i fingrar och tår, och vara framme för att trösta barnet snabbare än du hinner tänka.
    Detta skulle förmodligen inte ske om det var en, för dig, helt främmande unge som ramlade och slog sig.

    Jag tror att ditt problem är att du tror att kärleken du "ska" känna, ska vara något alldeles extra - något oförklarligt och nästan övernaturligt.
    Jag kan berätta en hemlis; sådan är inte kärleken - inte till vardags iaf. Den där superultramega-övernaturliga kärleken kommer du att känna den dagen barnet säger pappa, tar din hand, spontankramar dig, säger att han älskar dig, när han slår sig, när han börjar skolan, när han får sin första tjej, vinner sin första medalj, osv, osv, osv.
    Jag tror att du förväntar dig för mycket.
    Som sagt; ta det med ro.
  • Honungsblomman
    FIame skrev 2014-09-20 00:56:08 följande:
    Det låter definitivt fucking inte som att hon är en fantastisk mamma när man läser TS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
    En fantastisk mamma mot sitt barn.
    Det är inte pappan hon ska vara fantastisk mot, även om det skulle underlätta en del.
  • Honungsblomman
    Honungsblomman skrev 2014-09-20 01:02:05 följande:
    En fantastisk mamma mot sitt barn.
    Det är inte pappan hon ska vara fantastisk mot, även om det skulle underlätta en del.
    * En fantastisk mamma för sitt barn.

    Go'natt!
  • Honungsblomman
    FIame skrev 2014-09-20 01:18:32 följande:

    Nej absolut inte.
    Är hon en skit mot den andra föräldern så är hon en skitig värdelös förälder. Inget annat.

    En förälder ska alltid inse sitt ansvar i sitt föräldraskap. Har du inte den insikten har du absolut inget att göra här i kommentarerna.


    Jag är själv en fantastisk förälder.
    Däremot kräks jag av bara tanken på mitt barns far. Han prioriterar allt annat framför sitt barn. Förr dök han upp då och då som "gubben i lådan". Till en början lät jag det bara bero, men efter en tid blev detta beteende av pappan väldigt påfrestande, varför jag krävde kontinuitet i träffarna, eller inget alls. Pappan valde inget alls. Detta kan omöjligt göra mig till en dålig förälder.
Svar på tråden Älskar inte min son