Berättelser
Nån som har kärat ner sig i en upptagen?
Nån som har varit upptagen och kärat ner sig i nån annan?
Vill gärna veta hur de gick, blev ni tillsammans tillslut, va som hände, hur det hände, tankar och allt.
Nån som har kärat ner sig i en upptagen?
Nån som har varit upptagen och kärat ner sig i nån annan?
Vill gärna veta hur de gick, blev ni tillsammans tillslut, va som hände, hur det hände, tankar och allt.
Tack för alla svar, hoppas på fler :)
Jag har träffat en upptagen man med sambo sen flera år tillbaka och vet varken ut eller in just nu. Inte för att alla berättelser gör situationen bättre men känns ju bra med andra som har varit i samma sits
Vi har ingen affär, träffas inte alls nu och ligger inte med varandra.
Vi skriver en del med varandra, vilket ju inte är okej men nån afgär är de inte iallafall.
Han vet inte hur de blir med sitt förhållande, som är uselt. Han vill få ordning på allt, veta hur de blir med sitt förhållande och "göra de på ett bra sätt" (finns inge sånt anser jag)
Så jag sitter här och försöker ha tålamod och hoppas på de bästa, han kan ju komma fram till att han vill va kvar i förhållandet. De är riktigt jobbigt.
"Hans förhållande är uselt......"
Hur vet du det ?
Känner du hans sambo ?
Har du någon insyn i deras förhållande ?
Om deras förhållande INTE är uselt tror du han skulle säga det till dig ?
Varför då ?
Ja självklart är det alltid jobbigt att vara nummer två , den som inte får synas , den som får nöja sig med att vänta i skuggorna , avbytaren , den som ska sätta sitt liv på paus för att han kanske möjligen ska bestämma sig för att välja henne istället , den som sitter och ser den ena efter den andra chansen till riktig lycka svisha förbi medans hon väntar.
Frågan är varför man väljer att leva så , vaför man nöjer sig med så lite
Jag levde många år med en kille under olyckliga förhållanden, jag träffade en man som jag föll för fort och hårt. Han var singel men några kk som sysselsättning. Jag kunde inte vara en dag ifrån honom utan att känna mig tom och ensam. Jag hade under ett bra tag försökt lämna min dåvarande utan resultat men fick tillslut mod till mig när jag förstod att denna underbara man jag träffat ville vara med mig.
När man lever olycklig i många år så faller ens självkänsla till botten så det tog ett tag innan jag förstod att denna snälla bra fina människa ville vara med mig. Sen att han har ett fruktansvärt tilltalade yttre gjorde att jag tvivlade ännu mer påvar han skulle vilja ha mig.
Men jag lämnade i alla fall min kille och valde att satsa på denna nya. Idag har det gått ca ett år och jag trodde inte sådana lycka jag känner fanns.
Det var det bästa beslut jag kunde göra och jag ångrar inget överhuvudtaget.
Vi älskar varandra och lever ett starkt och stabilt liv.
Tycker absolut inte du ska lägga dig i eller hålla på o jaga honom , du har gjort klart för honom vad du vill , resten är upp till honom. Var noga med att fortsätta göra det klart för honom att du inte kommer gå med på att inleda något förrän han avslutat det han redan har , att skilsmässan ska ha varit genomförd på riktigt och inte bara "vi håller på" eller "jag funderar på att..."
Ge dem tid att ordan upp sina affärer sinsemellan , en skilsmässa tar tid , speciellt om de har barn , om han verkligen menar allvar med dig så lämnar han sin partner , om inte så vet du att han valt henne framför dig.
TS, antar att du är singel?
Ni gör helt rätt att inleda någon affär
Snälla nån, jag menade att ni INTE inledde en affär
oj... det tog någonstans mellan ett halvår-år förän han lämnade henne. jo mycket velande. han sa ofta att han skulle lämna henne, men när jag pressade honom så hände inget. tids nog sket jag i vilket, och då lämnade han henne! kunde inte blivit lyckligare :)
Happ va gör man nu då? Borde väl bara gå vidare. Vill respektera hans beslut, men fan va pissigt!
"vill göra ett sista försök" (positivt inställning- not) han hade inte gått till nån annan om han verkligen ville de. Och sambon har ignorerat problem tidigare, inte ens erkännt att de finns problem, så ingen har ju intresse av deras förhållande.
Det hade varit lättare att respektera om jag trodde att dom kunde fixa nåt, få de bra. Men känns från hans sida att han gör de för att de är det han borde göra, att man ska göra så, att de är det rätta.
Men han vill väl kanske känna att han har gjort allt, för ungens skull..
Men jag har inte skrivit nåt iallafall.. ska väl inte heller göra de...
Fast nu är du inne på helt fel spår TS , hur deras förhållande möjligen kommer bli eller inte bli har inte med dig att göra , han har varit tydlig med att han hellre vill satsa på frugan än att vara med dig , acceptera det och gå vidare.
Att hålla på som du gör nu är bara självdestruktivt , jag förstår att det gör ont att bli bortvald men sånt är livet , det var hans val och han valde henne , glöm honom och satsa på någon som inte är upptagen , sitt inte som en dörrmatta och vänta på att han möjligen kanske ska ångra sig ifall det skiter sig med frugan.
Hur lång tid ska du slösa bort på att vänta på något som antagligen aldrig kommer hända ? Hur många chanser till egen lycka kommer du gå miste om för att du har känslorna någon annanstans ?
Dessutom , om det skulle skita sig med frugan och kan kommer krypandes till dig är inte du då ett andrahandsval ? Någon han väljer i brist på bättre alternativ ? Är det verkligen det du vill vara ?