Vi har alltid suttit hos barnen tills de somnat men när äldsta blev 5 år kände vi att hon var stor nog att kunna somna ensam, även om vi så klart fortfarande läser bok och sitter och pratar lite först. Att en nioåring skulle kräva sällskap tills hon somnar verkar klart ovanligt men antagligen bara en vana som ni måste jobba med henne för att ändra på.
Det finns fler som er. Har precis samma situation här, en 6-åring och en 9-åring som kräver två vuxna i minst 1 timme varje kväll. Känner som dig att det tar mycket energi och tid, men ser samtidigt inget alternativ för oss, utan väntar på att barnen ska bli större 
För oss är första hindret att få barnen förbi badrummet. Storasyster har svårigheter med koncentrationen, och kräver konstant hjälp med fokuseringen. Hennes strulande ger genast lillebror 1000 saker att gå igång på, bara för att han ska slippa sova 
Tidsåtgång 10-20 minuter beroende på om det ska duschas eller inte.
Samtidigt som vi tar badrummet försöker vi gå igenom aktiviteter inför morgondagen, få väskorna packade och plocka fram kläder till morgonen. Blir lite spring fram och tillbaks, och det tar mint 10-25 minuter att få allt på plats.
Till sist ska pyjamasar på och så läser vi för barnen. Storasyster kan läsa själv, men jag tycker det är viktigt att läsa tillsammans med henne. Blir en bra stund att fundera över smått och stort och att prata lite om det vi läser. Beroende på hur dagen varit och hur hon mår så kan det bli allt från 15 minuter till 30 minuters läsning och småprat. Sedan släcker hon och somnas själv. under tiden läser min man för lillebror och han somnar också själv efter sagan.
Ni som inte lägger tid på era barns läggning, hur ser ni till att de får allt förberett till dagen efter? När hittar man tid för att prata om viktiga saker? Känner att allt går i ett när man kommer hem från jobbet, hinner bara laga middag och sedan är det dax för läggning. Kommer hem ca 17.00. Maten på bordet 18.00 och sedan är det dax för tandborstning 19.30. Finns inte många minuter mellan tvätt och disk.
Vi tar fram pyjamas och borstar tänder i förbifarten, likaså plockar fram kläder och annat för morgondagen. Med i förbifarten menar jag att det görs samtidigt som man röjer middagen, plockar i allmänhet, barnen leker osv. 19.15 går vi upp med varsitt barn och läser saga i deras respektive rum och den tiden tar ju vad den tar, kanske 5-10 min för snart fyraåringen och kanske 15-20 med snart sexåringen. Sen släcker vi och yngsta somnar ganska snabbt och vi sitter kvar i rummet och surfar på mobilen under tiden. Med äldsta sitter vi kvar och pratar en liten stund och sen får hon lyssna på ljudbok eller musik på Ipaden medan vi går ner och gör annat. Så det tar väl ca en halvtimma varje kväll för båda men den tiden har jag svårt att se att den skulle kunna kortas, eftersom det är lästiden som tar tid och den är ju jätteviktig.
Jag tycker väl att ni är lite mesiga
Om det är något som kan förvirra ett barn som har svårt för förändringar är det om föräldrarna velar fram och tillbaka och verkar osäkra i sitt agerande. Barnet får ett utbrott, jaha?
Det är givetvis apjobbigt men något ni kanske får ta om ni vill ha en förändring, ni gör barnet en björntjänst om ni gör det till viljes enbart för att ni känner er obekväma. Ni ska inte känna dåligt samvete för att ni är bra föräldrar som ger era barn tid men också önskar en balans och ser till er själva, det är jättebra.
Prata med barnen dagtid när de är pigga och lugna. Var ärliga. Berätta hur ni önskar att de ska se ut. Lyssna till dem. Gör upp en plan. När kvällen kommer står ni fast vid detta. Sedan kan ni självklart alltid fundera på varför det är som det är, är det enbart en vana eller ligger något djupare bakom? Får barnen tillräckligt av er andra tider på dygnet eller är det något som saknas dem som de tar igen då? Kan ni göra något för att underlätta för att göra det lättare?