Jag är den andra kvinnan...

Det är klart att jag har. Jag känner att jag är elak mot hans fru, men samtidigt så har jag aldrig lovat henne någonting. Det måste ju vara hans ansvar att vara ärlig mot henne, eller?

Förlika kanske låter tråkigt eller så, men jag vet inte det. För mig har livet aldrig varit så storslaget eller som i en film. Mitt liv är helt okej, ibland är det riktigt bra. Jag vet inte om ni andra lever sagoliv med jobb ni älskar och snälla barn som ni skaffat med drömprinsen. Själv har jag förlikat mig med mitt jobb, förlikat mig med en lägenhet som är något mindre än drömmen och förlikat mig med att vara den andra kvinnan. Ungefär så.

Vad tragiskt att du inte inser du är värd mer ...
Och nej du behöver inte alls förlika dig , livet har nog mycket mer att ge ,även dig TS .

Men fy vad tragiskt, har du inte träffat någon annan man som är singel och vettig? Du har ju kastat bort 10 år av ditt liv på det där.

Själv skulle jag aldrig förlika mig med att vara nr2.

Förlika mig med att ha en liten lägenhet, en äldre något rostig bil, bo i ett mindre attraktivt område, leva själv med mina barn, ha ett mindre roligt jobb osv osv det kan jag däremot förlika mig med.

Däremot anser jag mig vara värd en karl som finns där för mig och bara mig. Varför skulle jag vilja dela? Liksom jag finns där för bara honom.

Jag tycker nog att vi har ansvar mot alla våra medmänniskor att försöka göra så lite ont mot dem som möjligt, men visst är hans ansvar större - vilket väl inte direkt målar upp bilden av honom som särskilt fantastisk. Men du kanske har "förlikat" dig gällande honom också?

Det tråkiga är ju bristen på utvecklingsmöjligheter. I "vanliga" förhållanden går det ofta att jobba på det som är dåligt. Förhållandet utvecklas - man flyttar ihop, man kanske avger löften till varandra, man bildar familj, man upptäcker världen tillsammans. Man skaffar nya gemensamma vänner. Visst - man har tråkig vardag tillsammans också, men det är inte så illa faktiskt och som sagt behöver det inte heller vara statiskt. 

men varför ska du förlika dig med saker du faktiskt inte tycker särskilt bra om eller kanske inte ens vill ha?

vad hände med ditt eget ansvar för ditt eget liv?

du är knappast något viljelöst våp eller korkat mähä.  

Jag känner ingen som förlikar sig med något i sina liv, tvärtom så är vi många som lever ett liv vi kämpat för att nå och ingenting är gratis .   För att få det liv man vill ha och förtjänar och behöver måste man kämpa.

jag har kunnat förlika mig med med mycket i mitt liv - men hur har det sett ut?  Jo jag har suttit i en trång 2:a i förorten med skulder och fortsatt vara en bitter ensamstående mamma som får knulla gifta män...   Jag var värd bättre öde än så och kämpade mig upp ifrån slummen och tog makten över mitt liv.  

Var är din fighteranda nånstans? Vart är din stake och dina ballar?  

nej man måste inte vilja ha volvo, villa och vovve - men du har väl andra mål och drömmar i livet?  

du förlikar dig och du är frustrerad. 

Tycker du själv att det låter som ett uppmuntrande och utvecklande förhållande?

du sitter här efter tio år på samma plats i livet idag som då .  I ditt ställe skulle jag vara sktiförbannad, skitlessen och känna mig tvärlurad och superbitter.   För att jag en gång hade drömmar som inte slog in. För att jag en gång hade känslor som krossades under mina fötter.  För att jag en gång hade en framtid som han pissade på. 

Grattis, du har just blivit första klassens bitterfitta , kom inte och säg att du är nöjd för det är du uppenbarligen inte. 

Offerkoftan har du tagit på dig också eftersom du "förlikar" dig i ditt öde.   Du är inget menlöst offer. Du har valt det här själv. Dags att ta konsekvensen av det här kanske? 

Så.. under 10år (hallå 10år!) Så har ni träffats. Nån gång i veckan och varannan helg. Hur fanken får han tid till detta och inte vara med barnen?

Den riktiga frun har accepterat all hans frånvaro..

Ja eller hur VA!! Som sagt den här storyn tror inte jag på ett dugg..

Finns det tomtar och troll i skogen också?!

bara en fråga.

efter tio år , köper du fortfarande hans ursäkter och bortförklaringar till varför ditt liv ser ut som det gör ? Köper du fortfarande hans löften? 

Det måste ju ändå finnas nånting som får dig att stanna kvar, nånting han säger eller gör för att du ändå ska behålla hoppet om att det kanske en dag skulle kunna bli ni två.? 

Vad gör han som får dig att fortfarande tro att det här är vad du förtjänar?  Ja för nånstans för tio år sedan fick han ju dig att tro att du förtjänade platsen i hans hjärta som älskarinna.    Idag är du degraderad till hans älskarinna och inte längre den första i hans liv.  Men ändå stannar du kvar.  Det måste finnas något som gör det till ett bra val i ditt liv? 

Själv har jag högre krav än att ta första bästa man som är singel, men där är vi kanske olika?