Anonym (Emelie) skrev 2014-09-22 19:20:30 följande:
Drömlivet när jag var ung var att ha tillräckligt mycket pengar för att inte behöva jobb. Jag hade också en dröm om att bli sångerska. Men sen växer man upp och inser att livet kanske inte blir så. Och det är det jag menar med att leva i verkligheten och vara vuxen. Du säger ju emot dig själv. Det är ju jag som skiljer på dröm och verklighet, medan du hävdar att om man gör det så är man ett offer som aldrig kan förändra något i sitt liv...
Varför menar du att livet springer ifrån mig? De flesta här verkar leva genom sin partner och sina barn, men det behöver man inte göra.
Jag har skaffat mig en utbildning, träffat nya människor, rest en hel del, skaffat jobb... Det är några av de saker som hänt i mitt liv de senaste 10 åren. Allt handlar inte om att förverkliga sig genom en partner.
Att vara realist och förlika sig med vissa saker i sitt är inte att vara offer. Att vara bitter och inte förlika sig, att alltid känna sig missnöjd. Det vore att vara ett offer.
så du menar att när du inte blev rik och inte fick jobbet som sångerska så förlikade du dig med det och blev istället älskarinna åt en gift man..... ?
det måste väl finnas andra saker i livet att kämpa för. Alla har vi väl drömmar om högst orealistiska mål när vi är i tidiga tonåren eller i dom tidiga 20-års åldrarna innan vi inser att jobba mån-fre 7-16 är verkligheten och att vi då måste anpassa livsdrömmarna utifrån hur verkligheten ser ut.
Jag ville bli austronaut när jag var tonåring men dåliga betyg hindrade mig från den drömmen, men det innbar inte att jag var tvungen att förlika mig med en massa tragiska livsbeslut utan jag hittade andra drömmar att förverkliga istället.
Jag har själv varit i dina kläder och att ha en älskare är väl visst en form av att leva genom sin partner. för du håller ju ändå ett anpassat liv utifrån det eller hur? Du kan inte riktigt göra det du vill i ditt liv för det skulle ju innebära att du inte kan träffa honom på dom villkor ni har. Du lever det liv du har för ATT du är hans älskarinna. Det är väl att begränsa sitt liv anser väl jag och att leva via sin partner.
jag kan inte riktigt hålla med dig om att leva i ett drömliv som älskarinna är att vara realist. Jovisst du har insett att det här är vad du har i ditt liv och att drömmen om en framtid med honom inte blir av, det är din reella verklighet. Men du väljer ändå att stanna kvar i en form av drömvärld.
Jag är snart 40 år och jag anser att var och en har ansvar för sitt eget liv och sin egen lycka. Väljer man att sitta där man sitter så tycker väl jag också att man inte har rätt att gnälla. Antingen gör man något åt det krassa liv som finns eller så håller man käft och gillar läget.
och som du säger, har du förlikat dig med detta livet . Ja då sitter du ju där du sitter. Då har du valt det trots att du förstår att alternativet kan vara så mycket bättre.
