Tack för ett utförligt omtänksamt svar. Ekeby hat jag hört talas om, det kanske jag bör prova...
Har gått på utredning tidigare. Varit deprimerad, fått diagnos anorexi ( frisk från den nu) och efrer en våldtäkt pratat hos kvinnofrid. Jag mår skitdåligt igen...jag vet, eller jag tror att det är för att jag aldrig bearbetar trauman utan stoppar undan dem och låtsats som ingenting. Nu rann det över, haft ångest länge och nu börjar jag få första symtomen på depression. Varit där förr och känner igen..
Jag kan prova ringa dit. Låter ju verkligen som att de har resurser. Tack!
Du har då rätt i att det är som en felsökning. Det måste känts skönt när du fått göra din utredning. Man.är ofta finkänslig ja. Anledningen till att jag inte vill kontakta kvinnofridsmottagningen igen är för att det är två år sen våldtäkten skedde. Och eftersom jag inte orkat bearbeta det traumat fast jag hade chansen så anser jag att jag tar upp någon kvinnas plats som behöver den bättre. Som kanske blivit utsatt igår, för en månad sen. Då känns det som min skyldighet att vända mig till andra vårdgivare.
Återigen tack. Jag hoppas du mår bättre idag, och ja, man lär sig mycket om sig själv när man ser saker klarare.
PappisUppsala skrev 2014-09-23 07:20:12 följande:
Ekeby Häsocenter (vårdcentral) är bra också, de har dropin för listade patienter.(Jag tror du kan lista dig vid första besök)
De har Psykolog, Kurator och Prsykoterapeut, och jobbar även med stressrelaterade problem.
Behöver man mer vård, kan husläkare remittera för utredning till Neuropsykologiska. Jag fick själv min ADD diagnos efter en remittering från en husläkare. Men det kan ta flera år innan det är klart. Under tiden kan man behöva hjälp från en bra vårdcentral med resurser. Jag tycker att Ekeby Hälsocenter har det du verkar behöva!
Parallellt tycker jag du kan använda dig av de andra möjligheter som finns. Om inte annat för de tips och idéer du vill ha. Så även om du inte tycker att kvinnofrid är just det du behöver, så kolla vad de kan göra för dig! När man behöver hjälp så måste man släppa lite på sin "finkänslighet". Det säger jag av egen erfarenhet, för jag hade själv svårt att ta emot hjälp, som jag då tyckte var inadekvat, men med facit i hand så inser jag att det var rätt.
Kom ihåg att det är som en slags felsökning (tänk fel på bilen...) många frågor kommer behöva ställas för att ta reda på vad som ska fixas, och hur. Försök att inte bli irriterad när du får samma dumma frågor och förslag gång på gång. Precis som en bilmek vill utesluta de vanligaste felen först innan den går vidare med mer avancerade fel och lösningar, så måste de i vården också göra det.
Mycket klokt av dig att ställa en fråga så här öppet. Jag önskar jag hade gjort det också, då hade jag nog spart ett par år... Så fortsätt att fråga, och våga ta till dig av svaren!
Lycka till, det kommer gå vägen, det känner jag på mig!