Barn på öppna förskolan bits

Det är ju inte direkt någon mening att säga till på skarpen när vi pratar ett barn på 19-20 månader. Det man får göra är ju att vara med barnen och hindra. Vad gör mamman och pappan när du och alla andra säger till och hindrar barnet?

Men snälla nå´n, står du bara tyst och tittar på i en sådan situation? Gör alla andra föräldrar det med!?

Självklart ska du säga till eller kanske snarare vägleda barnen som är så små. Du är väl med ditt barn och då hjälper man det egna barnet med att hantera situationer han/hon hamnar i. Man blir inte arg eller så utan man säger till det andra barnet att nu hade X bilen och blev ledsen när du tog bilen och så ser man till att bilen hamnar hos den som hade den. Vi pratar 1,5-åringar här. Det är ju så man måste göra. Vilka signaler tycker du att du sänder till ditt barn när du inte agerar? Precis samma sak som det andra barnets pappa, dvs att det är helt ok. 

Fast lite handlingsförlamat låter det allt. Jag låter inte mina som 1,5-åringar fritt gå runt och ta andra barns grejor och förväntar mig inte heller att det ska hjälpa att sitta en bit ifrån och säga till. Men övriga föräldrars agerande låter lika handlingsförlamat. Man är väl på golvet med barnen och visar dem hur man gör?!

Då tycker jag att du ska föregå med gott exempel. SJÄLVKLART säger man till, hjälper och vägleder andra barn. Vad för typ av samhälle får vi annars? Tänk som sagt ett steg längre. Små barn må ha dåligt med erfarenheter av hur de ska hantera olika situationer, däremot är de blixtsnabba med att snappa upp hur omvärlden agerar. När du inte går in i en situation där barn inte agerar på ett sätt som är socialt acceptabelt så säger du ju indirekt att det är ett beteende som är helt ok. Om du inte reagerar och agerar när ett barn (oavsett om det är ditt eller andras) tar saker från andra, slår, biter, retas eller vad det nu månde vara så sviker du båda barnen. Vad ska barnen tro än annat att det är ok att göra så?

Så små barn gör inte den typen av "dumheter" för att de är elaka utan för att de inte har den empatiska förmågan att sätta sig in i en annan person, för att de är rätt ego (mycket JAG) och för att de inte har erfarenheten eller kunskapen om hur man hanterar olika situationer. Min 5- och 6,5-åring som vill ha något någon annan har frågar om de får låna den en stund....och kan vänta om innehavaren inte är riktigt färdig ännu. De idkar även byteshandel etc . Min 15-månaders går fram till sina storebröder och rycker i det de håller i handen. Om de inte släpper så skriker han och drar och rullar till slut förtvivlat runt på golvet om de inte släpper. Så långt har han kommit i konflikthantering .

Man är med sitt barn och det eller de barn som är runt det egna barnet och hindrar tokigheter innan om möjligt, annars går man in och hjälper BÅDA barnen att lösa situationen på ett bra sätt. Så gör man med sina egna barn om man har flera. Så gör man när man har kompisar hemma hos sina barn. Så gör man när man är på ÖF, på lekplatsen etc etc.