Förstår ni inte att det är kränkande när ni erbjuder ert gamla skräp?!

Du har en bra poäng i din trådstart och sätter fingret på nåt intressant. Att ge och få är en intressant diskussion utifrån vilka behov det är som styr. Det är en komplex fråga precis som maten, att äta, bli bjuden, trugas, neka, bli kränkt, bli bekräftad osv. Ett intressant förhållningssätt och en klok princip är Röda Korsets princip: du ger aldrig skor till någon som inte bett om skor. Tänkvärt och riktigt.

Du har en bra poäng i din trådstart och sätter fingret på nåt intressant. Att ge och få är en intressant diskussion utifrån vilka behov det är som styr. Det är en komplex fråga precis som maten, att äta, bli bjuden, trugas, neka, bli kränkt, bli bekräftad osv. Ett intressant förhållningssätt och en klok princip är Röda Korsets princip: du ger aldrig skor till någon som inte bett om skor. Tänkvärt och riktigt.

OK. Då förstår jag. Är det sådan ''skit'' vi talar om så är jag helt med på att man säger nej tack.

Exempelvis har jag en Krups combo kaffe/espressobryggare som jag vill bli av med då jag köpt en ny vanlig bryggare. Den är inte trasig eller ful men några år gammal. Tror de fortfarande säljs som nya. Jag är för lat för Blocket men för ''snål'' för att kasta den. Får väl bli Myrorna igen. Då kommer den till någon nytta i några år åtminstone innan slutliga skroten.

Det gjorde jag. Synd att du inte kan acceptera andras uppfattningar på sakfrågan. Jag kommer definitivt inte att backa bara för att du vill det, men den drömmen har väl ganska många här och om det inte fungerar, då anmäler man dem som tycker annorlunda för OT-kommentarer och det fungerar i varje fall, eftersom moderatorerna här ändå bara reagera utan att veta vad de egentligen reagerar på.

Himmel o pannkaka. Jag skulle skämmas om jag skulle ge bort sådant. Sådant går till sopen här.

Svår psykisk sjukdom i mitt fall.

Jag håller med. Om man kommer och säger "jag tänkte slänga denna" och sedan försöker truga på det på andra ser jag det som att de inte orkar åka till tippen själva.

Mina svärföräldrar i ett nötskal. Vi får ALLT som de inte vill ha längre och min man tar emot det tyvärr för att månaden efteråt åka med det till tippen för vi har redan sängar, köksmöbler, skrivbord osv och får faktiskt inte plats med mer och det passar inte in heller.

Ett gott råd till dig är ju att slappna av lite. Du kommer in i tråden på ett rätt otrevligt sätt som ger uppfattningen att du inte har läst mer än trådstarten.

Mina drömmar involverar definitivt inte någon här på fl. Du verkar rätt bitter vännen. Om skon inte passar så kanske det är dags att röra sig till ett annat forum. Du verkar ju inte direkt trivas här.

Dagens tips till dig, alldeles gratis - Andas!

Jag hoppas att jag slipper träffa människor som du när jag så småningom blir sjukpensionär. Jag har jobbat heltid hela livet och betalat in skatt. Jag jobbar heltid nu också och kommer att göra det så långt det går. Tyvärr har jag en kronisk sjukdom som gradvis bryter ner min kropp. Den är helt obotlig och det finns inte ens någon bromsmedicin som hjälper. Jag vet att jag inte kommer att kunna jobba fram till pensionen utan kommer att bli sjukskriven på heltid den dagen min kropp inte lyder mig längre. Jag hoppas kunna stanna kvar på arbetsmarknaden åtminstone tills jag fyller 50, men det är inte säkert att det blir så. Blir jag värdelös sedan? Ska jag skämmas för att jag har blivit kroniskt sjuk och behöver sjukpension för att få mat för dagen? Borde jag göra som ett par andra med min diagnos, nämligen åka ner till en självmordsklinik i Schweiz så att skattebetalarna slipper mig?

Det är snarare de som har behov att se ner på andra människor som bör skämmas. För att de är små omogna individer som inte använder sin hjärna till att tänka efter och inte har utvecklat sin empati.

Ja, den måste vara svår om man inte räknar med att du skall kunna jobba mer någonsin. Beklagar.

Åh, en sådan skulle jag behöva, men har inte råd att köpa just nu :)

(jag menar inte att tigga till mig din, men vill visa att någon kan bli väldigt glad för den med)

Om du kan tänka dig att: Känna smärta varje sekund från förstörda diskkotor, hittills 19 år, tills dess du dör för det inte går att operera. Vara bunden i sängen då du inte klarar av att hålla dig upprätt. Tappa dig själv på urin för det funkar inte naturligt. Sova ett par timmar i stöten för smärtan väcker dig. Äta morfin varje dag för att om du inte gjorde det skulle smärtan göra att du skulle slänga dig framför tåget. Ha som högsta önskan att kunna sitta en hel måltid med dina barn istället för att vandra runt med tallriken och äta eller ligga och äta. Om du kan tänka dig det så byter jag med dig omedelbums! Kan ju kanske locka med en sjukersättning där du får klara dig med ca 3000:-

Så tyken du är! Hade du gjort denna poäng även om det gällt ett slitet och urtvättat överkast? Har det ändå inte rätt tydligt framgått i tråden att det INTE är fel att ge bort/skänka saker??? Utan HUR man ger bort och ibland, som sagt inte inser när det är opassande föremål (som urtvättat/håliga/okomplett osv)

Nu var det inte dig jag vände mig till, utan till ufsas, och det utan att vara det minsta tyken. Det verkar som om det finns personer här som inte vågar ge bort sina saker för att de skall uppfattas som skräp.
Varför var det inte tyket av dem som var intresserade av ts orangea äggkoppar?
Hade det varit ett urtvättat överkast hade jag sagt "nej tack" för det behöver jag inte. Jag hade inte blivit kränkt, och inte tyckt det varit svårt att säga nej.

(Y)

Jag stör mig på alla empatilösa som tror att det är lyxigt att vara permanent sjukskriven.

Jag skänker ofta bort saker men är rädd för att uppfattas som att jag prackar på andra mitt skräp. Därför annonserar jag ut under bortskänkes i lokaltidningen eller blocket. Så är det bara de som vill ha som hör av sig. På det sättet kränks ingen.

Ett tips i all enkelhet till er andra.

Det jag kan störa mig på då när jag har annons ute är hur många som faktiskt begär att man ska köra eller posta sakerna till dem och att detta också skulle vara gratis. Trots att jah annonserar i lokalblad så hör folk utan bil och körkort av sig som bor tjugo mil bort. Sånt är trist.

Ja jag med! Tror dom att man har gjort ett eget val, att man väljer att leva i ett helvete?