Tips när era barn får en ny klasskompis

Herregud, vad hände det nu?

Tog du illa vid dig?

Missade du detta?

"Menar inte att klaga, det blev ju trots allt ett bra resultat! "

Ja du , jag blev faktist lite irriterad på din kommentar att vi " nästa gång kan gå samman och hyra en lokal". Enda syftet med alltihop var att låta den nya killen få en chans att träffa några av dom som han skulle börja i samma klass som. Vi fick av en slump veta på torsdagen att det flyttat in en ny kille som skulle börja i min sons klass, i huset jämte "Gustavssons". På fredagen knackade vi på hos den nya killen och min son och han hälsade lite blygt på varandra. På fredagkvällen kom min son med iden att bjuda hem killen och låta han träffa några nya klasskamrater. På lördagen var alla killarna hemma hos oss och på måndagen började skolan. Min man var dessutom inte hemma den helgen så jag fick styra om allting själv, med ganska kort varsel. Att få kommentaren att nästa gång hyra en lokal och bjuda samtliga 25 klasskompisar känns lite som ett hån i det här läget.

Men åh vad fint, jag blev helt rörd. Hoppas mina framtida barn får samma fina mottagande om de måste byta skola!

I år började det en ny kille i min yngsta sons klass. Sonen går i 3:an.  När vi fick reda på det ett par veckor innan skolstarten pratade jag med min son om det. Vi pratade om hur det skulle kännas att komma helt ny till klassen och  vad man kunde göra för att han skulle känna sej välkommen till klassen. Min tanke med det var att min son skulle se till att den nya killen inte behövde stå ensam på rasten eller gå ensam till matsalen.

Min son, som är en ovanligt klok liten kille, funderade ganska mycket på det hela och undrade om vi  kunde ordna ett litet kalas för killen  så att han fick träffa killarna i klassen innan skolan började. Ska jag vara helt ärlig var jag inte så pigg på idén, jag var ganska slutkörd efter en massa sjukdom och elände under en lång period, men sen tänkte jag ok då, vi kör på det.

Efter lite luskande kontaktade jag den nya killen och hans mamma och presenterade mej. Hon var först lite tveksam till det hela, men tackade sedan ja. Jag bjöd in killarna i klassen till en liten fest. Talade om syftet med festen och bad dom tänka ut vad man kunde göra för att den nya killen skulle känna sej välkommen i klassen. En halvtimme innan festen skulle börja samlades alla killar hos oss , utom den nya och vi planerade gemensamt hur vi skulle ta emot honom. Det blev lite upphypat,  killarna tyckte det var jättespännande och förväntansfulla när den nya killen kom.

Så kom den nya killen. Alla killarna uppförde sej exemplariskt  och var nyfikna på den nya killen. Alla nästan tävlade om att få göra det bästa för honom. Summa summarum. Med facit i hand var det inte särskilt jobbigt. Min insats var grillad korv med bröd och lite snacks och lite lekar för att bygga gemenskap. Minimalt jobb egentligen. 

När skolan började ett par dagar efteråt gick min son och några klasskamrater dit tillsammans med honom. Nu är han som vem som helst i kompisgänget. Mamman har i efterhand tackat mej för det fina välkomnandet av hennes son. Hon berättade att han var mobbad i sin gamla skola. Nu går han glad till skolan varje morgon.

Så enkelt det var att göra en liten insats för en ny kille.  Antagligen skulle utgången blivit detsamma även utan vår lilla välkomstfest. Killarna i min sons klass är alltid trevliga mot varandra och är måna om att alla ska få vara med. Men vår fest gjorde ändå att han slapp ha ont i magen första skoldagen.

Skriver det mest som ett tips till andra föräldrar att ta efter.