TS - vi är som sagt många här i samma sits som du. Jag har en egen tråd "Ska skiljas, söker svar på varför" och det finns en väldigt stor "Skilsmässa i uppstart - följas åt?". Läser du igenom dessa så ser du att du är lååångt ifrån ensam att gå igenom samma sak. Jag och min fru tog beslut "gemensamt" för en dryg månad sedan. Det låter inte som speciellt länge, men vår process har varat i omgångar i 2,5 år, senast familjerådgivning i vintras, därför var jag förberedd på att detta kunde hända varför jag tar mig på fötter snabbt. Det jag kan säga är att forum som detta hjälper mycket, och ett socialt nätverk som står ut med en.. Vibeche känner säkert igen sig i detta Man tröttar ut sitt nätverk, en efter en.. Man kommer dock vidare. Det tar olika lång tid, men man kommer vidare. Helt plötsligt ser man möjligheterna och inte hindren. En väldigt nära vän till mig ställde mig en klok fråga... "-Vad är det svåraste med förändringen?". Jag funderade lite på den i perspektivet att jag inte kan ändra det som sker, och kom fram till svaret att det är förändringen i sig som är svår att ta till sig. Slutresultatet, det är förmodligen så mycket bättre än det äktenskap jag lämnar, där jag på olika sätt under lång tid sökt bekräftelse från min fru att hon trots allt kände något för mig. Osäkerheten är förödande. Nu vet jag vad som gäller, har lite praktiskt kvar att lösa som att hon ska hitta något eget och flytta ut, men på det stora hela ser jag ganska ljust på tillvaron. Att det är 20 grader utanför fönstret idag och jag fixat det sista praktiska kring att ta över huset själv, det är plus i kanten. Lycka till med allt!
Man tröttar ut sitt nätverk, en efter en.. Man kommer dock vidare. Det tar olika lång tid, men man kommer vidare. Helt plötsligt ser man möjligheterna och inte hindren. En väldigt nära vän till mig ställde mig en klok fråga... "-Vad är det svåraste med förändringen?". Jag funderade lite på den i perspektivet att jag inte kan ändra det som sker, och kom fram till svaret att det är förändringen i sig som är svår att ta till sig. Slutresultatet, det är förmodligen så mycket bättre än det äktenskap jag lämnar, där jag på olika sätt under lång tid sökt bekräftelse från min fru att hon trots allt kände något för mig. Osäkerheten är förödande. Nu vet jag vad som gäller, har lite praktiskt kvar att lösa som att hon ska hitta något eget och flytta ut, men på det stora hela ser jag ganska ljust på tillvaron. Att det är 20 grader utanför fönstret idag och jag fixat det sista praktiska kring att ta över huset själv, det är plus i kanten. Lycka till med allt!