Inlägg från: Anonym (MissHopeful) |Visa alla inlägg
  • Anonym (MissHopeful)

    Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?

    Har två barn på 7 och 5 och är jättesugen på ett tredje barn, samtidigt som jag oroar mig för att inte räcka till, ha ork och aldrig få ett eget liv igen. Men det positiva överväger.

    Är dock 38 år och tiden flyger iväg. Vi har inte försökt aktivt men kommer kanske att göra det snart. Är ju inte purung heller så ve, vet om man lyckas bli gravid igen?

    Någon som också funderar/tänker eller aktivt försöker få ett tredje barn och som vill hänga på?

    Hur ser eran längtan/oro ut? 

  • Svar på tråden Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?
  • Anonym (MissHopeful)

    Hm, ja, det är inga lätta frågor precis.

    Vad de större barnen ska tycka bekymrar jag mig dock inte så mycket för, jag tror att de kommer att tycka att det är spännande och roligt om det skulle bli syskon. Lite mindre tid och uppmärksamhet för var och en, visst, men det tror jag att de skulle överleva.

    Min ålder kan dock bli ett problem. Och vi är inte direkt där och satsar järnet heller. Jag tror inte att det skulle vara bra att hänga upp sig på att "göra barn", det skapar bara stress. Hade jag varit 38 och inte haft några barn alls så hade läget varit ett annat.

    Fortsätt gärna diskutera i tråden, behöver samtalspartner! Pratar inte med så många i min omgivning om det, egentligen bara min bästa kompis, det är en så privat fråga.

  • Anonym (MissHopeful)
    Dinosaurien skrev 2014-10-07 22:11:59 följande:

    Här är en till som velar...
    Har två pojkar som hunnit bli 9 o 6 år. Men kan inte komma över känslan att vi skulle ha en liten till. Har känt så i flera år men mår så dåligt som gravid att jag skjutit på beslutet...år efter år. Sen kanske...
    Men nu är ju barnen jättestora och jag fyller snart 39! Har lätt panik nu. Släppa det eller försöka. Börja om från början NU? Riskera att få ett sjukt barn o ändra på livet för alla? Fy vad svårt.


    Ja, jag vet!! Har tänkt så här ang. risken för ett icke.friskt barn. Skulle jag bli gravid så tänker jag ta de tester som erbjuds för att i alla fall utesluta kromosomfel. Med de två andra barnen tog jag inga tester alls, även om jag erbjöds med tvåan. Nu känns det annorlunda.

    Jag är nog ändå beredd att chansa. Vi har precis börjat köra utan skydd (tror jag  ;)) så det kan ju bli något så småningom. Men med alla måsten i vardagen får vi ju inte till det sådär jätteofta, och jag vet inte hur min fertilitet (eller hans) är just nu.

    Jag tänker att det får ordna sig på något sätt. Både med ork, ekonomi och annat, om det nu kommer ett barn. Vilket jag inte alls tar för givet. Och tiden tickar på.

    Vad tycker din man? Lämnar han beslutet till dig?
  • Anonym (MissHopeful)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2014-10-07 21:54:07 följande:

    Jag har liksom du funderingar kring ett syskon till mina två pojkar 5 och 7 år. Jag är 37 år så jag har inte heller åldern med mig. Jag längtar efter småbarnstiden och få uppleva allt med den en sista gång. Tyvärr har jag inte alls min man med mig. Han är nöjd och tycker att det räcker gott och väl med de barn vi har...


    Tråkigt. Min man har (eller är) också ganska tveksam. Vad är din mans främsta skäl till att inte ha fler? Kan ni prata om det utan att bli osams?
  • Anonym (MissHopeful)
    Dinosaurien skrev 2014-10-08 21:10:27 följande:

    MissHopeful: Tyvärr så vill min man inte ha en trea. Dels för att han känner sig klar o att vi har kommit långt med de andra nu. Men allra mest för att jag blir helt störd som gravid. På riktigt. Har fått depressioner och tvångssyndrom med de andra två. Förfärligt. Det är därför det dröjt. Blev helt oplanerat gravid en gång för några år sedan o gjorde faktiskt abort. Orkade inte med den påfrestningen utan förberedelse. Tänkte att det skulle bli sen...men sen kom aldrig o nu känns det konstigare o konstigare och jag ångrar aborten litegrann fast ändå inte.


    Vad tråkigt att din man inte vill. Det måste ju inte bli samma sak än tredje gång även om risken kanske är stor. Här har vi haft två kolikbarn och man har väl glömt hur extremt jobbigt det var. Skulle det bli en till så är det bara att hoppas att trean är ett undantag. Det finns ju inga garantier för någonting egentligen.
  • Anonym (MissHopeful)
    Dinosaurien skrev 2014-10-10 06:54:33 följande:

    Hur diskuterar ni kring det hemma? Vi blir osams o ledsna när vi pratar om det. Känns så tråkigt.
    Tror våra stora barn skulle älska ett småsyskon. Men det blir ju mindre resor etc än vad vi gör nu. Enklast vore ju att bara vara nöjd med de två underbara kids vi har.


    Ja, det hade ju varit enklast. Det har jag tänkt många gånger, särskilt när andra som är nöjda med en eller två barn pratar om hur härligt det är med friheten nu när barnen är större. Det tycker ju jag med egentligen, så varför ska jag nödvändigtvis vilja ha en unge till?? Det finns ju inga rationella fördelar liksom. Ändå skulle det kännas fantastiskt. Eller skulle man vakna upp ur trebarnsdrömmen och få fullständig panik kanske!??

    Det har varit en del suck och tandagnisslan i frågan här också. Just nu pratar vi inte så mycket. Jag är en orolig person så jag oroar mig för båda scenarier; att vi inte får en trea OCH att jag skulle bli gravid. Min man är inte den oroliga sorten så han tycker att det är okej hur det än blir. Säger han just nu i alla fall.
  • Anonym (MissHopeful)
    Anonym (Jag) skrev 2014-10-10 10:27:41 följande:

    Jag är 31 och har två barn på 5&7 år och vi gör första försöket med en trea den här månaden, vilket är jätte läskigt och jätte spännande! Vi har velat fram och tillbaka jätte länge men vi vill ha en till och kanske två till så varför skuta på det....


    Vad spännande! Det är ungefär som oss, vi står väl inför det andra försöket eller vad man ska säga. Fast min man ser nog inte på det som ett försök, eftersom det gör honom stressad. Det förstår jag ju, det är egentligen samma för mig. Men det är svårt att inte se det som att man försöker när man inte längre skyddar sig.

    Du är ju ung fortfarande så du har inte tiden emot dig i alla fall. Vad tror du att era barn kommer att tycka om att få syskon? Vad är det som oroar dig mest med att få en tredje?
  • Anonym (MissHopeful)
    Dinosaurien skrev 2014-10-10 16:11:14 följande:

    Miss hopeful: Jag har haft sjukt lätt för att bli gravid och jag vet på timmen när jag har ÄL så vi kan inte riktigt bara se hur det går heller känns det som. Jag förutsätter att jag blir gravid direkt om vi testar liksom. En gång var min mens sen i somras, den är exakt annars, och då blev jag både orolig och hoppfull o allt på samma gång. När mensen kom blev jag glad och ledsen. Skumt.
    Förstår vad du menar med att oroa sig för både att det blir o inte blir...så jobbigt!


    Var också sen med mensen förra gången, då vi inte skyddat oss, och kände "hjälp, jag är inte redo!". men sen när mensen kom blev jag jättebesviken. Det är väl blandade känslor helt enkelt och det får man väl acceptera. Jag tänker också att skulle det bli fler barn så har jag ju en 9-månadersperiod att förbereda mig på olika sätt.

    Förstår hur du menar med att ni inte kan testa och se. Det blir att bestämma sig direkt då. Hoppas att ni kommer fram till rätt beslut oavsett vad det blir.
  • Anonym (MissHopeful)
    lördagsgodis skrev 2014-10-13 09:58:45 följande:
    Båda barnen skulle tycka det var jätte roligt med ett småsyskon, säger de nu iaf:)

    Det är ju alltid jobbigt att börja om nu när barnen klarar de mesta själva, vi har gått in i en annan fas i livet men jag och min man känner att det är för tidigt, vi känner oss inte klara med småbarnsåren även om man inte ser fram emot sömnbristen så ser vi framemot nästan allt annat:)

    Vad tycker era barn om eventuella syskon?
    Båda barnen är väldigt småbarnskära så det tror jag skulle vara väldigt välkommet! Sedan kommer de säkert bli varse nackdelarna också med ett småsyskon, men jag tror och hoppas ändå att det positiva skulle överväga.

    Men just nu är det så himla svårt att föreställa sig att jag skulle bli gravid. Men det är väl alltid overkligt... Jag vet ju faktiskt inte om det ens är möjligt, har inte kollat eller så.
  • Anonym (MissHopeful)

    Dinosaurien: Hur länge tror du att du skulle kunna tänka dig att börja försöka, om din man skulle ändra sig? Har du någon övre gräns vad gäller ålder? Jag har en känsla av att man skjuter på den där gränsen ju äldre man blir,. ;). 40 år har många som gräns men det är ju samtidigt bara en siffra, det är ju inte så att man åldras kopiöst natten man fyller 40.

Svar på tråden Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?