Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?

Anonym (samma läge)

Äldre 15 Oct 07:49
118 svar

Citera Återställ Anmäl

Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?

Hej!

skummade bara igenom inläggen lite och ser många har samma funderingar här..
ställer mig i denna rad även jag!
Vi har en 9åring och en 7åring.. jag är 33 och mannen 38.. han har alltid sagt NEJ till nr 3 men jag har aldrig riktigt kännt mig helt klar..
(för tre årsedan gjorde vi dessutom en jättejobbig abort.. svårt beslut men i efterhand var det rätt -då ...men längtan har aldrig gått över)
förra månaden sa han JA!!
så nu hoppas vi!!
vi har egentligen inte plats varken i bilen huset eller husvagnen men längtan är större än dom grejerna.. som ju löser sig!!
trodde inte jag skulle bli så "inne" i detta för vi sa typ "OK, blir det så blir det" men nu kan jag inte VÄNTA tills jag får plus på stickan..
tänk va härligt det kommer bli!!
en stor pausknapp för hela familjen (fast det är mycket med en liten mot hur vi har det nu såklart..)
tror man upplever den lille på ett heeelt annat sätt än man gjorde med dom andra (förstagångsförälder är man ju lite snurrig.. o med 23 månader mellan dom fanns ju varken tid för längtan innan bebisen,eller tid för att stanna upp när hon väl var här!)
jag tror man njuter på ett helt annat sätt -hela familjen!

ringde en måndag till mvc och fick tid redan på onsdagen för att ta ur spiralen -DÅ fick jag lite panik o undra om jag var KLOK!!
men när jag satt där med bm så kändes det bara helrätt!!

Nu kör vi!! ;)
Anonym (samma läge)

Äldre 15 Oct 08:29

#28

Citera Återställ Anmäl

Anonym (MissHopeful) skrev 2014-10-15 08:02:24 följande:
Hej till de nya i tråden. Vad kul, hoppas att ni hänger kvar.

De flesta av er är så pass unga att ni ju har tid på er. I stället för att glädjas åt att vi nu låter det som händer hända (det gör jag ju förstås också) så känner jag nu att stressen att få till det på rätt dagar börjar komma. Det var det jag inte ville, men det är svårt att undvika och speciellt i min ålder (38). Jag måste nog aktivt arbeta för att motarbeta det.

det är jobbigt när det blir som en stress när man verkligen "skulle ta det som det kom"
känner precis likadant.. och försöker tänka bort det.. alla säger att jag "bara" är 33 MEN jämfört med sist har det gått nästan 10 år.. och vi börjar verkligen OM.. så jag känner mig rätt gammal i detta faktiskt.. dock är ju kroppen 33 hur jag än gör.. men det behöver ju egentligen inte betyda något.. din och min kropp kan ju fungera likadant trots 5 år mellan.. det är ju massa saker som spelar in!!

min man känner ångest över sin ålder för han vill inte vara en gammal pappa (hans föräldrar är i samma ålder som mina mor och farföräldrar)

hade ni såpass lätt för att få dom första kommer säkert detta gå vägen med ska du se!! =)
lycka till!!
Anonym (samma läge)

Äldre 15 Oct 11:34

#31

Citera Återställ Anmäl

Anonym (MissHopeful) skrev 2014-10-15 10:57:47 följande:
En sak som faktiskt får mig att fnissa inombords är tanken på hur FÖRVÅNADE alla kommer att bli om vi blir med barn igen. Ingen väntar sig det liksom, alla utgår från att vi är klara med den biten.

Jag inser också att vi kommer att möta kritik. Kanske mest från hand familj (eller också är det bara farhågor). Men den dagen, den sorgen. Ingen har med det att göra.

PRECIS så tänker jag med!!
...mina föräldrar är jag nog mest nervös för som tycker barnbarnen är rätt lätta att ha över helg nu... (min bror berättade dock häromdan att dom är i vecka 6 men med sitt första.. o FATTA va härligt DET skulle vara med två jämngamla!!)
och min chef.. =S

samtidigt som jag LÄNGTAR efter o få säga till folk att man är gravid!! <3
Anonym (samma läge)

Äldre 15 Oct 11:35

#32

Citera Återställ Anmäl

Anonym (MissHopeful) skrev 2014-10-15 10:55:25 följande:
Ja, man hoppas på det. Och dessutom vet jag ju att skulle jag bli gravid nu skulle jag noja över det! :) Fast glad skulle jag allt vara!

Vill bara inte att det ska bli en press i vardagen, att man liksom glömmer att leva på och njuta av livet nu också. Men det är väl ett lyxproblem.

Ja, det tog ungefär ett halvår med båda barnen så det är väl inte så länge. Fast å andra sidan låg vi i ganska bra ;) och det var väl aktiva försök på ett annat sätt än nu. Och nu är jag betydligt äldre.. ja, nu är jag igång. Sluta nu med dig!! :/
vårt första barn är ett ppiller barn o nr 2 blev på första försöket...

..du förstår att jag tar för givet att detta ska gå lätt..? :/
Anonym (samma läge)

Äldre 15 Oct 13:19

#35

Citera Återställ Anmäl

Anonym (MissHopeful) skrev 2014-10-15 13:12:00 följande:
Ja, med den historien skulle jag inte heller chansa, nej. Alltså om jag var din man och inte ville ha fler.

Du måste verkligen vara fertil. Det kan ju iofs bli användbart om din man skulle ändra sig.
det är ju det han HAR!
han har ju sagt JA! ;)
...tänk vad det kan göra.. jag känner mig NYKÄR! =)

men precis som du nojar jag över att jag går händelserna i förväg o tar för GIVET att det faktiskt kommer bli och att jag kommer straffas för det..
nojar för att jag kommer bli besviken om det inte blir SNART..
nojar för att jag kommer straffas för att jag SAGT HÖGT till några nära vänner att vi tänker försöka..
gah!!
Anonym (samma läge)

Äldre 15 Oct 13:20

#36

Citera Återställ Anmäl

Anonym (MissHopeful) skrev 2014-10-15 13:10:14 följande:
Haha, ja, det är verkligen dubbelt. Jag är lite nojig över att folk ska kommentera åldern, men det är mest om det dröjer ytterligare något år.

Annars är det mest min mans föräldrar som kommer att tycka att vi tar oss vatten över huvudet misstänker jag (och det kan de ju iofs ha rätt i). Mina föräldrar kommer nog bara att tycka att det är kul. Den som kommer att vara absolut tuffast är min mans halvvuxna dotter (20 år) som absolut inte vill ha fler syskon. Men det försöker jag att inte tänka så mycket på nu, det blir en nöt att knäcka då i så fall.

Känner mig dessutom nojig över att ens tänka på de här sakerna, som att det skulle straffa sig att vara övermodig liksom...
JAG hade faktiskt inte blivit jätteförvånad om någon i min närhet var 38 och skulle ha barn..
tycker det har vart jättemånga i vår stad som fått en liten trea med rätt stora barn och dom vart närmare 40! =)

..folk tycker så mycket..
Anonym (samma läge)

Äldre 18 Oct 17:18

#63

Citera Återställ Anmäl

lördagsgodis skrev 2014-10-18 17:07:37 följande:
Jag får fortfarande en glad gubbe på äl testet och vi fick till en snabbis nyss, lite senare än jag hoppats men nu känns det som vi gjort allt för att få till en bebis den här månaden:)

håller tummarna!!

min man var sååå trött igårkväll (första ggn jag fått två streck på stickan som jag INTE skulle använda..) MEN han var "snäll" o väckte mig 05 i morse när han inte kunde sova haha...
idag är det ju lördag så idag får vi la passa på o sexa till det med..
sen har även vi gjort vad vi kunnat denna månad..
Anonym (samma läge)

Äldre 20 Oct 22:09

#75

Citera Återställ Anmäl

Vid vilka åldrar rekommenderas man göra vilka prover för att kolla läget där inne??
Anonym (samma läge)

Äldre 22 Oct 17:39

#83

Citera Återställ Anmäl

åååå vad lååååångt det är tills man kan få testa!!

har haft molande som mensvärk två dagar nu men försöker o inte tänka för mkt o få upp förhoppningarna..
första försöket är ju lite....orealistiskt....

BM nästa vecka..
ska på fet på lördag så jag testar nog på lördag morgon iallefall... syns det så syns det... gör det inte det så får jag väl ta det lite lugnt men ändå nåt glas vin med gott samvete.... ;)
Anonym (samma läge)

Äldre 23 Oct 21:18

#86

Citera Återställ Anmäl

Jag har BIM tor fre lör nånstans nästa vecka (v44)

Jag har ALDRIG haft mensvärk en hel vecka innan mens förut..?

Funderar på om det kan kännas att livmodern växer så det knakar (för o citera vissa sidor) mera tredje barnet precis som eftervärkarna kändes mer andra barnet...?

Har läst att 'mensvärk' KAN va ett riktigt tidigt tecken...

Jag är lipig o sugen på strips bearniesås o godis (som aldrig ingår i min kost annars knappt)

INTE sugen på rödvin (som jag gääärna kryper upp i soffan med kvällen innan en ledig dag när mannen jobbar o barnen somnat annars...)

Vårt första barn var inte planerat

Vårt andra barn blev på första försöket

Det konstigt att man inte kan sluta hoppas..?
Anonym (samma läge)

Äldre 25 Oct 08:33

#89

Citera Återställ Anmäl

gjorde ett sk tidigt test nu på morgonen iom kvällens fest (och gårdagens tjejträff) men det var negativt..
dock har jag ju inte BIM förrän fredag enligt min mensapp.. så det ÄR ju tiigt o testa tänker jag... hade vart gött med åtminstone ett svaaaagt streck!!

hur hade ni tänkt ang fest osv??

jag har ju den här molande värken som inte ger sig.. mina närmsta vänner som vet om detta sa helt oberoende av varandra "håååå växtvärk"
men jag vågar lixåm mindre o mindre tro att det kan vara så...
jag kan ju heller inte "sluta leva under tiden" man väntar på ett plus..

så länge jag inte plussat ÄR jag ju inte gravid!?

jag tänker att jag kommer dricka lite vin på kvällens fest men varva med alkoholfria cider jag köpt o ta det allmänt lugnt...
som sagt.. inget plus ingen bebis tänker jag..

rätt eller fel?? =S

med båda dom andra vet jag vi hade fest på nyår (båda är födda samma månad) och det var innan jag visste för dom PLANERADE vi inte på detta sättet o höll koll på ÄL osv... jag vet BM lugnade mig med att såpass tidigt så man inte vet så ska man inte ha ångest för det...
Anonym (samma läge)

Äldre 27 Oct 12:54

#97

Citera Återställ Anmäl

Gjorde ett test idag igen.. vet eg inte varför för det är ju ett par dagar kvar till mens..

Det blev ett svaaaaagt streck!

Typ som Ägglossningstest blir när man inte har ägglossning...??

Bara o hoppas några dagar till!!

Iiihhh!!!
Anonym (samma läge)

Äldre 27 Oct 18:51

#100

Citera Återställ Anmäl

Anonym (MissHopeful) skrev 2014-10-27 17:22:28 följande:
Grattis!!! Ett svagt streck är väl ett plus ändå!? Skulle ha svårt att vänta flera dagar efter det måste jag säga...
Spännande...
ja fast det var så svagt så när jag skulle fota det tll mannen syntes det inte haha..
slängde testet först faktiskt.. men kände att det var knasigt.. så tog upp det, tog isär det för lilla plastrutan var så repig.. o jajjemän.. där var det svagt svagt svagt streck..

men det känns ju faktiskt inte "giltigt förrän man fått ett ordentligt!!

.. nu ska jag försöka hålla mg imorn o VÄNTA till torsdag iallefall...
Anonym (samma läge)

Äldre 29 Oct 22:10

#101

Citera Återställ Anmäl

Idag blev jag galen på svaga streck o köpte ett cb digitalt test.. skulle vänta tills imornbitti menne... gjorde det förut..

Texten blev GRAVID!!!!

Sjukt

Galet

Knäppt

Ska vi ha TRE barn nu?? What??
Anonym (samma läge)

Äldre 3 Nov 13:22

#104

Citera Återställ Anmäl

Anonym (MissHopeful) skrev 2014-11-01 17:51:51 följande:
Samma läge: Berätta nu mera! Vad sa mannen. :) Barnen vet väl inte än kan jag tänka mig. Hur länge tror du att ni väntar innan du berättar för dem?

Vad spännande! För egen del känner jag mig mindre dyster, saker och ting får helt enkelt ordna sig om vi nu skulle ha turen att få ett barn till. För några dagar sedan tog mannen själv upp frågan om vi kanske skulle vara lite strategiska i att få till det med tanke på barnfrågan. Känns jätteskönt att vi båda är på ungefär samma linje.

Lycka till ni andra! :)

han blev glad... men tror inte riktigt på det.. inte jag heller.. :D
vi har inte berättat för barnen.. längtar efter det!!! vet inte hur länge vi kan hålla oss ;) ...iallefall innan vi berättar för tex mina föräldrar vill jag dom ska veta.. såpass stora är dom ju!!
berättat för några vänner som visste att vi testar.. skönt o få det ur sig..

nu väntar man på att veckorna ska gå bara så man kan få berätta... gå till BM på inskrivning.. o framförallt veta att första nojiga veckorna är över..
sen börjar nästa fundering.. ska man göra tester för o se ev fel??? =S

GAAALET!!!! =)
Anonym (samma läge)

Äldre 5 Nov 16:45

#106

Citera Återställ Anmäl

inskrivning på MVC på fredag!!

..jösses.. =D
Anonym (samma läge)

Äldre 5 Nov 23:18

#108

Citera Återställ Anmäl

Anonym (s) skrev 2014-11-05 17:06:32 följande:
Jag har ett barn på 9år och ett på 3 år. När minsta var två år var vi sugna på fler men velade som fasen ,sen försökte vi 1 års tid... Vi prövade äl stickor osv ingen lycka.. Sen vart jag gravid och vi vart super lyckliga. Men i vecka 10 fick jag Ma... Hela familjen var förkrossad... Nu är vi igång med bebsiverkstad igen och försöker. Är inne på 3e månaden efter missfallet. Det finns inga tvivel vi vill ha ett tredje och vi kommer försöka tills vi får det.

Om man ska välja o se nån fördel med ett mf/ma är det ju iallafall att ni känner er ruskigt säkra på att ni VILL (med tanke på det du skrev om att ni velade)

Stort lycka till! ?
Anonym (samma läge)

Äldre 6 Nov 12:53

#112

Citera Återställ Anmäl

Anonym (s) skrev 2014-11-06 09:15:07 följande:
Ja vi velade, i ca 1 år, sen bestämde vi oss att försöka och då tog det 1 år innan jag blev gravid. Och testerna var så knepiga visade inte positivt förns efter 5 dagar efter bim. Jag testade och det visade negativt vi var sååå ledsna... sen 2 timmar senare såg man ett svagt positivt. man fick lite hopp, Men sen efter 5 dagar tog vi digital som visade gravid. Vi var super glada och jag mådde ovanligt bra lyckan var total. (Mina tidigare graviditeter så har jag kunnat plussa -5 bara för jag har så mycket hormoner, och mått super illa och kräkts, men har bara flickor sen innan) Jag trodde att jag väntade en pojk därför jag mådde så bra.. Sen i vecka 8 började jag må superdåligt, illamående och trötthet och massa.. usch.. sen i vecka 9 började blöda pytte lite efter sex, trodde det hade med sexet att göra, men fortsatte blöda liiite.. men sen i vecka 10 gick jag upp till gyn och embryot hade dött redan i vecka 6... och inget hjärta slog.. så fick göra som en abort.. Det har verkligen fått mig att inse värdet av ett liv, värdet av att ha familj, värdet att få behålla ett barn man verkligen vill ha.. Så Ja nu är vi bombsäkra, men samtidigt är man livrädd att det ska upprepas...
Jag har gjort en abort då vi blev gravida utan någon som helst tanke på att bli det.. vi tog all hjälp vi kunde få i beslutet men jag tror ärligt talat det hade slitit sönder oss med en liten just då... så beslutet blev att ta bort.. jättejobbigt och jättehemskt men det bästa för oss alla fyra i familjen just då..
däremot har ärret suttit kvar och jag tror det är lite därför jag aldrig har kunnat släppa tanken på en trea..

det är ju oroligt dom här första veckorna oavsett... samtidigt får man ju välja o se dom bra sakerna i dom dåliga.. om kroppen inte tagit bort det då hade ni kanske inte upptäckt det förrän UL (min kompis var med om det) eller så kanske nu hade fått ett väldigt sjukt barn..
nån mening är det alltid..
och när ni väl får det barnet ni planerar nu får ni tänka att utan allt så hade ni inte fått just DET barnet =)

usch jag nojar jättemycket!!
har såå ont i ryggen.. hoppas det inget samband har med graviditeten utan snarare sitter ihop med förkylningen och min i allmänhet dåliga nacke,,

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?

Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?

INNEHÅLL