Ångesten, skulden och den konstanta känslan av att man gjorde fel val

Nu har det gått fyra veckor sen aborten, och jag trodde inte att jag skulle må så här dåligt. Jag menar, jag valde ju att göra abort, jag borde vara lättad. Men det är jag inte. Jag känner bara ett hat mot mig själv och alla som övertalade mig att abort var det enda rätta. Jag är 18 år och har varit tillsammans med min pojkvän i åtta månader. Han är min första pojkvän, och jag älskar honom till solen och tillbaka. Vi båda vill ha barn, men inte än. Min pojkvän sa att han inte var redo och jag förstår honom (han är också 18 år). Jag var inte heller redo, men tanken att "döda" sitt barn eller hur man ska beskriva det verkade så hemskt och otäckt. Mitt lilla barn. Mitt kött och blod. Min lilla älskling. Jag tog beslutet att göra abort med hjärnan, inte med hjärtat och det kommer jag få ångra så länge jag lever. 
Ångern och sorgen är olidlig. Jag gråter så fort jag tänker på det. Inne på abortmottagningen såg jag de lägga det lilla fostret i en plastpåse och gick iväg med det. I en plastpåse! Jag vet inte ens vad de gjorde med det, tordes inte fråga. 
Hur ska man gå vidare efter något sådant här? Kommer man någonsin kunna förlåta sig själv?