Kk kräver abort

Vad ska du säga då? Att han var en sjöman eller ett anonymt en gångs ligg. ;)?

Att pappan inte kände sig redo eller nåt, jag vet inte, inte hunnit tänka så långt direkt..

Eller som Forrest Gumps mamma "semester är ett ställe man aldrig kommer tillbaks ifrån"

Men herregud. Även om TS och denna killen skyddat sig så betyder ju inte det att det blir mindre jobbigt för TS när hon sedan får reda på att hon trots detta är gravid. Inte så konstigt om att TS känner att hon ställts inför en jobbig situation på alla olika plan. Det är ju så att hon nu är gravid oavsett omständigheter och dessutom tidigare genomgått en abort som hon fortfarande ångrar! F*n visa lite sympati!

TS kan ju dela med mig till dig om att jag befinner mig i en liknande situation. Däremot så har han sagt att han ska vara där när barnet är fött och han var minst lika mkt delaktig i beslutet om att behålla. Trots detta så är det sorgligt, både för min egen del men också för att barnet inte kommer att växa upp i en ska "kärnfamilj" med både mamma och pappa under ett och samma tak. Visst du kan absolut inte kräva något av honom.. Ja, underhållsstöd men inte mer än så.

Vad du än väljer att göra så tror jag att det kan bli bra! Hur du ska bemöta din kk har jag svårt att ge råd till. Som någon annan skrev så får du faktiskt rannsaka dig själv och ge honom det att - detta helt är upp till dig själv. Att du väljer att göra detta. För som sagt du kan varken med hjälp utav lagen eller på andra sätt tvinga honom till att vara delaktig.

Och då gäller det också, oavsett hur lång tid det gått efter att barnet fötts. Om han sen i sin tur skulle vilja ha kontakt med barnet senare så är det självklart en annan sak.

Ingen ska tvinga en till abort. Jag har behållit alla mina barn och skulle vägra abort till vilken grad. Aldrig haft papporna närvarande och det har gått jättebra ändå. Det är väl inte alla som varit glada över det och då valt sig hålla sig undan bara helt enkelt. Ser de mer som donatorer såhär i efterhand. Var aldrig intresserad av något seriöst. Oansvarigt, visst, men som sagt, mina barn och jag har haft en fin familj ändå, papporna har inte visat något vidare intresse i vilket fall som helst. 

 Lycka till! Var stark, det blir bra

Självklart kan han inte kräva abort, det vet nog du.
Men du ska givetvis väga både för-och nackdelar, om du föder barnet mot hans vilja, då får du också vara beredd på att sköta allt själv, men det tror jag du är medveten om. 

Jag tillhör inte de som applåderar kvinnor som föder barn mot pappans vilja, men förstår också att alla inte fixar abort och att olyckor händer (även med dubbel och trippelskydd)

Hur du än gör, lycka till och bestämmer du dig för att föda barnet, så får du vara beredd på att det inte är den lättaste vägen.

Kan även berätta att jag och mina syskon var väldigt önskade av båda våra föräldrar men vår kära far stack ändå iväg på annat håll när jag, äldsta var omkring åtta, eller egentligen tidigare, kom och gick som han ville, tillslut såg mamma hur han sårade oss och lämnade honom helt. 
 Vi har lite smått kontakt med honom, men man kan aldrig veta, även önskade barn kan bli oönskade, och tvärtom. 
 Sluta ha så mycket fördomar alla ni som snackar strunt. Mina barn har alltid tytt sig till varandra och tyckt det är kul att tänka på sina pappor ibland och jag berättar gärna allt jag vet, men ingen har faktiskt visat någon äkta sorg i längden. Näst äldsta har kontakt med sin far och syskon via nätet, bodde inte i Sverige på den tiden de blev till. Äldstas far är avliden sedan länge, hon har knappt varit intresserad fast jag försökt berätta. De andra har bara varit självklara med att jag är deras mamma, det enda de behövt. 
 Jag är bara glad att slippa allt strul med papporna som man hör mycket om, glad att vi inte bor i samma land, det är mina barn och har i princip alltid varit. 
 Har mina anledningar, men ska inte gå in på detaljer här.

Sluta göra halmdockor. Jag sa inte ett ord om något du pratar om. Allt jag sa var att beslutet ska utgå från barnets bästa.

Däremot, om du nu så gärna vill gå dit så visar alla studier i ämnet att barn till singelmammor har sämre förutsättningar och löper större risk för en hel del otrevliga saker.

Med det sagt så är valet upp till dig, killen har inget att säga till om. Du har gjort vad man kan förvänta sig för att skydda dig från graviditet och hade otur och abort är på inget sätt något man bara gör. Sedan säger du att du har allt ordnat och verkar kunna ge en stabilitet till barnet. Så jag tänker inte yttra mig om vad du bör göra, känner inte att det finns något rätt eller fel här utan det är upp till dig. Men du, precis som alla andra i samma situation bör alltid ha med riskerna i uträkningen och utgå från barnets bästa, oavsett slutsats.