Ensam är INTE svag!

Jag börjar misstänka det!
Här är det fortfarande lite så där gammalmodigt eller nåt. Fint på ett sätt men vad fan...
Tack! 

Inte har jag taggarna utåt så. Blir bara jävligt less på att höra hur synd det är om mig som är ensamstående.

jag har pratat med dottern och hon trivs i skolan och längtar dit faktiskt. Hon älskar fritids också. Det är bara en lektion som det blir så och det är matten. Just därför som jag sa att dom kanske ska testa att lära ut på ett annat sätt för henne. Man kan förklara för alla men förstår inte en elev så kan man förklara vid dennes plats på ett annat sätt tills den förstår. Ser inget konstigt med det. Så har det varit i alla andra skolor genom åren.

Och känner inget behov av hjälp. Älskar att ha henne med mig överallt. Inte jobbigt alls

Jag har varit med i skolan, men då fjollade hon sig bara :P Mammas flicka liksom haha.
Jag släpper det inte, som ni verkar tro? Jag har sagt till dom hur jag VET att hon funkar.
Idag sa dom att den här veckan har varit bättre, EFTER att dom börjat göra så som jag sa. Ibland undrar jag om dom är pedagoger, just för att dom verkar så förvånade när jag säger något som funkade på hennes förra skola eller hemma och som är en självklar sak i alla andra skolor.
Bor som sagt nära skolan, och är hemma hela dagarna då jag just nu är långtids-sjukskriven. Så det räcker med ett samtal så är jag där på någon minut.

Jag och min flicka pratar väldigt mycket och leker och gosar. Väldigt gosig flicka, det har alla förskolelärare sagt i alla år. Väldigt glad av sig, så det är väldigt förvånande att höra hur det är nu ibland.

Men allt är ju nytt också. Ny klass, nya lärare som ska testas antar jag :P Och en helt ny miljö och inlärning. Har fått höra att dom fortfarande leker mest i 1an i hennes gamla klass i Stockholm. Hennes kusiner går i den klassen. Så jag vet inte. Dom kanske har avvant barnen för fort? Jag vet ju inte hur det är med de andra barnen. Men att gå från förskola med massa lek och sånt till att sitta still och lära sig konstiga bokstäver och siffror med EN rast under dagen kan ju faktiskt bli väldigt tufft.
Terminen har ju precis börjat också mer eller mindre.
Eller tänker jag åt skogen nu?

Enligt mina syskon så är lektionerna dom hade på 6års likadan som dom har nu i 1:an.

Min dotter har gått i förskolan ja.

Nu är det ju inte bara hon som beter sig så här. Jämfört med två andra elever i klassen är hon lugn. Ena eleven springer runt och skriker och slåss på lektionerna. Jag har både sett och hört utanför klassrummet. Lärarna har fullt upp med det.

Och självklart började inte min dotter med att bete sig så här. Däremot så började många barn retas direkt. Och det har jag också sett själv och även sagt till barnen själv. Så jo, jag tycker att jag kan komma med dessa ursäkter när både jag, min familj och skolan före kan intyga om att hon aldrig har betett sig så här i skolan förut.

Och vem fjollade sig inte närföräldrarna var med i skolan? Man fnittrade, skojade, pratade mer än att göra uppgifterna. Man ville ju att mamma skulle ha kul och skratta. Så gör till och med mina syskonbarn när man har hämtat dom från skolan tidigt, även för en moster/faster. Dom vill underhålla och visa sig duktiga. Min dotter gjorde uppgifterna mellan varven iaf men uppmärksamheten var ju mest på mig och det tror jag är fullt normalt bland barn.

Ja jag kan ju påpeka att efter att jag sa till lärarna vad jag tyckte, och hur jag vet hur min dotter funkar och efter att ha sett hur vissa elever är i hennes klass, så har det blivit en markant ändring. Rektorn har tagit in extra lärare i klassrummet så ALLA kan få hjälp. Det är inte lika stökigt längre och dottern är mycket gladare och klarar allt i klassrummet nu. Lärarna är gladare också.
Så nej, jag hade inte bortförklaringar. Jag såg problemet och såg till att det fixades på rätt sätt.

Det är inte hon som var problemet som sagt. De barn i hennes klass som verkligen behövde hjälp är så pass att de behöver assistenter var för sig, men det vill inte skolan kosta på. Har pratat med många föräldrar. Och inte bara i hennes klass, utan det är i flera klasser. Har även fått veta att en pojke i 5:an blev huggen med en kniv i matsalen av en klasskamrat. Lärarna, rektorn, och många föräldrar känner till problemen, men skolan är för snål för att göra något ordentligt. Det var tydligen inte en tillfällighet att många bytte skola i somras. Vi kommer byta inför vårterminen. Jag tycker det är bra sorgligt när skolor inte tar hand om barnen. Det är där för att lära sig, inte för att råka illa ut på ett eller annat sätt.
Du känner inte min dotter, så du kan inte säga att det är bortförklaringar. Hon har ALDRIG betett sig illa utan alltid varit en lugn och mysig tjej. Hon älskar att gå till skolan och lära sig, men hon trivs inte i klassen just för att det är för stökigt. På rasterna finns inga vuxna ute och har koll så där har det pågått mobbning både psykiskt och fysiskt. Inte på henne, tack och lov. Men jag har tagit barn på bar gärning när dom går ihop sig och retar henne.
Att komma till en helt ny skola och utsättas för sånt här kan få vilken unge som helst att bli frustrerad. Att låta ungar springa runt i klassen och skrika och gapa är inte ok tycker jag, och det tycker inte många föräldrar heller kan jag lova.
Men som sagt, lärarna får mer hjälp nu. Och hade du haft barn i den klassen hade du nog också varit glad för det, för inget barn kunde arbeta i den miljön som var.
Om du, ursäkta språket, är så dum så du tror att bara för att jag skriver att min dotter klarar allt bättre nu och att bara hon var problemet, så tror du väldigt fel. Ja, jag skriver om min dotter, men du borde ha vett nog att förstå att INGET barn kan arbeta i ett krig, för det var ungefär så det såg ut och lät i klassen innan.
ALLA barnen är gladare nu när det finns fler lärare till hands. Jag känner inte de andra barnen på samma sätt, men jag märker stor skillnad på både barn och föräldrar nu, till det bättre.

Nja, alltså jag förstår dig ändå. Jag är såååååå sjukt dålig på att förklara när jag är upprörd. Glömmer ofta grejer och sånt. Just när jag skrev var jag mest upprörd för att det kändes som dom bara klagade men inte orkade ta tag i sakerna. Jag pratade med andra föräldrar också, speciellt de som har de "värsta" ungarna. Jag tycker det är fruktansvärt att ett barn nekas hjälp när det så tydligt behöver det. Föräldrarna hade sökt men fått avslag. Det behövdes tydligen utomstående som "klagade" för att något skulle hända.
Det var en sak som min mamma reagerade på också när hon hälsade på här, att klassen var så stökig. Hon frågade om de hade någon speciell klass för de barn som har så kraftig Damp, Autism eller ADHD, men det har dom inte utan blandar fritt och tror att det funkar. Vilket det inte gör. Jag blev diagnostiserad så vackert som det heter med LÄTT adhd och jag minns att jag tyckte skolan var ett helvete bara det var någon som viskade något i klassen. Man måste tänka på barnens bästa, och inte vad som är ekonomiskt. Det är ändå de som ska ta över framtiden sen.