Farsa kommenterar mitt utseende

Min pappa är likadan och för oss höll det på sen barndomen med kommentarer och att han jämförde oss med varandra utseendemässigt och begåvningsmässigt. Han har själv aldrig verkat berörd av sådana kommentarer riktade till honom. Han ser på kroppen och ens talanger på ett väldigt tekniskt sätt och inte alls på att det kan påverka en psykologiskt. Allt pekar för övrigt på att min pappa har asperger så jag är inte arg på honom för det längre, jag var dock det tidigare. Jag hade ätstörningar hela tonåren och social fobi perioder och min lillasyster har emotionell instabilitet (borderline). Mitt i den känsligaste tiden i livet så uppmuntrade han oss till skönhetsoperationer och liknande och det var inget fel på någon av oss utseendemässigt. Jag vill dock skydda mina barn från dessa egenskaper hos min pappa och kan bli riktigt sträng med regler om vad som får sägas framför dem när han är med. Jag har dock valt en helt annan väg i livet som gjorde min pappa besviken på så många sätt med hur jag förvaltar mitt utseende. Jag går med slöja och täcker allt utom händer och ansikte med tältliknande kläder och bär inte smink ute och väldigt sällan för övrigt, så min pappa har nog gett upp på mig, men det kommer smygande kommentarer då och då i alla fall, men nuförtiden mest om mina kläder och det stör mig inte alls. Han kan inte hjälpa det. Han kan också säga helt fel saker i fel sammanhang för övrigt och har ingen förmåga att förstå ironi. Min farmor var likadan och jämförde min mamma med andra kvinnor ihop med min pappa framför henne och klagade på hennes utseende, så sådana onda uppfostransmönster måste brytas av den första som inser att det är fel. Men fortsätt försöka att få din farsa att förstå att han sårar dig