Snälla du, jag har läst din andra tråd. Du behöver komma bort hemifrån! För ditt bästa och faktiskt för barnets bästa också! Byt med din sambo så du kan gå tillbaka till jobbet och få annat att tänka på. Du verkar verkligen inte må bra av att vara hemma!
Och visst tar du tabletterna som du fått utskrivna? För din egen skull. Det kan ta tid innan de börjar verka.
Listan på symtom är låååång.
Bla mycket kort i ögonkontakt. Lite ointresserad av främlingar. Tittar väldigt kort på nytt folk och ler inte mot dem.
Tittar inte efter pekningar och inte heller blickpekning. Jollrar inte. Låter aaa i olika nyanser, mer som glädjetjut. Ibland eee.
I matstol sitter hon med armarna rakt ut som för att balansera och vickar på handlederna.
Tittar inte på mig ex när hon vill ha en till tugga mat eller tappar en leksak.
Är extremt nyfiken. Finns inte en rörelse eller ljud som hon missar och hon kan vrida nacken av sig för att titta vart folk tar vägen när dom går iväg, men när nån väl kommer fram och pratar med henne är det mindre intressant. Listan kan göras superlång. Förut åt hon inte heller i famnen( alltid ätit flaska från dag ett) men det har jag tränat och det funkar nu i lugn miljö.
Jag känner att ovissheten är värst! Mycket för att pappan inte håller med mig och därför inte kan stötta mig i detta förrän vi fått diagnosen.
Tycker också det känns svårt att börja jobba med henne när jag inte har verktyg för hur jag ska göra, och det gissar jag jag får hjälp med när diagnos är satt
F ö så hade en kompis till mig en dotter som bara satt på rumpan och höll armarna utsträckta och snurrade på händerna jättelänge. Nu är dottern 7 år och det är inte det minsta avvikande med henne!
Listan på symtom är låååång.
1 Bla mycket kort i ögonkontakt. Lite ointresserad av främlingar. Tittar väldigt kort på nytt folk och ler inte mot dem.
2 Tittar inte efter pekningar och inte heller blickpekning. Jollrar inte. Låter aaa i olika nyanser, mer som glädjetjut. Ibland eee.
3 I matstol sitter hon med armarna rakt ut som för att balansera och vickar på handlederna.
4 Tittar inte på mig ex när hon vill ha en till tugga mat eller tappar en leksak.
5 Är extremt nyfiken. Finns inte en rörelse eller ljud som hon missar och hon kan vrida nacken av sig för att titta vart folk tar vägen när dom går iväg, men när nån väl kommer fram och pratar med henne är det mindre intressant. Listan kan göras superlång. Förut åt hon inte heller i famnen( alltid ätit flaska från dag ett) men det har jag tränat och det funkar nu i lugn miljö.
Jag känner att ovissheten är värst! Mycket för att pappan inte håller med mig och därför inte kan stötta mig i detta förrän vi fått diagnosen.
Tycker också det känns svårt att börja jobba med henne när jag inte har verktyg för hur jag ska göra, och det gissar jag jag får hjälp med när diagnos är satt
Förstår: psykologen ger mig tabletter, typ. Och säger att ingen kan säga nått om dottern just nu. Varken bu eller bä. Har även träffat barnpsykolog som sa samma sak.sen är det liksom stop.
när fick ni diagnos och hur stod du ut med att bara se alla symtom växa fram? Vad var din sons tydligaste tecken?
Jag är ju liksom redan säker. Till 99 procent. Men får inget stöd av sambo och föräldrar osv som bara förnekar allt.
Jag har känt detta sen start så jag börjar vara riktigt riktigt slut
Snälla: låter på prick som dotter. Bortsett från att hon sitter spikrak i sin stol. Hon har suttit stadigt på egen hand sen hon var 5,5 mån.
Tittar ditt barn lika kort omän du har honom liggandes framför dig och pratar med honom?
Snälla: ja det tog ungefär en vecka innan hon öppnade ögonen ordentligt och när hon väl gjorde det så visste jag.
Du har ett sjukligt beteende ts. Att du är 99% säker på autism, gällande en bebis som heter sig normalt- det är inte sunt. Att du kände det på dig efter VECKA är riktigt alarmerande. Du behöver hjälp, inte barnet. Låter som att det är lite Münchhausen över det hela om det fortsätter såhär. Låt pappan ta hand om barnet medan du tar hand om dig själv.
En fråga igen....
Jag har alltid upplevt att dottern flackar runt rätt länge med huvudet om någon tilltalar henne el liknande. som att det tar några sekunder att lokalisera vart ljudet kommer från.
Fick kallelse till BOEL test idag och började då tänka på det där att det är som hon hör väldigt bra men det tar några sekunder att lokalisera ljudet.
Läser nu att det är ett tecken på autism, att inte kunna lokalisera ljud.
Någon som känner igen detta??
En fråga igen....
Jag har alltid upplevt att dottern flackar runt rätt länge med huvudet om någon tilltalar henne el liknande. som att det tar några sekunder att lokalisera vart ljudet kommer från.
Fick kallelse till BOEL test idag och började då tänka på det där att det är som hon hör väldigt bra men det tar några sekunder att lokalisera ljudet.
Läser nu att det är ett tecken på autism, att inte kunna lokalisera ljud.
Någon som känner igen detta??
Jag försöker se min dotter som normal. Men det är svårt då hon skiljer sig så mkt från andra jämnåldriga.
Jag vill bara hon ska vara 'frisk'